"The best revenge is happiness"
Jag har verkligen inte lagt mycket tid på bloggandet de senaste månaderna. Det är helt enkelt så att jag lagt all min energi på familjen i stället och allt är därför precis i sin ordning. Jag har varit ordentligt förkyld ett tag och även haft feber vissa dagar. Det där med överskottsenergi är därför ingenting jag fått känna att jag haft på ett tag. Jag ser i träningskalendern att det igår var exakt 3 veckor sedan jag tränade. På 3 veckor har jag gått EN lugn promenad, tillsammans med Lukas och med Mateo i vagnen. Jag har ägnat mig åt att vila i största möjliga mån, för att orka leka med Mateo och att jobba. Lukas har stått för de tidiga mornarna så jag har fått sova och jag känner hur mycket det gjort för mig. Nu är jag mer eller mindre återställd och imorgon har jag planerat att gå på gymmet. Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot det. Det ska verkligen bli härligt.
Det har som sagt varit mycket vila på sistone, men en del har vi ändå hunnit med. Vi har besökt både mina -och Lukas föräldrars stugor, där vi ätit gott och bara haft det bra. Mateo har hunnit få träffa lite barn, då vi hunnit träffa två av Lukas nu mera föredetta kollegor med familjer. Först då hemma hos Conny och Malin på en fika och lek för barnen. Sedan idag på busplaneten med Peter och Erika med sina barn. Den yngsta alldeles nyfödd och verkligen hur liten och söt som helst. Även igår fick vi träffa två härliga små tjejer, då vi helt planerat hamnade på en familjesammankomst när vi bestämt träff med Arvid för första gången på väldigt länge. Vi fick go'fika och massvis av prat och mys med hela familjen. Mateo verkar uppskatta varje möte med andra barn. Någonting som känns kanon inför det att han ju trots allt ska börja dagis (ursäkta, förskola) i oktober.
Vi hade ju en lunchdejt med två föredetta kollegor till mig också härom veckan. Vi tog oss en picknicklunch i SF-parken och jag hann med att fynda ett par kilklacksskor innan det bar av hemåt. Det är bara så, att om ett par skor passar mina pygméfötter, är snygga och DESSUTOM är på rea.......... Ja. Då är det inte så mycket att snacka om.
Ja. Nämen annars så fick jag hem två klänningar jag beställt inför de två kommande bröllopen vi ska på. Ett på lördag i huvudstaden och ett i augusti här inom kommunen. Båda blev rätt storlek och kändes som ett bra material så jag är bara nöjd. Det blir kul att klä upp sig.
Men, ner till huvudstaden som sagt och Mateo ska med. Det blir ca 8 timmar i bil och det är bara att hoppas på att allt går smidigt. Vi planerar att börja köra när han ska ta sin förmiddagslur, för att han ska slippa sitta vaken så mycket. Vi tar ju stopp vilket som för mat och toa. Hoppas på fint väder så Mateo kan få krypa runt på någon gräsplätt eller liknande. Det blir att packa leksaksväskan och sedan bär det av, helt enkelt. Det blev så här pressat tidsschema nu pga att jag egentligen skulle jobba tor, fre, lör och sön. Nu ska jag jobba tor och sön efter att en kollega behövde byta två pass och... Ja.. Jag också då.
Vi ska sova hos Simon och Frida där nere och de ska även få umgås med vår lille pojk på kvällen under bröllopsfesten. De bilar sedan med oss hem och det ska bli superkul!
Nu är det i alla fall dags för en film för mig och Lukas innan läggdags. Jag är rätt trött idag får jag säga. Blev ju ett blogginlägg nu i alla fall. Jag ber om ursäkt för att det inte finns några bilder utan bara tråkig text. Det är nog just det där med bilderna som dragit ut på det här så länge. Jag har inte orkat lägga ner så mycket energi helt enkelt.
Det har som sagt varit mycket vila på sistone, men en del har vi ändå hunnit med. Vi har besökt både mina -och Lukas föräldrars stugor, där vi ätit gott och bara haft det bra. Mateo har hunnit få träffa lite barn, då vi hunnit träffa två av Lukas nu mera föredetta kollegor med familjer. Först då hemma hos Conny och Malin på en fika och lek för barnen. Sedan idag på busplaneten med Peter och Erika med sina barn. Den yngsta alldeles nyfödd och verkligen hur liten och söt som helst. Även igår fick vi träffa två härliga små tjejer, då vi helt planerat hamnade på en familjesammankomst när vi bestämt träff med Arvid för första gången på väldigt länge. Vi fick go'fika och massvis av prat och mys med hela familjen. Mateo verkar uppskatta varje möte med andra barn. Någonting som känns kanon inför det att han ju trots allt ska börja dagis (ursäkta, förskola) i oktober.
Vi hade ju en lunchdejt med två föredetta kollegor till mig också härom veckan. Vi tog oss en picknicklunch i SF-parken och jag hann med att fynda ett par kilklacksskor innan det bar av hemåt. Det är bara så, att om ett par skor passar mina pygméfötter, är snygga och DESSUTOM är på rea.......... Ja. Då är det inte så mycket att snacka om.
Ja. Nämen annars så fick jag hem två klänningar jag beställt inför de två kommande bröllopen vi ska på. Ett på lördag i huvudstaden och ett i augusti här inom kommunen. Båda blev rätt storlek och kändes som ett bra material så jag är bara nöjd. Det blir kul att klä upp sig.
Men, ner till huvudstaden som sagt och Mateo ska med. Det blir ca 8 timmar i bil och det är bara att hoppas på att allt går smidigt. Vi planerar att börja köra när han ska ta sin förmiddagslur, för att han ska slippa sitta vaken så mycket. Vi tar ju stopp vilket som för mat och toa. Hoppas på fint väder så Mateo kan få krypa runt på någon gräsplätt eller liknande. Det blir att packa leksaksväskan och sedan bär det av, helt enkelt. Det blev så här pressat tidsschema nu pga att jag egentligen skulle jobba tor, fre, lör och sön. Nu ska jag jobba tor och sön efter att en kollega behövde byta två pass och... Ja.. Jag också då.
Vi ska sova hos Simon och Frida där nere och de ska även få umgås med vår lille pojk på kvällen under bröllopsfesten. De bilar sedan med oss hem och det ska bli superkul!
Nu är det i alla fall dags för en film för mig och Lukas innan läggdags. Jag är rätt trött idag får jag säga. Blev ju ett blogginlägg nu i alla fall. Jag ber om ursäkt för att det inte finns några bilder utan bara tråkig text. Det är nog just det där med bilderna som dragit ut på det här så länge. Jag har inte orkat lägga ner så mycket energi helt enkelt.
Varför?
Jag gick på mitt första riktiga pass på jobbet nu i torsdagskväll för att sedan jobba tor, fre, lör och sön. Väldigt roligt att få komma igång. Det kändes riktigt bra. För er som inte vet så jobbar jag natt inom hemtjänsten. Jag har gillat hemtjänsten sedan första dagen. Det är ett toppenjobb. Först jobbade jag dag/kväll ett par år och när sedan mitt vikariat tog slut samtidigt som de sökte undersköterskor till natten... Ja. Då sökte jag givet vis. Inte för att jag vantrivts med att jobba dagtid, utan för att det var på natten jag uppenbarligen hade störst chans till mer fast tjänst. Även där har jag fått trivas. Kollegorna är toppen och det är alltid lika roligt att få träffa de damer och herrar vi får privelegiet att komma hem till. Det är härligt att få åka/köra runt och se på naturen på arbetstid. Att få se olika personers hemmiljö och att suga åt sig allt man bara kan lära sig av de här äldre som varit med om så mycket och som många gånger ser saker ur ett annat perspektiv än man själv. Tyvärr är det ju inte så många vi får prata med på nätterna. Men en del. Plus den kontakt man får med de som larmat på oss eftersom de känner att de behöver oss av olika anledningar. Det känns bra att få finnas som en trygghet åt de som behöver. Även naturen kvarstår på natten. I allra högsta grad. Jo, hemtjänsten är ett toppenjobb. Att få vara den där förlängda armen åt de som behöver och vara en av anledningarna till att folk kan få bo i sitt eget hem allt längre - innan det blir aktuellt med särskilt boende.
Nu kanske ni undrar varför jag ger en sån utläggning om varför jag gillar mitt jobb? Det beror helt enkelt på att jag så ofta får just den frågan. Folk undrar varför i hela friden jag valt ett så underbetalt jobb (varför det är underbetalt undrar väl förstås jag också och puffar därför den frågan vidare till någon annan), varför jag valt hemtjänsten, som de själva bara ser som ett sommarjobb eller ett ställe där man i alla fall inte stannar längre än nödvändigt och liknande. Så. Där har vi nu min förklaring till varför jag valt hemtjänsten. Det känns som en vettig sysselsättning att ägna mig åt om dagarna och jag mår bra av det, helt enkelt.
Jo, allt det här har jag längtat efter väldigt mycket när jag nu varit hemma i över ett år. När jag dessutom har ett så pass luftigt schema som jag har på natten så känns det också helt okey att komma igång. Jag kan erkänna att jag hade varit hemma längre om jag jobbat dagtid och då heltid. Men då hade ju månadsinkomsten sett lite annorlunda ut också. Nu är jag hemma så mycket trots att jag jobbar, att jag lika gärna kan jobba när det dessutom är så roligt.
Jaa... Annars är det som en annan sjukstuga här, då både jag och sonen åkt på förkylning i alla fall. När jag vaknade i söndags morse hade jag ont i halsen. Jag som hade ett arbetspass kvar innan ledig vecka, vilade allt jag hann med under dagen. Sedan stoppade i mig diverse piller och packade ner snudd på lika mycket i väskan. En kommentar jag fick av mannen var "Ska du ta det där också?". Men ni kan vara lugna. Jag kollade faktiskt på förpackningarna så jag inte överdoserade någonting.
Jag jobbade och behövde heller inte kliva upp under jourtiden under sista natten. Det visade sig varit bra, för det är verkligen efter söndagen som jag nu varit mer eller mindre däckad. Tidigare idag tryckte allt så mycket i huvudet på mig att jag mest varit yr och sett vita prickar framför ögonen. Jag har inte kunnat läsa och inte kunnat stå längre stunder. Däremot har jag ingen feber idag och inte heller ont i halsen. Så, det ska nog bli ordning på det här också ska ni se.
De här dagarna har mest bestått av mys, mat och film här hemma. Bortsett från en sväng till mina föräldrars stuga för att gästspela där. Redan då höll Mateo på att bli sjuk och ingen av oss var riktigt kry. Gästspelandet blev därför rätt kort. Även för att hinna hem innan Mateos läggdags.
Lukas har varit förstekock i alla fall och har bland annat lagat en god lasagne som även Mateo fick mixat och fördelat i burkar. Den gick hem både hos honom och hos oss. Igår slog han på stort och tog fram boken Per Morberg grillar, åter igen, för att göra marinerade kycklingspett. Och trots lite regn, så blev det grillat här hemma. Till det hade vi potatissallad, baguette och sallad. Väldigt, väldigt lyxigt. Jordgubbar och grädde fick vi alla tre till efterrätt.
Idag har vi mest bara lekt med Mateo. Jag tyckte så synd om honom eftersom jag inte orkade åka iväg på någonting. Vi hade tankar på att åtminstone åka ut till Lukas föräldrars stuga och ta det lugn där istället för här. Men inte ens det orkade jag. Vi kände att det skulle bli för mycket att packa, handla osv, när det bara är Lukas som orkar. Så, vi gjorde en egen liten busplanet, ett eget litet lekland, till Mateo på hans rum. Han har röjt runt efter golven mest hela dagen bara han fått lite Alvedon av oss. Nu sover han gott.
Middagen idag blev pizza för oss större. Vi delade på en pizza och hade hemmagjord sallad till. Blev pepsi max till. Kändes grymt gott och lyxigt just idag även det, när det inte varken fanns ork eller ingredienser till någonting annat. Resten av kvällen blir nog otroooooligt lugn. Klockan har inte slagit 19.00 och jag tycker redan det borde vara mitt i natten. Men jaja. Still going strong. Eller... Kämpar tappert, i alla fall.
Men om ni vill ha tips på en sevärd film så har vi i alla fall sett en bra här under vårt soffmys de här dagarna.
The vov
Nu kanske ni undrar varför jag ger en sån utläggning om varför jag gillar mitt jobb? Det beror helt enkelt på att jag så ofta får just den frågan. Folk undrar varför i hela friden jag valt ett så underbetalt jobb (varför det är underbetalt undrar väl förstås jag också och puffar därför den frågan vidare till någon annan), varför jag valt hemtjänsten, som de själva bara ser som ett sommarjobb eller ett ställe där man i alla fall inte stannar längre än nödvändigt och liknande. Så. Där har vi nu min förklaring till varför jag valt hemtjänsten. Det känns som en vettig sysselsättning att ägna mig åt om dagarna och jag mår bra av det, helt enkelt.
Jo, allt det här har jag längtat efter väldigt mycket när jag nu varit hemma i över ett år. När jag dessutom har ett så pass luftigt schema som jag har på natten så känns det också helt okey att komma igång. Jag kan erkänna att jag hade varit hemma längre om jag jobbat dagtid och då heltid. Men då hade ju månadsinkomsten sett lite annorlunda ut också. Nu är jag hemma så mycket trots att jag jobbar, att jag lika gärna kan jobba när det dessutom är så roligt.
Jaa... Annars är det som en annan sjukstuga här, då både jag och sonen åkt på förkylning i alla fall. När jag vaknade i söndags morse hade jag ont i halsen. Jag som hade ett arbetspass kvar innan ledig vecka, vilade allt jag hann med under dagen. Sedan stoppade i mig diverse piller och packade ner snudd på lika mycket i väskan. En kommentar jag fick av mannen var "Ska du ta det där också?". Men ni kan vara lugna. Jag kollade faktiskt på förpackningarna så jag inte överdoserade någonting.
Jag jobbade och behövde heller inte kliva upp under jourtiden under sista natten. Det visade sig varit bra, för det är verkligen efter söndagen som jag nu varit mer eller mindre däckad. Tidigare idag tryckte allt så mycket i huvudet på mig att jag mest varit yr och sett vita prickar framför ögonen. Jag har inte kunnat läsa och inte kunnat stå längre stunder. Däremot har jag ingen feber idag och inte heller ont i halsen. Så, det ska nog bli ordning på det här också ska ni se.
De här dagarna har mest bestått av mys, mat och film här hemma. Bortsett från en sväng till mina föräldrars stuga för att gästspela där. Redan då höll Mateo på att bli sjuk och ingen av oss var riktigt kry. Gästspelandet blev därför rätt kort. Även för att hinna hem innan Mateos läggdags.
Lukas har varit förstekock i alla fall och har bland annat lagat en god lasagne som även Mateo fick mixat och fördelat i burkar. Den gick hem både hos honom och hos oss. Igår slog han på stort och tog fram boken Per Morberg grillar, åter igen, för att göra marinerade kycklingspett. Och trots lite regn, så blev det grillat här hemma. Till det hade vi potatissallad, baguette och sallad. Väldigt, väldigt lyxigt. Jordgubbar och grädde fick vi alla tre till efterrätt.
Idag har vi mest bara lekt med Mateo. Jag tyckte så synd om honom eftersom jag inte orkade åka iväg på någonting. Vi hade tankar på att åtminstone åka ut till Lukas föräldrars stuga och ta det lugn där istället för här. Men inte ens det orkade jag. Vi kände att det skulle bli för mycket att packa, handla osv, när det bara är Lukas som orkar. Så, vi gjorde en egen liten busplanet, ett eget litet lekland, till Mateo på hans rum. Han har röjt runt efter golven mest hela dagen bara han fått lite Alvedon av oss. Nu sover han gott.
Middagen idag blev pizza för oss större. Vi delade på en pizza och hade hemmagjord sallad till. Blev pepsi max till. Kändes grymt gott och lyxigt just idag även det, när det inte varken fanns ork eller ingredienser till någonting annat. Resten av kvällen blir nog otroooooligt lugn. Klockan har inte slagit 19.00 och jag tycker redan det borde vara mitt i natten. Men jaja. Still going strong. Eller... Kämpar tappert, i alla fall.
Men om ni vill ha tips på en sevärd film så har vi i alla fall sett en bra här under vårt soffmys de här dagarna.
The vov
Gästspel
Idag fick vi rätt spontant gäster till middagen. Väldigt trevligt. Det var Kristofer (Lukas bestman då vi gifte oss) och hans Maggie som kom för att gästspela en stund då de ändå hade ärenden häromkring.
Lukas styrde upp grillad torsk efter ett recept av Per Morberg som blev hur gott som helst. Till det hade vi dillpotatis och dillsmör som även det var efter Morbergs recept. Oj oj. Supergott och väldigt mysigt ute på altanen i solen.
Mateo fick en egen liten portion, med mindre kryddor och då mer lämpad för honom, som han åt med god aptit.
Dagen har varit en rätt soft dag. Igår var jag ute och sprang. Barfota i gräs blev det. Grymt skönt! Uppvärmning på väg ner mot friidrottsplatsen, med skor då. Sedan en stege där borta på 1, 2, 3, 4, 3, 2, 1 minuter med 1 minuts gång mellan varje. Dunderskönt pass i alla fall. Men som sagt. Lukas har jobbat lite idag med att gräva igen hålen där betongplintarna för vår blivande carport nu står och vi har hunnit med en sväng på affären. Annars har det mest varit mys på en filt ute på baksidan för oss alla tre. Kanske att man lyckats få lite färg. Det blir ju dock lite speciellt när man har en liten med sig. Helst sitter vi i lite skugga till att börja med och är dessutom inte ute så långa stunder. Men, med solhatt och täckande kläder tyckte Mateo det var riktigt mysigt att krypa runt utomhus. Han tar sig ju allt längre nu per egen maskin. Väldigt spännande att se hur han utforskar saker och att se den entusiast och lycka han uttrycker - när han ser någonting han verkligen vill kika närmare på och rejsar iväg. Mm.. Underbart :)
Gästerna har då åkt i alla fall och Mateo sover. Vi tar det lite lugnt här och på en timme börjar jag jobba. Första riktiga arbetspasset sedan jag blev sjukskriven 5:e maj (tror jag det var) förra året. Hur det känns? Ganska bra, får jag säga. Jag jobbar ju mest när Mateo sover. Missar hans förmiddag imorgon, då jag ligger och sover ut till 9-10 eller något liknande. Annars får jag mycket tid tillsammans med sonen och mannen. Inte illa. Skönt att få tjäna pengar igen. Skönt att få någon slags rutin. Lite hjärngympa. Se lite folk och allt som kommer med jobb. Känna att man gör nytta, inte minst. Så, det blir roligt att komma igång. Lukas är ju hemma med Mateo nu till oktober dessutom och jag är ledig varannan vecka. Så... Vi ska nog hinna hitta på massor av skoj. Känns bra :)
Bjuder på en bild på oss från Ingela och Bjartes bröllop också, som vi var på i Norge. Hur mysigt som helst och jag hade ju den äran att få vara Ingelas brudtärna. Det var en fin resa jag och Lukas fick göra för att delta. Ganska precis 280 mil med bil för båda resvägarna med stopp på två olika STF-vandrarhem. Mateo var hos Lukas föräldrar och vi fick därför klara oss utan vår lille solstråle i 4 dagar. Det var kämpigt vill jag lova. Men ooh så fint bröllop. I underbar miljö och med så fina människor. Vi fick dela stuga med Sofia, Anton, Linnea och Jessica dessutom. Väldigt fint :)
Lukas styrde upp grillad torsk efter ett recept av Per Morberg som blev hur gott som helst. Till det hade vi dillpotatis och dillsmör som även det var efter Morbergs recept. Oj oj. Supergott och väldigt mysigt ute på altanen i solen.
Mateo fick en egen liten portion, med mindre kryddor och då mer lämpad för honom, som han åt med god aptit.
Dagen har varit en rätt soft dag. Igår var jag ute och sprang. Barfota i gräs blev det. Grymt skönt! Uppvärmning på väg ner mot friidrottsplatsen, med skor då. Sedan en stege där borta på 1, 2, 3, 4, 3, 2, 1 minuter med 1 minuts gång mellan varje. Dunderskönt pass i alla fall. Men som sagt. Lukas har jobbat lite idag med att gräva igen hålen där betongplintarna för vår blivande carport nu står och vi har hunnit med en sväng på affären. Annars har det mest varit mys på en filt ute på baksidan för oss alla tre. Kanske att man lyckats få lite färg. Det blir ju dock lite speciellt när man har en liten med sig. Helst sitter vi i lite skugga till att börja med och är dessutom inte ute så långa stunder. Men, med solhatt och täckande kläder tyckte Mateo det var riktigt mysigt att krypa runt utomhus. Han tar sig ju allt längre nu per egen maskin. Väldigt spännande att se hur han utforskar saker och att se den entusiast och lycka han uttrycker - när han ser någonting han verkligen vill kika närmare på och rejsar iväg. Mm.. Underbart :)
Gästerna har då åkt i alla fall och Mateo sover. Vi tar det lite lugnt här och på en timme börjar jag jobba. Första riktiga arbetspasset sedan jag blev sjukskriven 5:e maj (tror jag det var) förra året. Hur det känns? Ganska bra, får jag säga. Jag jobbar ju mest när Mateo sover. Missar hans förmiddag imorgon, då jag ligger och sover ut till 9-10 eller något liknande. Annars får jag mycket tid tillsammans med sonen och mannen. Inte illa. Skönt att få tjäna pengar igen. Skönt att få någon slags rutin. Lite hjärngympa. Se lite folk och allt som kommer med jobb. Känna att man gör nytta, inte minst. Så, det blir roligt att komma igång. Lukas är ju hemma med Mateo nu till oktober dessutom och jag är ledig varannan vecka. Så... Vi ska nog hinna hitta på massor av skoj. Känns bra :)
Bjuder på en bild på oss från Ingela och Bjartes bröllop också, som vi var på i Norge. Hur mysigt som helst och jag hade ju den äran att få vara Ingelas brudtärna. Det var en fin resa jag och Lukas fick göra för att delta. Ganska precis 280 mil med bil för båda resvägarna med stopp på två olika STF-vandrarhem. Mateo var hos Lukas föräldrar och vi fick därför klara oss utan vår lille solstråle i 4 dagar. Det var kämpigt vill jag lova. Men ooh så fint bröllop. I underbar miljö och med så fina människor. Vi fick dela stuga med Sofia, Anton, Linnea och Jessica dessutom. Väldigt fint :)
