Lady_S

Jag är verkligen HUR NÖJD SOM HELST med taklampan vi köpt från IKEA. Det blev så mörkt då vi inte hade en lampa över vardagsrumsbordet att jag höll på att bli galen. Vi har ju trots allt bott här i över ett år. Det behövdes tydligen så lång tid för oss innan vi behagade köpa en lampa :p Nä men, vi har väl helt enkelt inte hittat någon vi fastnat för. Den här kändes bra och lämplig nog var svärmor förbi på IKEA härom dagen och kunde köpa med sig den. Perfekt :)

Oj vad lång morgonen blev, när vi ställde tillbaka klockan. Gråmulet ute och väldigt trötta alla tre. Lukas var på konsert i går och jag fastnade rätt länge framför tvn. Plus då de här nattliga utfodringstillfällena av vår son under natten. Vi var rätt sugna på att sova vääldigt länge i dag. Inte Mateo dock. Fast, han fintade oss får man väl säga. Han fick oss att kliva upp, för att sedan själv somna i soffan då jag spelade gitarr. Så, nu sover han och vi är vakna. Vilken luring ;)



Efter lunch ska vi åka i väg för att fira Josefin och Mathias lilla Saga. Goingen har fyllt 1 år och ska firas i dag. Mysigt :) Hoppas Mateo får må lika bra i dag som i går. Han var så nöjd och belåten hela dagen, kvällen och natten. Minifom-dropparna vi fick av Eva och Jakob verkar fungera. Underbart! :) Det är så hemskt att se hur han jobbar på med magont. Usch.


Vid middagstid kommer svärföräldrarna på middag. Svärmor var förbi på IKEA när hon var där i trakterna. Hon passade på att köpa med sig en lampa vi kikat ut och vi ska nu få den. Till middag bjuder vi på avocadohalvor med räkor, majonäs och dill till förrätt. Sedan baconlindad kyckling med philadelphiaost med smak av pesto och tomat. Fullkornsris till det. Gott :)

I dag har vi haft besök av Susanna. Hon har inte varit här sedan jag fyllde år, i maj, så det var absolut på tiden.
Vi har bara varit inomhus eftersom vädret varit tämligen diskutabelt hela dagen. Vi hann bjuda henne på middag innan jag skjutsade ner henne till bussen. Jag hade gjort någonting man kan likna vid paella, eller nåt. En utvecklad version av en maträtt Lukas lillebror gjorde för ett tag sedan.
Den jag gjorde i dag innehöll kokt ris, räkor, ärtor, majs, paprika och wookgrönsaker. Kryddat med örtsalt och stekt i en skvätt öl.



I kväll blir det fredagsmys med mina favoritpojkar. Mysigt :)

Nä, i går kväll var det faktiskt lite ledsamt här hemma. Mateo var ledsen och ingenting tycktes fungera. Vi tog en runda med vagnen runt kvarteret. Det var väl egentligen då han mådde gott. Annars verkade magen bråka något alldeles fruktansvärt med honom. Efter sista matningen innan vi gick och la oss fick han komma till vår säng. Till slut somnade den lille krigaren och vaknade sedan ca var tredje timme för mat. Så, det blev bättre. Skönt.

I morse fick jag kliva upp till lukten av nybakt. Mannen hade förberett croissanter i går kväll, som han fortsatte jobba med i morse kring 7 tiden och sedan gjorde klart lagom till frukost. OJ så lyxigt det kändes. Väldigt gott :)
Mateo låg kvar och sov i vår säng lagom tills vi hade fikat klart. Under blöjbytet blev han lite kinkig, men blev snabbt på bättre humör då jag började sjunga barnsånger och göra rörelser åt honom med hans ben och armar. Vi satt myste sedan i soffan och fortsatte med sångstunden och han var både vaken och nöjd. Åt en sväng och somnade sedan som en stock i min famn. Ooh så mysigt :)



Vi har ätit lunch och Lukas har dragit i väg till stan för att lämna plasma på blodcentralen. Vi hade en tanke på att vi alla tre skulle åka. Jag hade tydligen blivit lovad fika där på blodcentralen då hon i telefonen hörde att vi hade en liten hos oss ;) Men, nä han fick åka själv. Jag ska faktiskt försöka plocka undan lite här. Vi får ju finbesök till middagen! Eva, Jakob och William kommer hit. Verkligen hur kul som helst :)

Jaa. Nämen den där städningen då? Ååh... Jag måste bara få säga att jag känner mig väldigt upplyft av att Mateo fått må så bra under natten och morgonen här. I går kände jag mig som en riktigt "crapig" morsa som inte ens kunde få sitt eget barn att sluta gråta. Meeeeen. Vi lär oss. Han blir faktiskt tre veckor i dag. Vad tiden går!
... Samtidigt som jag försöker intala mig själv att man inte behöver kunna allt efter bara tre veckor.

Vi börjar väl allt mer anpassa oss till vårt nya liv som föräldrar. Som smått börjar vi ta små turer med vagnen eller bilen. Försöker hälsa på familj och vänner och över huvud taget lämna huset, tillsammans med vår lille Mateo.
I lördags fikade vi exempelvis födelsedagsfika hos Cilla. Efteråt var Lukas på en säsongsavslutning med nya löparklubben och jag tog med mig Mateo till Eva. Jag och Eva hade en väldigt mysig kväll med våra små pojkar. Det var en utmaning att vara på språng hela dagen med en liten bebis då man inte provat det förut. Men, jag måste säga att det över lag gick riktigt bra.

I dag har vi varit på BVC. Lillen växer som han ska och har varit så nöjd och glad hela kvällen. Mamma, pappa och lillasyster hälsade på en stund här i kväll och han bara sov och sov. Ehmn... Tills han vaknade. Och då åkte familjen hem :P Nämen. Det har känts väldigt bra just i dag och jag hoppas på att vi ska få allt fler sånna här dagar. Att vi nu börjar lära känna varandra lite mer.

Jag och Lukas har just ätit kvällsfika och ska nu börja dra oss mot sängen. I kväll lyxade vi till det med jordgubbar, skivad banan och kesella vanilj. Supergott :)

I går var vi bjudna på middag hos Lukas föräldrar. Lukas åkte in till stan tidigare, eftersom han skulle vinterstänga en del i stugan tillsammans med sin pappa. Hans mamma, som jobbar här inom kommunen, fick åka med mig och Mateo då hon slutade. Jag var faktiskt lite nervös över att hon skulle få stå och vänta väldigt länge. Då det inte längre är jag som styr över mina tider här ;) Men, jag blev bara ca 10-15 minuter sen. Till skillnad från då jag skulle till min familj härom dagen. Tog närmare 3 timmar för oss att  ta oss i väg. Så är det just nu. Vänta er inte att jag ska komma i tid, helt enkelt :P

I dag har vi gått en hyfsat lång runda med Mateo i vagnen. Det blev ett stopp nere på "Baby öppet" också bara för att se vad det gick ut på och för att få lite vila. Mateo sover verkligen bra i vagnen. Han fortsatte sova inne på "Baby öppet" och hela vägen hem. Även en kort stund ute på bron. Efter det var det min famn som passade allra bäst att somna i. Annat gick inte för sig och... Jag är inte den som klagar på det :)

Annars flyter dagarna på här. En kvinna vi träffade i dag sa snyggt att hon känt sig som en mjölkko första tiden med sin bebis. Jag är beredd att hålla med där. Jag är väldigt glad att amningen fungerar så bra som den gör. Men alltså. Det tar på. Det gör det. På många sätt. Fast ja, nu är det så helt enkelt. Jag har härmed signat it som mjölkko.

Innan middagen körde jag ner och hämtade ut en rolig plastpåse på vårt postombud. Påsen var fylld med kläder som en släkting skickat upp åt oss. Allt var verkligen superfint och jag hoppas vi hinner använda ALLT! Hehe, det är faktiskt svårare än det låter. Då vi förmodligen fått världens mest renliga bebis. Dunderhärligt med så mycket kläder i alla fall. Underbart!

Mateo har fått bada i kväll och ååh så han njöt :) Han var lite kinkig innan han kom i vattnet. Men så fort han kände att han hamnat i vatten - blev han alldeles lugn och låg till en början storögd och tittade sig lugnt omkring. Tills han gång på gång slöt ögonen och nästan somnade där i baljan. Det var ingen höjdare att komma ur vattnet. Däremot somnade han snabbt när pyjamasen satt på och han fick bli nerbäddad i babysittern.

Lukas är på ett möte och jag har mitt vanliga tv-tittande bestående av Sjukhuset och True talent. Senare i kväll kommer Ingela och Bjarte förbi. Det blir ett lugnt och mysigt avslut på den här dagen.

Igår kväll såg jag och Lukas på film. Colombiana
Jag tycker väl nästan den var lite väl hård kanske. Men, den hade sina stunder. Kolla in länken jag gjort till IMDB.
Vi åt lite godis och bara tog det lugnt, eftersom Lukas skulle upp tidigt i dag. Lilleplutt sov bra, men efter matningen vid 06.00 var han så myssugen att han fick ligga på ett hörn av Lukas täcke, med ett hörn av mitt som täcke. Där sov han sedan gott tills jag både hunnit kliva upp och äta frukost.

Efter lunch packade jag ner Mateo i vagnen för en promenix. Det ser så härligt ut när man stoppar ner honom i overallen. Den är så stor och han så liten. När jag knäppt knapparna låg han där - med armarna fjädrade utåt som ett liten flygplan. "Jag får aaaldrig ner honom i vagnen", tänkte jag då. Men, hehe.. Joo.. Givet vis. Det gick bra. Men, det ser ju för härligt ut ;)
Jag har rört mig det jag kunnat under graviditeten, vilket har varierat lite, men oftast varit lika med = INGENTING. Så. I dag var första riktiga promenaden sedan jag blev gravid, tror jag. Känns lite tragiskt. Däremot extremt härligt att nu äntligen få komma mig ut! Fint höstväder är det i dag också. Sol och blå himmel. Jag medger att långkalsonger var lite i överkant. Men, man vill ju inte frysa... Liksom. Mateo sov redan innan vi gick. Han sov under hela promenaden, som blev en promenad på en timme. Sedan sov han också en stund efter att vi kommit hem. När han vaknade var det matdags, rapdags och... Ja, nu sover han igen. I går var han inte riktigt kompis med sin mage. Skönt att han verkar må så gott i dag :)
Seriöst. Hur snäll liten pojke har vi inte fått på en skala?! Mys :)

Nu saknar jag vår Lukas som är på jobbet. Men, Mateo verkar vara på G att vakna nu.
Luktar blöjbyte.
... Låter blöjbyte.
Off I go ;)

God morgon!
Ännu en skön natt med regelbundna mattider för Mateo. Snacka om hungrig grabb däremot! Oj oj. Han växer väl om mig lagom till sin 5 års dag eller något liknande ;P

Nu har vi fått på oss kläder och båda har ätit frukost. Lukas hoppade in för att jobba sin daghelg på jobbet nu i dag och i morgon. Det ger ju bra pengar med helgjobb och dessutom två 12-timmars pass. Sedan ska han vara ledig 2 veckor till. Så, det blir bra. Lite spännande att vara ensam hela dagen med Mateo. Första gången, förutom när Lukas varit på affären eller något kortare så där.



Efter lunch ska vi faktiskt packa in oss i bilen och åka hem till mina föräldrar. Det känns lite läskigt att köra bil, med honom i, i för första gången. Jag får som en känsla av att vilja sätta en skylt bak på bilen som säger "HÅLL AVSTÅNDET" eller "KÖR FÖRSIKTIGT, DET FINNS EN BEBIS I MIN BIL". Men, jag antar att jag får klara mig utan det. Det ska säkert gå bra. Men, det är skrämmande vilka risker som alltid finns när man kör bil. Därför blir jag så fruktansvärt arg (redan innan jag blev gravid) på folk som kör som tokar. Som bilist har man ett ansvar, helt enkelt. Klarar man inte av det - finns det cykel tills dess man är redo.

När vi var på apoteket här om dagen, blev jag rekomenderad att köpa vadderade ilägg till BH:n. För att hålla boobsen varma nu under kalla hösten och vintern då jag är ute för att inte få mjölkstockning. Principen med dem är väl lite den samma som med vantar och mössa: De ska på om jag går ut på promenad. Men, jag kunde redan från början inte låta bli att fnissa lite. När jag funderade över var jag ska förvara dem då jag är inomhus. De är silvriga, stora och.... Fina... Hehe :P
Ska jag lägga dem på hatthyllan, tillsammans med mössan och vantarna må'n tro? ;)

Lillen sov i sin spjälsäng (i vårt sovrum, givet vis) i natt, precis som igår natt. Första nätterna hade han väldigt svårt för att sova själv. Men, man kan ju inte precis klandra den lille stackarn. Här har han legat trångt och ombonat, lyssnat på mitt hjärta och alltid haft det varmt och skönt i 9-10 månader... Sen kommer nåt pucko (jag eller min man) och tror att han ska vilja ligga ensam i en säng. Nä, vi klandrar honom inte. Vi tog ett steg åt gången bara på nåt vis. Provade bland annat att värma sängen med min riskudde och lite sånt. Jag sov två nätter i soffan med honom och sedan har vi haft honom i vår säng också. En av nätterna i vår säng låg han PÅ sitt mjuka sköna täcke och fick låna ett hörn av mitt att ha på sig. Han sov som en liten prins och vaknade som en klocka var 4:e timme för mat.

Vi hade ju tyckt oss vara så himla duktiga. Köpt kudde, täcke och fått en väldigt fin spjälsäng av min familj. Ja... Nu ligger pojken i alla fall utan kudde, PÅ sitt mjuka täcke - med ett helt annat täcke på sig. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Men, det blev ju väldigt bra ändå! :) Han äter var 4:e timme i alla fall. Med några undantag. Det är en hungrig gosse vi fått. Då växer han nog bra :)



I morse ville han faktiskt äta lite extra. Så, jag gick upp för att fixa lite ersättning. Jag hade ammat för 30-40 minuter sedan i nästan en timme och kände att....... Nä. Inte just nu, tack. Först märkte jag hur kallt det var i huset. Sedan att det inte fanns något varmvatten att hälla i koppen jag tänkt ställa flaskan i. Pelletspannan hade stannat och det var därför 17 grader i huset. Inte min melodi, får jag säga. Jag fick värma i vattenkokarn, helt enkelt.Vi fick ordna en brasa i kaminen och starta om pannan. Lill-Grodan stoppade vi ner i hans dräkt ;) och la till rätta i baby sittern, ganska nära kaminen. Där ligger han nu och sover så gott.





När man är gravid rekomenderas man att inte äta mat som är gravad eller rökt. Dessvärre ligger många av mina favoriter under dessa kategorier. Här om dagen åt vi pesto-pasta med lufttorkad skinka. Det hade jag saknat så jag trott jag skulle bli galen. Jag är dessvärre inte het säker på hur det är med amning och att äta sådant. Men, jag kan tänka mig att det är okey om man håller sig till rimliga mängder. Det som är - med rökt och gravat, är att de aldrig värms upp till mer än 70 grader, vilket behövs för att dåliga bakterier ska försvinna. Man kan äta det ändå, om man först haft det i frysen under 3 dygn. Vilket vi också gjort ett par gånger, med exempelvis prickig korv som jag älskar. Till frukost i dag åt jag en av mina favoriter. Någonting jag saknat oerhört mycket.
En smörgås med just prickig korv, keso och lite peppar, som jag toppat med en av våra egenodlade körsbärstomater. Just tomaten hade jag inte föredragit innan graviditeten. Men, nu blev jag ju lite konstig under tiden jag gick och ruvade så... Nu gillar jag tomat, helt plötsligt.



I eftermiddag kommer den kollegan jag jobbar närmast ihop med på besök. Marianne. Det blir riktigt roligt att få visa vår lille skatt för henne och bjuda på lite fika. Lukas ska ner på affären en sväng nu och jag skulle kunna tänka mig att vår lille Mateo vaknar snart för blöjbyte. Jag ska bara ligga här i soffan där jag ligger och känna lugnet ett tag. Har druckit lite kaffe tillsammans med Lukas och så där. Ska bara ut tilol frysen i garaget för att hämta in lite vinbärskaka :) Mm... Jag gillar som det här kan jag lova. Att vara mamma. Att ha en egen liten familj :)

Nu har han kommit. Vår lille son. Den 6:e oktober klockan 10.57 lyftes han upp på min mage. Han var 49 cm lång och vägde 3380 g och får namnet Mateo.

För att inte göra det mer komplicerat för er än vad som behövs - gör vi så här.

Jag tog en KORT kvällspromenad runt kvarteret den 5:e oktober. Kom in med sammandragningar och fick vila en liten stund. Kände en molande mensvärkliknande smärta som jag känt några kvällar i rad och tänkte att; vad skönt. Det kanske blir nu under veckan i alla fall...
kl. 01.30 Vattnet gick
Kl. 02.00 Värkarna startar. Ganska panikartat. Fick börja profylaxandas väldigt snabbt
Låg med dessa i sängen och fick hjälp av Lukas att tänka på andningen då det blev som värst.
Kl.05.00 Jag gav upp. Klarade inte av att vara hemma längre och vi åkte in.
Bilresan blev rätt jobbig. Mycket profylaxandning.
Hade svårt att gå från bilen och in genom dörren på sjukhuset. Fick ställa mig och koncentrera mig på värkarna.
Kl.06.15 Barnmorskan upptäcker att bebisens puls sjunkit och då blev det rätt full fart.
En gjorde gyn-undersökning. En satte nål i handen på mig och en fixade med en säng.
Jag var här öppen 5 cm.
Allt gick så snabbt. De kallade på narkosläkare eftersom jag ville ha EDA.
Det blev ingen EDA för mig... :P
10.25 Krystvärkarna startade ÄNTLIGEN och med hjälp av pepp-talk och profylaxandning började jag jobbet. Här kom på många vis en stor lättnad för mig. Eftersom jag hade väldigt svårt att inte krysta, som jag inte fått göra fram tills nu.
10.57 Ja... Här kom pojken ut. Det gick snabbt. Väldigt snabbt.

Inga ovanliga komplikationer bortsett från de vanliga krigsskadorna efter en förlossning. Dvs ont i mer eller mindre hela kroppen. Men, jag är på bättringsvägen. Helt klart.
Och vår son. Oj. Ja. Nu vet vi vad kärlek är.

Jag började ju äta tomater efter det att jag blev gravid. I så många år har det varit någonting jag inte alls kunnat med att äta. Jag har försökt, men gång på gång fått erkänna att det faktiskt inte är gott :P
Så började jag äta lite körsbärstomater helt plötsligt. På ett sådant sätt att jag till och med klev upp mitt i nätterna, för att äta tomater. Haha, allt i sin ordning ;P

I natt var jag uppe ganska precis en gång i timmen och en av gångerna var jag grymt hungrig. Då blev det en god rostad macka med räk-glurr på och ett helt gäng med körsbärstomater! Svärmor planterade två krukor med tomat åt oss som vi nu får skörda mängder från. Superkul!

Mjaaja. Ja.. Nä jag har haft väldigt ont i kroppen i natt och det blev därför ganska svårt att kliva upp alla de där miljoner gångerna. Serisöt hörrni. Det knakar alltså om mig när jag försöker vända på mig. I går kväll innan jag hittat bra sätt att ligga på - fick Lukas hjälpa mig att vända på mig. Galet ont i rygg, fogar fram och bak, nedre delen av magen, svanken, baksida lår. Jag får liksom rumpa mig ut på sängkanten och sedan knixa mig upp på alla fyra. Samtidigt som jag sedan i långsam mak fraktar hela ekipaget bakåt, får jag akta mig för att inte ramla pladask ner på golvet. Mwwaaahh. Ja... Det räcker till.

Jag blev less på att kliva i och ur sängen där vid 8.30 och bestämde mig för att stanna uppe. Kändes som en vettig tid att kliva upp också. Frukosten är nere trots lite illamående. Lite senare ska jag få besök av Ingela också! Tänk vilken lycka alltså. Först hör Josefin av sig två dagar i rad för att komma och umgås. Sedan tar Ingela vid i dag. Underbart :) Hon ska ta med sig sallad från salladsbaren på Konsum så vi kan äta lunch ihop och då slipper skiljas åt så snabbt. Det känns verkligen bra med sällskap. Det behövs.

I dag är det dagen efter den här dagen som jag sett fram emot under sedan i vintras. Det var skönare med ett specifikt datum att rikta sig mot. Nu när vi går över, som man ju ofta gör, blev det ganska ORDENTLIGT spännande.
Bebisen kommer när H*n känner sig redo och det kan vara precis när som helst. I dag, till helgen, nästa vecka, eller så kanske vi måste bli igångsatta veckan efter det. Man vet aldrig. Och det är lite jobbigt.

I går tog jag mig faktiskt en liten promenad. Dels för att överraska kroppen med mer aktivitet än den är van vid. Men alltså, det var inte största anledningen. Jag ville verkligen ha luft. Höstluft. Jag tycker verkligen att hösten är så otroligt fin. Förra året låg jag hemma sjuk under de allra finaste höstveckorna och jag kände inte för en favorit i repris. Men, så blir jag ju inte fit for fight bara för att jag vill kika lite höstlöv och grejer. Nog fick jag kämpa lite. Jag höll tid på klockan för att veta hur länge jag klarade och så där. När det började göra ont hade jag gått i 5 minuter. Då kändes det verkligen tragiskt. Men, jag fortsatte och hade i slutänden tagit mig en promena dpå 13 minuter. Jag har ju rört mig i längre stunder än så vissa dagar då vi varit i väg på diverse äventyr. Men, det här var faktiskt min första riktiga "längre" promenad. Resten av kvällen och natten fick jag sammandragningar så fort jag rörde på mig, i princip. Tror det får bli en sån där liten promenad i kväll också när Lukas är hemma ;)

Jag ställde just in en plåt med fläskpannkaka i ugnen. Gott och väldigt smidigt.
Jag har hunnit posta två viktiga brev i dag i alla fall. Dessutom haft lunchbesök av Josefin, precis som i går. Sedan bar det av hem till mamma och pappa för att pyssla om lillasyster lite en stund. Nu innan jag började med maten tog jag mig en topplur i soffan. Det behövdes verkligen. Är som trött och otymplig. Ont hur jag än sitter, ligger eller står. Jag fick mig ett mindre vredesutbrott i går kväll då jag inte kunde hitta ett bra sätt att lägga värmekudden under mig och kastade i väg den i ren protest. Lyckligtvis skrämde det inte Lukas. Jag fick min benmassage ändå.

Nu har mannen kommit sig hem så jag ska stänga ner här. Jag vill verkligen inte gå över så mycket i den här graviditeten. Det gör tillräckligt ont som det gör. Däremot blir väl kroppen mer redo att föda ju längre den får vänta. Så, helt åt skogen är det ju inte att vänta förstås. Jag bara hoppas att det går snabbt.

Oj vad tiden går! Nu är dagen här. Den 3:e oktober. Vårt beräknade datum för födsel av vår lilla bebbe. Det är ju inte sagt att H*n kommer som genom ett trollslag bara för att rätt datum är är. Jag är bara så ställd av det faktum att tiden gått så snabbt! Trots allt. Jag har ju inte gjort så där hemskt mycket under alla de här veckorna och ändå har tiden gått snabbt. Rätt spännande :) Men jo... Nu är jag less. Snabbt eller ej, så vill jag hemskt gärna vara klar med det här kapitlet snart. Det är som lite tungt. Mycket att bära på för kroppen min. Bara att sitta i soffan börjar bli klurigt. Haha. När bebisen ligger och tynger ner ena sidan av magen - är det ju nästan så jag tippar åt det hållet! Haha. Besvärligt.

Annat besvärligt, var där kring midnatt nu i natt, då jag blev sugen på sushi. Alltså. Då önskar man ju lite att man bodde någon annan stans. För... Jo. Vi har 3-4 (plus en extra i grannbyn) pizzerior, ett thai-matställe och en hamburgerbar. Men... Nä. Ingen sushi vad jag då vet av. Jag såg en sån där färdig variant på Konsum, som enligt mig är alldeles tillräckligt goda. Däremot gick bäst före datumet ut samma dag som jag såg den och nä. Preggo som man är ska det bara ätas sushi om de är färska. Jag har inte haft mycket cravings under min graviditet. Knappt något alls. Sushi däremot har alltid funnits där. Men vad gör det? När jag så sällan kan få det.

Josefin ringde här alldeles nyss. Hon kommer förbi på lunchen och äter med mig. Mysigt med sällskap! :)
Jag ska ta tillfället till akt för att faktiskt få på mig kläder och kleta lite smink i ansiktet.

Oj vilken tröttis jag fått vara här de sista dagarna. I går tog jag mig en tupplur på kvällen, men kunde ändå somna ett par timmar efteråt då det var dags för sängen. Sov varken bättre eller sämre nu under natten, åt frukost och sov sedan i soffan mellan 10-13. Det värsta är att jag helt klart skulle somna om, om jag bara la mig ner nu.

Vi har ätit gröt och ägg till lunch. Sedan blev det att prova pollykakan jag bakade i går, tillsammans med en kaffe latte som Lukas gör någon gång emellan åt. Superduper gott! Vi börjar på att ha samlat på oss lite fika i frysboxen nu. Känns bra.



Happ... Och nu då? Funderar på en dusch och att byta bort pyjamasen mot.. Ja... Kläder, lämpligtvis. Men, det där att lägga sig ner för att sova lite till alltså... Oj. Det kändes också skönt. får se hur det blir med den saken.

I morgon är vår lilla Bebis beräknad till. Så, nu börjar förmodligen den där hemskt skojiga väntan som kommer då vi går över tiden. Min förhoppning är att INTE behöva komma till barnmorskan på vårt nästa besök i alla fall. Det är på torsdag. Så, om vi nu alla kan hålla tummarna för att Bebis kommer innan torsdag morgon, vore vi väldigt glada ;)

Tänk att man så ivrigt går och väntar på att det ska börja göra ont. Jisses. Pucko.

Ibland gör man ju helt uppenbart saker svårare för sig än man behöver. Jag ville göra en eller ett par kuddar till Bebis, eftersom vi så lämpligt fått bitar av skumgummi som kändes som helt perfekt material till de första kuddarna. Jag kollade lite mått på Internet men hittade inget jag blev riktigt nöjd med. Jag visste inte hur stor de brukar ska vara heller, men började göra en rätt liten till slut. Med tillhörande örngott då. Här om dagen köpte vi trots allt till slut en kudde, ett täcke och ett set med lakarn, örngott och påslakarn som vi fastnade för. När jag då måttade en av de fullstora skumgummibitarna mot örngottet för att se hur mycket jag skulle klippa bort, insåg jag att det passade PERFEKT i örngottet. Precis som det var bara! Vad då underbart?! Så. Nu har Bebis en kudde i spjälsängen utan att jag behövt göra så mycket som att ens klippa lite. Härligt, härligt. Den blir bra så länge H*n inte kan lyfta på huvudet och så där än. Och innan vi själva fått se/känna efter vad som är lämpligt för just vårt barn. Så tar vi den köpa kudden senare, då Bebis blivit lite större. Blir bra!







Ganska fint ändå va? :)