Oj, oj
En vecka sedan jag bloggade nu. Det blir ju lätt en del att berätta då jag inte skrivit ner någonting på så pass länge... Ni får väl kika på bilderna bara om det blir för mycket :P
Torsdag förra veckan packade vi in oss i bilen för en mysig picknick, alla tre. Vi hällde pannkakssmet i en shaker och packade allt möjligt som behövdes och åkte iväg till en fin grillplats. Mateo trivdes han också och hann få somna i vagnen där borta också. Åååh vilken livskvalité man fick av att sitta där. Att äta pannkakor med grädde och sylt med utsikt över en fors och sedan dricka kokkaffe till kaka och after eight. Helt fantastiskt :)
När vi kom hem så provade jag min alldeles egna pulsklocka. Hittils jag har använt Lukas snittsiga GPS-klocka när inte han använt den. Nu vann han en klocka på en tävling och gav den till mig. Helt perfekt! Den mäter tyvärr inte distans. Men vad gör det då jag fått den gratis och inte hade någon egen innan? Perfekt att kunna klocka tiden på ett enkelt sätt och att se hur både kalorier och pulsen påverkas under passen. Spännande! :)
Jag höll igång ganska länge under det där passet. Solen sken och det var något alldeles oerhört varmt. Inte hade jag med mig vätskebälte heller. Det får bara inte hända igen om det är lika varmt. Jag trodde seriöst jag skulle svimma efter vägen. När jag sedan kom hem och råkade kolla i spegeln, insåg jag att det där med att vara lite "röd i ansiktet" för länge sedan var passerat. Jag var mer lila, måste jag säga. Nä. Skönt att hålla igång länge, men med vatten nästa gång. Man ska inte utmana ödet.
Fredagen bestod mest av mys med mina favoriter, Lukas och vår Mateo. Lukas hade tagit ledigt sin första jobbnatt under natthelgen, eftersom jag hade planer på lördag och behövde han hemma med Mateo då.
I lördags hade vi nämligen möhippa för vår älskade Ingela! Ännu en sån där grej jag inte kunnat skriva om här eller över huvud taget prata allt för mycket om.
Jag gav hon och Josefin i födelsedagspresent att vi någon gång under året ska åka iväg på IKSU-spa för att mysa och träna ihop. Jag och Josefin sa att vi ville göra det här i lördags då. Så, vi hämtade upp henne och åkte mycket riktigt till IKSU-spa. Vi kom dock inte längre än en bit efter parkeringen innan Ingela lite smidigt, eller nåt, blev överfallen av en filt och ivägdragen av ett gäng fnittrande tjejer - tillbaka in i bilen igen.
Det blev en dag med lite uppdrag på förmiddagen som hon klarade galant.
Mysig picknicklunch på filt under solen i SF-parken.
Smyckestillverkning tillsammans med lite fika.
Sedan grillmiddag hemma hos oss med Eurovision och även svensk seger hemma som avslut på dagen.
Annars har jag och Lukas verkligen försökt umgås då han inte jobbat och på morsdag kom han med ett paket till mig. "Åh vad tungt paket. Det måste ju minst vara en sten i det!" Tänkte jag. Och oooh så rätt jag hade. Haha. Det var en sten i paketet ;) Hehe. Det var också en pappersmodell av en rosa Nokia lumia 800 i det. Lukas den underbara människan hade sett min panik över att mobilen jag har sedan tidigare håller på att säga upp sig och att jag inte har någon ekonomi värd att nämna. Det må ha varit en sten i paketet. Men jag tror rent det var den stenen som tidigare legat på mina axlar. Nu ligger den istället på mitt skrivbord och jag känner att jag blivit av med ett ekonimirelaterat problem i alla fall. Väldigt skönt! Mobilen borde komma nu vilken dag som helst. Det ser jag verkligen fram emot. Får se om vi kan mixtra med mitt SIM-kort så det passar, eller om vi behöver beställa ett nytt.
Mateo har hunnit få vara utomhus med oss rätt mycket på sistone. Många mysiga stunder på filtar ute i gräset eller i vagnen. Han har bland annat provat äta gräs för första gången... Hehe. Ja. Det kom upp lika fort som det kom ner. Men, det ska ju provas även det.
Igår kväll riggade vi upp walkie-talkisarna och gick ut när han somnat. Jag klippte gräset och Lukas klöv det sista av veden som blev i måndags då vi fick hjälp av svärfar att fälla vår stora sembra tall på baksidan. Vi klöv lite tillsammans häromdagen men hann inte riktigt allt. Nu är allt klart och gräset klippt för första gången iår. Så fantastiskt skönt det kändes att få gå runt där och klippa. I solsken och bara lukten av sommar. Förra sommaren låg jag rätt orörlig med foglossning och bebismage och klippte därför inte en enda gång på hela sommaren. Jag fick därför verkligen den här känslan av att jag faktiskt fått tillbaka min kropp nu. Tro ingenting annat än att jag är helt överlycklig över vår Mateo och tro heller inte att jag går och grämer mig över att stackars - lilla jag var gravid. Nä. Så är inte fallet. Jag älskar Mateo och att få ha honom i vårt liv. Men, det måste ändå vara tillåtet att få känna sig ledsen om man hamnar liggandes i soffan i 6 månader. Det finns alltid de som har det värre, det gör det. Samtidigt kan jag tycka att det är viktigt att man får känna sig ledsen om man är det. Och det var jag. Ingen får bagatellisera någon annans problem. Det har man ingen rätt till.
Så här i efterhand är jag i alla fall oerhört lycklig över att nu få dela vardagen tillsammans med vår lille Mateo. Han är helt fantastisk :)
Torsdag förra veckan packade vi in oss i bilen för en mysig picknick, alla tre. Vi hällde pannkakssmet i en shaker och packade allt möjligt som behövdes och åkte iväg till en fin grillplats. Mateo trivdes han också och hann få somna i vagnen där borta också. Åååh vilken livskvalité man fick av att sitta där. Att äta pannkakor med grädde och sylt med utsikt över en fors och sedan dricka kokkaffe till kaka och after eight. Helt fantastiskt :)
När vi kom hem så provade jag min alldeles egna pulsklocka. Hittils jag har använt Lukas snittsiga GPS-klocka när inte han använt den. Nu vann han en klocka på en tävling och gav den till mig. Helt perfekt! Den mäter tyvärr inte distans. Men vad gör det då jag fått den gratis och inte hade någon egen innan? Perfekt att kunna klocka tiden på ett enkelt sätt och att se hur både kalorier och pulsen påverkas under passen. Spännande! :)
Jag höll igång ganska länge under det där passet. Solen sken och det var något alldeles oerhört varmt. Inte hade jag med mig vätskebälte heller. Det får bara inte hända igen om det är lika varmt. Jag trodde seriöst jag skulle svimma efter vägen. När jag sedan kom hem och råkade kolla i spegeln, insåg jag att det där med att vara lite "röd i ansiktet" för länge sedan var passerat. Jag var mer lila, måste jag säga. Nä. Skönt att hålla igång länge, men med vatten nästa gång. Man ska inte utmana ödet.
Fredagen bestod mest av mys med mina favoriter, Lukas och vår Mateo. Lukas hade tagit ledigt sin första jobbnatt under natthelgen, eftersom jag hade planer på lördag och behövde han hemma med Mateo då.
I lördags hade vi nämligen möhippa för vår älskade Ingela! Ännu en sån där grej jag inte kunnat skriva om här eller över huvud taget prata allt för mycket om.
Jag gav hon och Josefin i födelsedagspresent att vi någon gång under året ska åka iväg på IKSU-spa för att mysa och träna ihop. Jag och Josefin sa att vi ville göra det här i lördags då. Så, vi hämtade upp henne och åkte mycket riktigt till IKSU-spa. Vi kom dock inte längre än en bit efter parkeringen innan Ingela lite smidigt, eller nåt, blev överfallen av en filt och ivägdragen av ett gäng fnittrande tjejer - tillbaka in i bilen igen.
Det blev en dag med lite uppdrag på förmiddagen som hon klarade galant.
Mysig picknicklunch på filt under solen i SF-parken.
Smyckestillverkning tillsammans med lite fika.
Sedan grillmiddag hemma hos oss med Eurovision och även svensk seger hemma som avslut på dagen.
Annars har jag och Lukas verkligen försökt umgås då han inte jobbat och på morsdag kom han med ett paket till mig. "Åh vad tungt paket. Det måste ju minst vara en sten i det!" Tänkte jag. Och oooh så rätt jag hade. Haha. Det var en sten i paketet ;) Hehe. Det var också en pappersmodell av en rosa Nokia lumia 800 i det. Lukas den underbara människan hade sett min panik över att mobilen jag har sedan tidigare håller på att säga upp sig och att jag inte har någon ekonomi värd att nämna. Det må ha varit en sten i paketet. Men jag tror rent det var den stenen som tidigare legat på mina axlar. Nu ligger den istället på mitt skrivbord och jag känner att jag blivit av med ett ekonimirelaterat problem i alla fall. Väldigt skönt! Mobilen borde komma nu vilken dag som helst. Det ser jag verkligen fram emot. Får se om vi kan mixtra med mitt SIM-kort så det passar, eller om vi behöver beställa ett nytt.
Mateo har hunnit få vara utomhus med oss rätt mycket på sistone. Många mysiga stunder på filtar ute i gräset eller i vagnen. Han har bland annat provat äta gräs för första gången... Hehe. Ja. Det kom upp lika fort som det kom ner. Men, det ska ju provas även det.
Igår kväll riggade vi upp walkie-talkisarna och gick ut när han somnat. Jag klippte gräset och Lukas klöv det sista av veden som blev i måndags då vi fick hjälp av svärfar att fälla vår stora sembra tall på baksidan. Vi klöv lite tillsammans häromdagen men hann inte riktigt allt. Nu är allt klart och gräset klippt för första gången iår. Så fantastiskt skönt det kändes att få gå runt där och klippa. I solsken och bara lukten av sommar. Förra sommaren låg jag rätt orörlig med foglossning och bebismage och klippte därför inte en enda gång på hela sommaren. Jag fick därför verkligen den här känslan av att jag faktiskt fått tillbaka min kropp nu. Tro ingenting annat än att jag är helt överlycklig över vår Mateo och tro heller inte att jag går och grämer mig över att stackars - lilla jag var gravid. Nä. Så är inte fallet. Jag älskar Mateo och att få ha honom i vårt liv. Men, det måste ändå vara tillåtet att få känna sig ledsen om man hamnar liggandes i soffan i 6 månader. Det finns alltid de som har det värre, det gör det. Samtidigt kan jag tycka att det är viktigt att man får känna sig ledsen om man är det. Och det var jag. Ingen får bagatellisera någon annans problem. Det har man ingen rätt till.
Så här i efterhand är jag i alla fall oerhört lycklig över att nu få dela vardagen tillsammans med vår lille Mateo. Han är helt fantastisk :)
Kommentarer
Trackback
