Lady_S

Idag har vi fått uppleva ännu en sån där milstolpe. Ett besök hos barnmorskan för att lyssna på bebisens hjärtljud! Full av spänning låg jag där på britsen och Lukas tog plats nere vid fotänden. Barnmorskan körde runt med scannern över magen. Det levde mest om, tyckte jag. Det kom som aldrig något hjärtljud. BM sa att det som levde om var cirkulationen hus bebisen, vilket gjorde mig lite lugnare. Men, fter en stund utan hjärtljud började jag ändå bli nervös. Bebisen hade faktiskt inte gjort mycket väsen ifrån sig på sistone. Mår den inte bra?? Ja, jag hann tänka en hel del kan jag tala om. Plötsligt delar Bebis ut ett par riktiga prakt-sparkar där inne. En spark som fick magen att bukta ut så både Lukas och BM hann se. Ja, någonting gör den ju där inne - sa jag. Till slut fick vi höra de där tickande ljuden av hjärtat. Det var svårt att hitta eftersom moderkakan låg lite ivägen och sådär. Men, precis som under ultraljudet, rörde sig Bebis något alldeles otroligt vid undersökningen. Den verkar påverkas väldigt mycket av vågorna i utrustningen och tycker nog inte vi är så snälla som stör på detta vis.

Jag har ju förresten inte visat någon bild än på det lilla livet. Här gott folk. Bebis:



Eftersom mitt HB låg på 111 nu - tyckte BM att jag skulle köpa järntabletter och vi skulle även på affären för att köpa mat. Först behövde vi få lite fika, tyckte vi. Det blev en sväng in på fiket innan vi betade av Kronan och Konsum. Glassweinerbröd och en Loka :)

Senare efter lunch körde jag ner på jobbet. Tycker jag har varit mer där än o-där på sistone faktiskt. Letade chefen och provade ringa. Tyvärr var han upptagen. Han måste fylla i ett papper åt mig. Jag kunde i alla fall posta pappren för sjukpenningen. Skönt med ett kuvert mindre att hålla koll på.

Lukas åkte iväg för att jobba eftermiddag men jag hade bilen kvar. Jag har haft grymt svårt för att gå senaste dagarna och det skär i fogarna framtill då jag sitter ner. Det har därför blivit mycket liggande, som du vet om du läst tidigare inlägg. Frågan jag ställde mig var här om jag skulle åka hem och ligga framför tvn hela eftermiddagen och kvällen som vanligt, eller om jag skulle unna mig att umgås med någon. Så, jag ringde Josefin och sedan åkte jag iväg till dem. De bjöd på go'fika och jag stannade tills det började bli middagsdags.

Efter middagen kom pappa och lillasyster hit. Pappa hjälpte mig med att sätta potatisen för i år. Svårt att böja mig. Att gräva i jorden kan jag glömma. Så, det var tacksamt.

Nu sitter jag framför alla mina vård/bebis tv-program och har fikat lite. Lukas kommer hem om lite mer än en timme. Får se om jag orkar vara vaken. Hade väl tänkt dejta duschen innan sängen i alla fall.
Vi höres.

Ett av mina större intressen är mat. Jag menar inte att jag kan allt om matlagningens konster och knep, utan att jag helt enkelt tycker om mat. Jag gillar att planera, laga, lägga upp och äta maten. Idag gjorde jag lunch från ett recept Lukas hittat på Norrmejeriers hemsida.







Det blev verkligen hur gott som helst. Resterna åt jag nu till middag.

Jag har hunnit göra allt jag planerat göra idag. Både på gott och ont. Skönt att inte ha mer hängande över sig för tillfället. Däremot grymt trist eftersom jag inte vet vad jag ska göra av mig själv riktigt. Nu sitter jag upp. Mest för att strömmen tog slut i datorn och jag behövde strömkabeln. Blev en sväng ner på vårdcentralen där jag hämtade nytt läkarintyg och sedan upp på jobbet för att ge chefen ett exemplar. Läkaren ordnierade "stillaliggande". Egentligen inte speciellt svårt, då jag knappt klarar annat. Lite krångligt är det att greja med datorn i liggande position, tycker jag. Men... Det gäller att hitta knepen.



Känner mig ganska ensam ikväll, måste jag säga.

Vissa dagar är besvärligare än andra. Helt enkelt.
Jag kände här på morgonen att min kropp inte riktigt ville vara med och tog därför tag om kryckorna även idag.
Det är ju svårt att gå med kryckor! Har aldrig behövt göra det förut, lyckligtvis. Speciellt svårt blir det ju i alla fall när jag nu har ont i båda sidorna. Går som inte att hoppa på ett ben. Det gör ingenting bättre. Jag får använda kryckorna för att stötta upp mig lite lämpligt bara.

Tungt att sitta rätt upp och ner i kyrkan och sedan på fikat efteråt. Jag fick ta bilen hem själv, eftersom Lukas skulle sitta med på ett möte. Nu är jag halvliggande i mitt hörn i soffan. Är som bästa stället. Nu ska jag hinna vila ett tag i alla fall. Lukas ska eventuellt ut för att träningscykla MTB, innan det bär av till Lukas halva av familjens stuga. Hans lillebror fyller år på tisdag, men vi firar idag. Så... Jag vilar nu som sagt, för att slippa ha så ont under själva firandet. Alltid lite roligt då folk fyller år :)

Nu känner jag mig ynklig. Jag försöker komma på ett sätt att stava min känsla i kroppen. Det är mer eller mindre ett urtidsvrål och mja... Jag kan inte stava till det. Lukas blev fundersam och skrattade mest när jag frågade.. Så.. Jag lämnar det.

Nya direktiv. Om en stund åker vi ut till stugan. Så springer han sista biten mot stugan istället för att cykla. Är så tråkigt väder och sådär.

Joo. Gårdagens middag hade vi sett fram emot. Lukas jobb hade en tre-rätters middag med en hemlig gäst som vi hade anmält oss till. Det blev bara så dumt eftersom jag ca 2 timmar innan det började, hade fått ordination från läkare att ligga still så mycket som möjligt. Jag trotsade det här men fick ju ta konsekvenserna sedan också.
Det dröjde i princip inte längre än till det att vi fått i oss förrätten, innan min kropp började säga ifrån. Jag ville ingenting hellre än att få ligga ner. Jag sa det till Lukas och vårt kompispar som vi satt med, att jag förmodligen skulle bli misstänkt för att ha druckit för mycket alkohol om jag la mig någon stans. Som den gravida nykteristen jag nu blivit... Men. Det vet ju inte alla andra liksom :P
Den hemliga gästen var den härliga Babbsan. Haha. Så underbart! Redan innan jag såg spektaklet, tyckte jag så tvärsäkert att jag kände igen rösten i högtalarna. Och ja.. Där kom Babbsan i egen hög person. Skönt med ett gott skratt.

Mm.. Nä det blev lite tungt och jag behövde upp och gå två gånger innan vi åkte därifrån. Då skjutsade vi hem kompisarna och sedan bar det av hemåt. I dag sov vi länge. Skönt. Det behövdes. Jag är riktigt mör i kroppen och är rädd att det kan bli en så kallad kryck-dag idag, faktiskt. Tyvärr.

Till middag har vi bestämt oss för pizza i alla fall. Det var så länge sedan. Blir gryyymt gott :)
Trots att jag inte vill viktnoja nu när jag är gravid i vecka 22, känns det faktiskt inte heeelt okey att frossa i fett och socker då jag mest ligger pall på rygg. Men, något kul ska jag ju ha å andra sidan. Vore ju roligt om man kunde få äta gott i alla fall, om jag nu mest ska ligga ner om dagarna.
Tur att jag har Försäkringskassan med alla deras papper. jag menar, vad skulle jag annars pyssla med?

Det är ju aldrig kul att sänka andras humör på grund av sitt eget. Sila det här lite och bara... Ja... Have mercy.

Mitt humör är inte precis det bästa i världen just nu. Jag känner mig något alldels fruktansvärt tråkig, till att börja med. Fast, är det så konstigt då? Jag har inte mycket att berätta, då jag mestadels är hemma. Klockan är nu strax över 17.00 och jag har inte ens varit ut till brevlådan. Lukas tog in posten då han kom från jobbet...
Alltså... Jag har inte mycket "go" i kroppen just nu, men försöker bäst jag kan.

Lönen för den här månaden blev ju inte allt för dum i alla fall! hade helt förträngt att jag jobbade över påsk. Känns bra. Sedan har Ingela varit här en stund idag. Härligt med sällskap. Dessutom hade hon med sig banankaka till mig och Lukas! En sann vän ;D

I kväll ska vi på en företagsmiddag via Lukas jobb. Tre-rätters utan att ens behöva lyfta på rumpan. Tror jag? :P
Skönt att komma utanför dörren i alla fall. Är ju inte helt roligt att sitta rätt upp och ner på en stol för länge tyvärr... Men... Det får gå vägen. Jag får väl se till att bli kissnödig eller nåt, vilket inte är helt svårt, då någon har för vana att sparka på den ;)


Jaja. Nu ska vi göra oss klara här och äta något slags pre-dinner-snack, eftersom middagen inte är förrän 19.00.

Ciaaaooo.

Ligg på sidan med en kudde mellan benen, ända ner till fötterna.
Ta små steg när du går.
Sätt dig inte på huk.
Använd ryggen när du behöver böja dig.
Använd foglossningsbältet.
Använd kryckor när det behövs.
Värmekudde och massage för de spända musklerna.
Gå med putande rumpa och lätt böjda knän.

... JAG HAR SVÅRT ATT GILLA DET! JAG BER OM URSÄKT!!!!

Hinner bara posta det här inlägget och gå till kylen för ett glas juice... Så ser jag hur det rinner juice från förpackningen, som ett vattenfall, över mer eller mindre hela kylen. Jag måste bara gråta lite. Sedan ska jag torka.
Jag var redan så less! Så orkeslös. Omotiverad till allt. Det blev inte bättre nu. Det kan jag inte påstå.
Men snart... Snart ska jag torka.

Ibland får man överraskningar som verkligen förgyller hela tillvaron. Jag har nog aldrig fått någonting sån här förut!
När jag hämtade posten, fanns där ett sånt där stor grönt kuvert. Adresserat till mig och "det lilla livet".
I kuvertet låg ett brev och sedan tre olika sorters paket. De här ska jag öppna när jag behöver lite extra pepp. Det ena var kuvertet då, som syns i bild. I det finns det en hel hop av små, små kuvertliknande förpackningar. På dem står det olika sinnesstämningar och jag valde det som det stod "uttråkad" på. I det hittade jag en bild på seriekaraktären Sheldon Cooper från The big bang theory, med citatet "Bazinga!" Jag fick en webbadress till en sida där jag kan se alla avsnitt av serien!!!

Det här var verkligen en hur fin present som helst. Jag känner mig oerhört uppskattad och glad.
Tusen tack Frida :)

Jag har ringt till Tur och retur idag. De kommer på tisdag för att hämta upp två fotöljer och ett vardagsrumsbord som vi bara har stående. Skönt att de kan komma till användning för någon annan.

Lukas har börjat tvätta våra fönster. Svärmor har erbjudit sig att komma för att hjälpa lite. Vi var inte så sega med att tacka ja, kan jag lova...
Bara Lukas tar sig ut ur duschen efter sitt löppass, ska vi äta lite lunch. Efteråt ska han få lyfta fram dammsugaren åt mig, så jag kan dammsuga lite. Jag har faktiskt dammtorkat alla våra fönsterbrädor också. Det känns i hela kroppen, men... Jag tänkte jag skulle ha dammsugit i köket åtminstone.

Sol mestadels hittils idag! Lite blåst bara. Skönt med annat än regn i alla fall.
I helgen är det Kulturnatta. Men... Naah. Jag får greja på med någonting lugnare här hemma.

Igår hade jag en väldigt bra dag ska ni veta. Trots förkylning och väldig smärta i fogarna.
Jag hade sedan någon vecka tillbaka inbokat en lunchdejt med Nicolina. Hon är i princip den enda jag umgås med - som vill äta sushi. ÅH så jag hade längtat!

Lukas ville också in till stan för att göra lite ärenden, så vi åkte in båda två.
Jag lunchade med Nicolina då och sedan gick vi ner på Caféstation för en kaffe. Blev en halv latte för mig innan jag gav upp. Man skulle kunna säga att jag minskat på kaffeintaget de senaste månaderna...

När vi knatat runt lite på stan satte vi oss på en bänk i solen där vi åt jordgubbar. Lite lustigt bara hur det kändes som att ett regnmoln var precis ovanför just oss. Klarblå himmel men lik för baskat kommer det regn. Då blir man lycklig :P Aja. Mestadels fick vi sol i alla fall. Tack för det.

Efter ett tag var Nico tvungen att dra sig hemåt och då mötte jag upp med Josefin istället. Vi knatade runt på lite affärer och sådär. Sedan blev det nästa dejt. Middag med Lukas på Max. Ännu en sak vi hade sett fram emot, haha. Så... Vi körde all in på Max. Hamburgare med strips och sedan glass och kaffe efteråt.

I bilen på vägen hem fick jag en så jobbig känsla i kroppen. Det började göra så ont i hela bäckenet, benen, svanken och bara överallt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. När vi väl kom hem och jag skulle ut ut bilen, var det med nöd och näppe att det ens gick. Jag hamnade snabbt i soffan. På sidan. Och där låg jag sedan. Jag kunde inte röra på mig på säkert 40 minuter. Kunde inte sitta upp eftersom soffan sviktade för mycket. Då blev det väl för ostabilt. Ont gjorde det i alla fall.

När jag fått använda Lukas som mänsklig krycka till och från toaletten ett par gånger, blev jag rätt less. I ett desperat försök efterlyste jag ett par kryckor på Facebook. Och snabbt gick det! Så här i efterhand inser jag att jag hade kunnat få tag i sisådär 3 par kryckor. Inte klokt vilket folk man har omkring sig. Tack!
Lukas tog i alla fall cykeln ner till den första som hann skriva och hämtade ett par åt mig. De blev en otrolig hjälp.

Inatt hade jag svårt att hitta bra sätt att ligga på. Samtidigt som jag nästan hade kunnat börja gråta av glädje över att jag kände bebisen röra sig, förbannade jag nästan mig själv för att jag lagt mig på rygg. Jag kunde verkligen inte vända på mig!!! När jag försökte sno på mig skar det in i höften på mig så jag trodde jag skulle behöva ringa 112. Sedan kände jag bara hur jobbigt det skulle bli och funderade vad de skulle kunna hjälpa med. Nä.. 112 kändes inte som ett alternativ. Lukas då? Väcka Lukas och be om vändhjälp? Mmm, mer troligt i alla fall. Til slut fick jag en liten kudde mellan knäna och lyckades vända på mig. Ont gjorde det, men det gick. Blev kryckor till och från toaletten hela natten men fick i alla fall vakna relativt smärtfri.

Idag har jag pratat med barnmorskan och blivit rådd av henne att ringa sjukgymnast, vilket jag också gjort. Lämnade ett meddelande och hoppas på att de hör av sig snabbt.

Nu har jag skrivit så mycket att jag blir förvånad om någon orkat sig ända hit.
Är lunchdags snart. Jag har redan hunnit äta en banan mellan frukosten och nu eftersom jag blev så rackarns hungrig. Lukas har varit ute och klippt ner lite gamla döda blommor i en av våra rabatter. Blev jättefint! Jag duger ju som sagt knappt till att gå på toaletten själv så... Han hjälper med mycket.

Aja... Det får väl räcka nu.
Ciiaaoo.

Idag har det varit en trött dag och jag känner mig gammal i kroppen, eller nåt. Dessutom känner jag mig rätt äcklig. En dusch hade väl kanske suttit på sin plats, men jag menar. Vaddå. Nu är det ju ändå för sent. Ska väl snart i säng ändå. Mmm, lite en sån dag känns det som. Trött och sliten, men ändå helt okey.

Jag var ner på jobbet och fick hjälp med det sista i mina kärleksbrev till Försäkringskassan. Så, nu är de skickade. Härligt. Nu blir det att vänta en månad eller något och sedan ringa dem som en tok, så jag verkligen vet att det händer någonting i deras ände.

Jag och Lukas åkte iväg till Josefin i dag i alla fall! Vi fick god lunch och sedan fika. Massor av mys med Josefins Saga också. Alltid lika roligt! Synd att åka hem precis då Mathias kom hem, men... Tiden rann iväg.

Till middag blev det råris och någonting wook-liknande som jag slängde ihop. Vegetariskt med champinjoner som bas, kan man väl säga. Inte alls tokigt.


Efter det såg vi ett par avsnitt av en serie Lukas blivit tipsad om. En helt galet rolig brittisk serie. Man kan ju ängsligt undra över hur författaren mår riktigt. Haha, men... Jo den är riktigt roligt. Black books heter den.

Annars så.. Ja. Min kropp har fungerat ungefär lika bra som på en 90åring efter en höftoperation här efter middagen. Lite så. Ehmn. Ja. Inte helt okey. Men vad gör man?
Jo... Man äter choklad och dricker Ramlösa. Jajjemän. För Lukas sover inför nattjobb och ja... Jag har inte kommit på någonting roligare än så. Helt enkelt.


Tack för chokladen Susanna :)

Så har ännu en födelsedag passerat. Det blev en riktigt fin dag. Susanna och Cilla åt pannkakslunch med mig och Susanna stannade en bit in på kvällen. Vi åt grillat till middag. Grillat av mig, till och med. Det blev inte så tokigt får jag säga. Jag har ju kommit på varför man menar att männen ska grilla och inte kvinnorna. Ta inte det här så seriöst nu bara... Men, när en kvinna grillar, i alla fall jag. Så gör jag ungefär 3 saker till på samma gång. Dukar, diskar undan och sköter resten av maten i ugnen. Det här resulterade ju då i att köttet blev lite väl klart på ena sidan. Det gick bra ändå, absolut. Men, hade jag gjort som de flesta männen... Stått med en öl och stirrat på köttet under tiden det grillades, ja.. Då hade jag förmodligen fått det änn mer lagom.
... Det är en teori :P

Förutom att jag, dagen till ära eller något, hade ondare i kroppen igår än jag haft på väldigt länge. Så blev det en väldigt fin dag. Mysigt med främmande, god mat och goda tårtor. Fina presenter fick jag då också! Helt galet!
Bland annat ett halsband jag önskat mig av Lukas. Det var till och med finare i verkligheten än på bild.

Idag ska vi faktiskt iväg på någonting jag sett fram emot väldigt mycket. Josefins underbara lilla Saga ska döpas i dag. Det blir mysigt! Ikväll ska vi sedan på grillmiddag. Skönt att få göra någonting bland folk emellanåt. Jag blir så galet less och deppig av att bara sitta hemma. Så, ikväll får jag alltså träffas två av Lukas kollegor igen, med deras sambos och barn. Härligt!

Förreste. Lill-Grodan verkar uppskatta musik. Den gör inte så mycket väsen av sig för tillfället. Men, så fort det spelas musik börjar den röra på sig. Det gillas.

Kakor som jag bakade igår. Havrekakor med russin i. Blev inte alls tokigt.
Äggfria, mjölkfria och nötfria. Inte glutenfritt. Men. De här kan de flesta vi känner äta :)



Mannen och jag har lite utav en tradition, att göra varandras födelsedagstårtor. Här ser ni en av mina.



Jag lyckades i alla fall få en liten grej gjort igår, bortsett från de stackars kakorna. Jag hängde upp bröllopstavlan på väggen, som pappa målat åt oss.


Kvällen avslutades med att Älsk gjorde varm choklad med grädde och chokladsås.

Jag gjorde ju någonting konstigt här på morgonen. Larmet på min mobil var ställt på 07.20. Det här har jag dubbelkollat efteråt också, så det ska stämma.
Nu sover ju inte jag särskilt bra över huvud taget och jag vaknade därför redan innan larmet skulle till att ringa. Jag klev upp och väntade till 07.30 innan jag ringde till vårdcentralen. De skulle ge mig en akuttid hos en läkare för att ordna med läkarintyg nu när jag är hemma med foglossningar. Telefonrösten sa att de skulle ringa upp 10.15... Det var väl märkvärdigt! Hur många är sjuk i den här kommunen egentligen? Här ringer man 07.30 och får inte ens en telefontid innan 10.15. Men, jag nöjde mig och la på. När jag då kollar på klockan, är den 08.30............ Inte 07.30. HUR???

Det absolut ENDA jag kan tänka mig, är att jag stängde av larmet på telefonen när jag vaknade ca 07.00. I tron på att jag ändå skulle kliva upp. Att jag då somnade om en hel timme och klev upp 08.10 istället för 07.10. Jag har bara så svårt att förstå hur det ska ha gått till! Jag tyckte inte att jag drog mig länge alls. Men jaja. Jag fick en tid redan 10.30. Tur jag hade bilen hemma, när jag nu inte är så snabb.

Nu har jag mitt läkarintyg som jag har lämnat in på jobbet. Jag ska ringa lönekontoret för att förhoppningsvis få lite hjälp med papper kring graviditetspenning framöver. Jag är i alla fall sjukskriven till den 28:e maj. Den 27:e kommer läkaren ringa upp mig för att höra hur jag mår. Om det behövs, förlänger hon helt enkelt min sjukskrivning, annars går jag tillbaka till jobbet.

Mmm.. Så att... Så är det.
Lunch har jag hunnit få i mig också och gott var det!
Grillad smörgås med stark senap, skinka, ost, rostad lök och taccosås. Till det ett stekt ägg med en instekt paprikaring, kryddad med peppar och örtsalt. Drack ett glas äppeljuice också. Tänk, jag som knappt gillat äppeljuice förut! Man blir som konstig med en Groda i magen...

Jag är mest mållös faktiskt. Vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget.
Trots en lite dum start på dagen, får det här räknas som något av det bästa jag upplevt hittils. MINST på samma plats som vårt bröllop, helt klart.

Idag var vi iväg på ultraljudet. Jag hade ju ett sånt där mardrömsscenario att barnmorskan skulle säga någonting i stil med att "nää, det finns ingenting här. Du har bara blivit tjock Sara". Hehe. Men... Så satte hon scannern, eller vad man säger, mot magen. Och där..! Där dök det helt plötsligt upp en bebis, på den stora skärmen framför oss. En bebis, som rörde på sig och direkt vände sig åt lite fel håll för att vi skulle få någon riktigt bra bild på ansiktet, tyvärr.
Den sparkade så pass att jag för första gången, där jag låg på britsen, fick känna hur bebisen sparkade. Lukas kunde också känna med handen, för första gången. Den spretade med tårna emellanåt och gjorde någonting med armarna som såg ut som att den vinkade åt oss. Nu gjorde den ju inte det precis... Men... Det är ju i alla fall vad vi gärna tror, som de stolta blivande föräldrarna vi nu är. Jag tror jag mest låg och gapade hela tiden. Jag har aldrig förr känt den lycka som fyllde min kropp just då. Det första jag utbrast var "det är en bebis!". Riktigt svårt att greppa. Så fort jag såg den lille, kände jag verkligen att den där lilla krabaten, vill jag skydda med mitt liv så länge jag lever.

Tre bilder blev det ju då. Den bästa fotades med båda våra mobiler och användes snabbt som bakgrundsbild. Sedan skickade jag till närmsta vännerna och till pappa, som är på väg till Norge med jobbet. Mamma kom hit på en kaffe och fick se live.

Lukas skulle i alla fall på jobbet efter undersökningen och jag åkte vidare hem till Cilla och Lucas. De ville se bilderna och bjuda på kaffe. Så, det blev lite mys på balkongen i solen och en skvätt kaffe.

För övrigt kan jag berätta att vi gått längre i graviditeten än vad vi trott. Vi var inne på att den var vecka 18-19 nu. Jag är i vecka 20. För att vara exakt 19+1. Vi var tidigare beräknad till 5:e oktober, men blev nu beräknad till 3:e istället. Blir ännu en liten bilaga till Försäkringskassan.

Jag hade väl tänkt bjuda på en bild av lill-grodan våran. Men, först vill jag att båda våra familjer ska ha fått se. Efter det kan det komma en bild här.

Jag har då vaknat minst varannan timme i natt. Först svårt att somna av både äckelvärk och nervositet. Sedan fick jag vara utan det onda under natten som jag upplevde det, men skulle likförbaskat vakna hela tiden.
Hade det inte varit för det fina vädret utomhus, hade jag verkligen kännt mig otroligt dum just nu. Klockan är inte ens 7 än och här sitter jag med frukosten. Trots att jag inte alls behöver kliva upp. Jag tänkte att jag helt enkelt går och lägger mig efter frukost, om det behövs.

Kring 11 ska jag i alla fall vara utanför sjukhuset för att träffa Lukas. Tur att det inte är skarpt läge. Jag har aldrig varit i ens de gamla lokalerna. Än mindre de nya.

Frukosten har jag då hunnit äta upp nu och tröttheten börjar faktiskt komma tillbaka. Blir en sväng till sängen för att försöka sova en stund till. Sedan ska jag fixa till mig inför dagen och hinna tanka innan det bär av. Frågan jag ställer mig gång på gång, är om jag ska sminka mig eller inte. Frågan är ju om jag grinar bort allt eller vad som händer.
Tror jag chansar.

Efter det här fantastiska ultraljudet ska jag fika hos Cilla. Blir mys. Hoppas ryktet om regn idag inte stämmer. Då blir det nog att sitta i solen på balkongen hos henne.

I dag har jag haft det oförskämt bra, får jag ju faktiskt säga. Det bestämdes redan igår att Josefin och Saga skulle komma hit på besök vid 11 i dag. Toppen, tyckte jag på många sätt. Ett; att jag skulle få anledning till att ta mig upp ur sängen och i kläder i en lämplig tid. Så, jag sov till 10 och klev upp, åt frukost och sedan kom de. Ingela var hitbjuden hon med och kom bara en stund efteråt. Vi åt lunch allihop på fiket och körde annars runt en del i Josefins bil, för att Saga skulle få en chans till att slumra lite.

Ingela åkte till stan och Josefin och Saga åkte hem nu för en stund sedan. Lukas blir lite sen från jobbet. Alltid lite spännande då han har beredskapsvecka. Man vet som aldrig riktigt när han kommer hem och hur länge han blir kvar. Men, har bara planerat soppa till middag. Går ju så snabbt. Nemas problemas.

Mm, vad annars? Solen skiner och gör mig lycklig i alla fall.
Imorgon kommer en dag som förmodligen blir ganska känslosam. Det är nämligen dags för det efterlängtade ultraljudet. Jag har längtat efter det av två anledningar, mest. Ena är givet vis att vi äntligen ska få se att det faktiskt är någon där inne! Men också, för att få förhoppningsvis få höra någon säga att "allt ser bra ut". DET längtar jag efter. Jag blir ju i alla fall större för var dag som går, känns det som. Så... Någonting händer ju helt klart där inne. Det här är RIKTIGT spännande.

Okey, okey. Klockan är över 12 och jag har fortfarande inte lyckats duscha och få på mig kläder. Kanske inte jätteimponerande. Jag vet. Däremot har jag hunnit prata med Försäkringskassan. Fick svar på det jag ville och hon jag pratade med verkade helt fantastiskt gullig. Jag hade egentligen tryckt mig fram till fel person. Hon bara skrattade glatt och sa att hon skulle fixa det ändå. Förstående i allt jag sa, humoristisk och hjälpsam. Det tackar vi för.
Jag har provat ringa vakansförmedlingen igen, för att förvarna dem om att det mest troligt behövs en vikarie för mig... Det går det väl sämre med. Har inte fått svar hittils. Men, det fixar sig.

Ja. Så, in i duschen och sedan kläder. Efter det funderar jag på om jag skulle ha kört en maskin bebiskläder i alla fall. Jag har börjat sortera kläderna i storleksordning för att få en bra ordning i byrån så vi slipper riva ut allt för att hitta rätt storlekar. Nu är ju bara saken den, att vi redan fått GRYMT mycket kläder. Jag har nog knappt tvättat hälften faktiskt. Så, en maskin kan jag allt beta av idag.

Till middag blir det nog pasta med tonfisksås i alla fall.
Ja, det är sånt här jag gör nu om dagarna känner jag. Inomhusgrejer, i väldigt liten skala. Någon grej per dag så där. Jag försökte mig på några spadtag i trädgårdslandet igår, eftersom jag har en plätt som jag bara vill gräva upp och plantera nytt på. Det gick inte något vidare, kan jag tala om. Jag fick ge upp väldigt, väldigt snabbt.
Vi ska försöka hitta tid för att köpa oss bra solstolar åtminstone. Då kan jag ju i alla fall få sitta utomhus med en bok eller någonting liknande.

Nah... Idag är inte blotrycket på min sida riktigt. Får för första gången på ett bra tag vita fläckar framför ögonen då jag reser mig. Ska försöka dricka ordentligt i alla fall, så får jag väl se om det känns lite bättre sedan. Så fort jag orkar, ska jag in i duschen och efter det få på mig kläder och kleta lite smink i ansiktet. Blir någon slags lunch innan jag ska masa mig ner mot start/mål-områden för springtävlingen.
Lagom så jag är där nere vid 13.00 - snör' jag åt höfterna mina och cyklar ner.

Nä, något vidare kaos blev det väl inte här under natten precis. Igårkväll när jag låg och kikade på Twilight, såg vi hur det började snöa. Det var inte oväntat för fem öre, ändå inte efterlängtat. Imorse vaknade jag till vid 5 och såg att det var alldeles vitt utomhus. Nu så här vid 10 är lyckligtvis snön borta och solen skiner. Ordningen är återställd och det tackar jag allra hjärtligast för.
Nu undrar jag bara hur våra rabatter gillade snön, då jag redan hunnit rensa bort löven från i alla fall en av dem. Skulle väl helst haft dit en ny hög med löv igår INNAN snön kom. Men, inte så lätt att veta. Får hoppas att det inte frös.

Vi kom då hem med en väldans fin vagn igår. Känns toppen kan jag tala om. Vagn med alla tillbehör för ett helt makalöst pris. Blir bara en sväng på Barnens hus med ena hjulet som tappat sin låsning eller vad man ska säga. Den plastbit som klickar fast hjulet i resten av vagen.

Ja. Idag är det springtävling i Vännäs i alla fall. Lukas har varit med och arrangerat och de har alla lagt ner väldigt mycket tid. Hoppas det blir bra. Det var då riktigt många föranmälda. Kul! En tanke var att jag skulle fått cykla genom den allra kortaste banan på 1,4km eller vad det nu var, efter sista person, för att se så att ingen kommit på villovägar. Det kändes ju i första anblick ganska lättsamt och senast igårkväll frågade Lukas om jag tänkt klart. I går kväll kunde jag knappt stå på benen, så... Det var inte så kul att ta något sådant beslut. I dag är det ju bättre åtminstone och att röra sig lite, speciellt på någonting så skonsamt som en cykel, ja... Nog hade det kunnat fungera. Men, nu kom han då hem och sa att jag mest troligt inte behöver. Jag ska komma ner tills dess han går i mål och bara hejja på. Det blir lagom :)

Mm.. Nu är frukosten uppäten.
Rostade mackor, i ugnen eftersom vi inte har någon brödrost. Ett glas juice och min vitamintablett. Härligt.

Det är ju fantastiskt vilka kollegor man har,måste jag börja med att berätta. Inte för att jag inte redan visste det. Blir bara änn mer märkbart nu då jag verkligen blivit i behov av lite back up.

När klockan var över 12 och jag fortfarande satt i pyjamas, började jag känna mig tämligen misserabel.
Helt plötsligt dök Marianne, kollegan jag jobbar mest tillsammans med, upp på Facebook. För första gången på ett år eller vad hon sa. Marianne skulle ner till sin kolonilott för att dricka kaffe och jag var inte sen med att bjuda in mig. Snäll som hon då är kom hon till och med hit med bilen och hämtade mig. Sedan bjöd hon på kaffe och glasswienerbröd där i solen nere på "kollo".



Jag fick mig en blomsterrunda där nere för att se det som kommit upp hittils. Sedan även runt en av hennes vänner där nere. Jag kände att vi ligger i lä här hemma med blomsteriet... Helt klart. Men, jag har ju alldeles just börjat lära mig lite. Kan inte vara bäst på en gång.



När vi fikat klart skjutsade hon ner mig på vårdcentralen, eftersom jag skulle ta prover på labb. Jättesnällt! Skönt att slippa gå. Nackdelen blev ju då bara, att jag när jag sedan också pratat med chefen om min sjukskrivning och lämnat lite papper, lika snällt fick gå hem. Jag hade egentligen hoppats i min lilla värld på att få skjuts hem av Lukas. Tyvärr var han minst en timme bort sa han, så... Jag gick. Och ja. Det gick. Men kändes gjorde det.

Nu har jag förberett middagen. Pasta carbonara. När Lukas kommer hem har han med sig en lånebil som ska användas under springtävlingen imorgon här i Vännäs som han är med och anordnar. Vi ska då köra i väg dit Lukas ställt sin egen bil imorse, eftersom han samåker med kollegorna. Hämta den och sedan får någon av oss åka på affären på tillbakavägen. Hellst inte jag känner jag i min rygg... Dessutom kan jag ju lika gärna få åka hem tycker jag, för att göra klar maten tills han kommer hem. Kändes vettigare.

Happ. Provade ringa vakansförmedlingen, men fick inget svar. Tyvärr. Får prova på måndag. Känns som roligt att sätta dem på pottkanten med att fixa vikarie. Därför bra att förvarna. Lyckligtvis har mina kollegor sinsemellan ordnat en eventuell lösning nu under maj månad. Det gör mig oerhört lättad och nästan lite generad. Skönt att få hjälp kan jag lova.

Annars sitter jag och sneglar lite argsint mot några papper från Försäkringskassan. Lite jobbigt när jag inte vet exakt hur jag ska fylla i dem. Men, jag får väl ringa dem och höra mig för. Nån dag. Hade ju tänkt mig ringa imorgon, till både dem och vakansförmedlingen... Tills jag insåg att det är lördag imorgon.

Aja.. Nu måste jag lägga mig ner en stund känner jag, innan min rygg - eller jag skriker rätt ut.

I natt fick jag faktiskt sova ganska bra. Många timmar i slutänden om inte annat. Jag vaknade ett par gånger och klev upp kring halv 8. Vissa häromkring kom ju isäng innan 21.30 igår så, jag menar... Nog har jag sovit tillräckligt alltid.

"Vi kommer att ringa upp dig klockan 8.05". Mjodå. Försöker ordna en tid på labb för att få ta proverna som barnmorskan inte vågade ta. Jag uppskattar absolut att hon hellre ber någon annan att göra det, än att hon ska sticka och kanske i värsta fall göra mig onödigt blå i armvecket och göra mig illa. Däremot är det rätt drygt att själv behöva ordna med provtagningstid, då tidsbokningen öppnar en så härlig tid som 07.45 Men, nu får jag se vad de säger när de ringer helt enkelt. Hoppas jag får komma redan i dag. Det vore inte dumt.

Jag myser fortfarande från myskänslorna igår då vi fick äta så god mat, i lika gott sällskap och sedan spela biljard. Det var verkligen hur länge sedan som helst och... Mja, det syndes på mitt spel. Haha, men... Roligt var det i alla fall.

Ikväll ska vi faktiskt kika på en barnvagn! Vi har ju en annan i reserv. Dessvärre måste vi (läs Lukas här) byta bromsvajern och köpa/låna en babylift, om det är så den heter, som bebeisen ligger i första månaderna i vagnen. Vagnen vi nu ska vi kika på, har ju en sådan då. Plus myggnätet och regnskyddet som vi heller inte har till den andra vagnen. Även en skötväska skulle följa med som jag förstod det. Så, det vore ju toppen! Den vagnen vi redan har, tänkte vi eventuellt kunde få bli "dagisvagn" i framtiden. Känns som mysigt sånt här. Att få fixa bebisgrejer. Ska bli jättemysigt att tapetsera om i "bebisrummet" sedan då vi hittat en tapet vi vill ha.

Åh, jag fick en så härlig känsla i kroppen igår.
Under ganska lång tid har jag oroat mig över ekonomin och hur allt kring jobbet ska bli framöver. Om jag får beviljat sjukskrivning och allt annat som behöver ordna sig. Jag har oroat mig så mycket att det stundvis tagit bort magin från att vara gravid.
Igår kände jag, när jag stod framför spegeln inne på toaletten, att: Det kommer ordna sig. Tänk inte mer på det där. Det är absolut ingen fara. Allt blir bra.
Och jag kände ett sådant lugn! För första gången på flera, flera veckor egentligen. Lugnet håller i sig. Jag tänker lita på de där orden. Allt blir bra.

Klockan 14 får jag komma ner på labb. Härligt :)
Hur härligt det nu är att bli stucken med en nål i armen alltså. Men, härligt att få det gjort åtminstone.

Det här var då min andra portion... Portionen efter att jag redan ätit en tortilla så fullproppad att jag inte hade en spole i världen att stänga den. Helt UNDERBAR buffé!



För att inte tala om självaste godisaffären där inne också. De hade ALLT godis jag längtat efter. HEEELT galet bra.

Vi var på Nattöppet i Bågehuset. Varken jag eller Lukas hade varit där förut, dumt nog, fick vi inse. För OJ vilket ställe. Maten var superbra och i priset fick vi även spela biljard i en timme efteråt. Dunderkul!
Jag fick ju känna av kroppen kan jag lova. Dels var magen ivägen när jag allra helst hade velat ligga över bordet för att nå vissa gånger. Sedan fick jag så ont i kroppen att jag fick sätta mig ner varje gång det inte längre var min tur. Jag har däremot inte tänkt dra ut mer på gnällandet här. Det var jätteroligt och vi ska helt klart dit igen.
Jag vägrar ju bli sittande hemma som en annan tråkmåns bara för att jag har ont. Jag får helt enkelt just sätta mig och vila, då det blir för mycket.

Tack för ikväll Ingela och Bjarte!
Och givet vis Lukas också :)

För att lätta på stämningen här och visa på de mysigare stunderna jag har, ska ni få se en bild över de bebiskläder jag hunnit tvätta upp. Det tar ju lite lång tid för mig, eftersom jag i regel inte orkar tvätta mer än en maskin per dag. Det brukar kännas rätt ordentligt i kroppen efteråt. Så, jag får ta det pö om pö. Skönt att ha börjat så bra i tid. Alla kläder och bebisgrejer vi fått är verkligen GULD VÄRT. Det gör mig så otroligt lättad, att vi har kunnat få tag i så mycket så fort och billigt. Mest gratis faktiskt :)

Mer som lyser upp är att Josefin ska komma hit med sin Saga idag och att jag och Lukas ska äta middag + spela biljard ikväll med Ingela och Bjarte. Lukas fick det i födelsedagspresent av dem :)

Synd bara att jag börjar bli helt otroligt trött. Så går det när man inte sover som man ska.

Att jag vaknar själv 05.20 hör inte till vanligheten. Jag visserligen stannade hemma från jobbet och kom därför isäng i väldigt bra tid. Trots det känns det ju lite ovant. Jag klev upp och åt frukost, med solen skinandes genom fönstret. Helt underbart egentligen. Efter det gick jag och la mig igen. Det tog sin tid, men efter en stund sov jag igen. Ända till 8 då jag ställt larm.

Nu har jag hunnit ringa och sjukanmäla mig för igår och dessutom ringt till vårdcentralen. Hon jag pratade med på frisklinjen tyckte absolut det lät vettigt att försöka få läkarintyg så snabbt som möjligt, eftersom jag kommer behöva det redan nästa gång jag ska jobba. Om en vecka. Frågan är om det är möjligt att få en läkartid så snabbt. Känns optimistiskt, men måste prövas. Dessutom ska jag ringa labb angående en remiss från barnmorskan. Om inte ssk som ringer från VDC kan fixa det åt mig på en gång. Det var så svårt att hitta några kärl i mina armveck och hon hade ingen butterfly. Så, hon avstod från att ens prova sticka i mig.
... Ja, det var inte så att jag kände ett behov av att klaga precis. Jag sa det att "nämen, vad synd. Vi kan nog inte ta några prover på mig". Sedan fick jag en remiss i handen och hon bad mig fixa tid på labb. Då blev det besvärligt. Men vad gör man..?

Jaja. När jag nu behagade kliva upp och äta frukost redan innan klockan 6, är det väl kanske inte helt konstigt att jag är lite hungrig nu. Jag har ätit en banan och ska äta ett par ägg. Efter det blir det väl att hitta några kläder så jag är redo när de ringer från VDC om lite drygt en timme. Blir mest troligt att ta sig ner på jobbet senare för att se om chefen är där. Mer papper att fylla i.

Det är ju verkligen med en ständig skiftning mellan att vara så otroligt lycklig och att känna hur allt bara går emot en. Är det inte hormoner, så är det kroppen som inte vill vara med... För att inte talas om alla papper som ska skickas till försäkringskassan.

Det är ju så... Att jag och min Lukas, ska bli föräldrar i höst. Vi är inne i 18:e veckan nu och går in i vecka 19 på fredag. Den 11:e ska vi på det efterlängtade ultraljudet och vi är oerhört spända båda två. Det kommer bli en helt fantastisk upplevelse.

Det kommer mycket klagomål från mig. När folk frågar hur jag mår, får det oftast ett "mjaa" till svar. Samtidigt är det väl kanske inte hela sanningen förstås. Trots alla klagomål från mig, ska ni veta att jag är oerhört lycklig över att få bli mamma. Det har varit min högsta önskan så väldigt länge. Mitt största mål. Att få bli just; mamma. Det mer, än någon slags karriär eller liknande. Jag vill bli mamma. Nu kommer det bli verklighet. Jag önskade också för några år sedan, att jag skulle få vara 23-24 år då jag blir mamma första gången... Ja, jag fyller 23 den 13:e maj. Jag har fått det precis som jag har önskat. Jag är gift, har hus och en fast anställning inom ett yrke där jag trivs oerhört mycket. Egentligen - har jag inte särskilt mycket att klaga på.

Men... Att jag i vecka 18 skulle besväras så pass av foglossningar, att jag måste överväga sjukskrivning... Nä, det hade jag inte tänkt. För ett par år sedan tänkte jag på det här med att vara gravid och uttalade någonting jag helt uppenbart får leva med nu. "Försöök du få mig till att sitta still i 9 månader! Jag tänker gymma och motionera ända in i det sista. ALDRIG att jag kommer kunna sitta still så länge".

... Jag mådde illa från dag ett.
Började kräkas i vecka 7.
Med lågt blodtryck som gjorde att jag svimmade, var det inte lätt att göra någonting alls.
Någon gång mellan vecka 7 och 8 fick jag foglossningarna.
Nu, i vecka 18. Har jag pratat med chefen om en eventuell sjukskrivning.

Det var inte riktigt som jag hade planerat det hela.
Trots det är jag ändå i regel på väldigt bra humör.
Jag har kräkts med ett leende på läpparna mest hela tiden, kan jag säga.
Jag vill känna att allt är värt besväret, eftersom det kommer ge oss ett litet barn.
Tyvärr gör allt detta pappersarbete, få tag i någon läkare för läkarintyg och tankar kring ekonomi och liknande att det är ganska svårt vissa dagar.
Ibland blir det bara svårt att vara trevlig, positiv och aktiv. Jag hoppas bara att folk ska ha överseende.
Jag är ju inte precis den första gravida kvinnan i världshistorien, eller hur...

Igår var jag hos barnmorskan. Mitt blodtryck ligger nu på 90/60 kan jag säga. När jag var på hälsokontroll innan jag blev gravid, hade jag ett fint tryck på 110/70. Så, nog kan man säga att det är skillnad. Däremot tror jag kroppen har hunnit anpassa sig ganska bra till trycket. Jag mår faktiskt helt okey egentligen. Mitt största problem just nu är värken i hela bäckenet och svanken.

Ja jisses. Jag har mycket jag skulle kunna klaga på egentligen... Men, jag vill samtidigt inte göra det. Ibland vill jag ventilera mig och bara tycka lite synd om mig själv.

Trots detta är jag glad över varje graviditetssymtom jag haft, har och kommer ha.
Tack för kräkningar, blodtrycksfall och ständiga hunger. Tack för trötthet, irritation och foglossningar.
För utan allt det här, skulle jag förmodligen haft ganska svårt att förstå det här. Att vi ska bli föräldrar.
Varje gång jag fått tanken att "tänk om jag faktiskt inte är gravid trots allt. Tänkt om det blev något fel på testet eller vad som helst!"... Så har jag i regel fått kräkas precis efteråt. Jag vill se det som att min graviditet är utformad efter mig och mina behov. Därför är jag egentligen glad över precis allt. Det som gör det lite svårt, är att livet i sig inte stannar upp bara för att jag gör det. Därför får jag avsäga mig en del ansvarsområden och liknande.

Jag tror inte jag får en tuffare graviditet än att vi klarar av den tillsammans och jag längtar så oerhört mycket efter att få se vad det blir för en liten personlighet som vi ska få till vårt hem.

Uppgiften för i dag, blir att känna efter om jag klarar mitt 3:e och sista jobbpass för den här gången. Får greja på med någonting lättsamt här hemma, för att liksom testköra kroppen. Vore så skönt om jag kunde fått göra det, egentligen. Vi får se.

Jag ligger förmodligen rätt högt på topplistan för konstiga matvanor till frukost och kvällsfika.
Kvällens kvällsfika: Pesto-pasta med avocado och solroskärnor.
Vad ska jag säga..? Jag var hungrig!
För övrigt är sura och salta godisar en favorit just nu.