Gooood morgon.
Gooood morgon, god morgon.
Imorse tyckte Mateo det var morgon redan vid 4. Jag la honom då hos oss och han lyckades få någorlunda med ro i kroppen. Vi låg kvar till strax efter 5, men då var det också verkligen nog för honom. Haha. Han är så härlig. Så uttrycksfull! Han kan ligga och leva om, knuffa på mig. Ta mig och Lukas på insiktet... Sedan när man tittar på honom - får man jordens största leende. Då känner man att varje minut av sömnbrist är värt mödan. Och man kliver upp.
Jag måste erkänna att jag försökte få honom att sova en stund med mig i soffan... Det gick inte. Nä, han ville verkligen vara vaken. Vi stökade fram frukost, hann se pappa Lukas en väldigt snabb sväng innan han åkte på jobbet och sedan drack jag kaffe för två. Då Lukas inte hann med sitt eftersom det blev lite brottom till jobbet.
Nu sover pojken ute på bron efter att han faktskt varit vaken ganska länge. Jag skulle också gärna lägga mig i en vagn ute på bron. Men hur skulle det se ut, liksom? Nä. Jag får nog skippa det.
Kring klockan 13 idag ska jag vara nere på jobbet! Vi ska förnya våra delegeringar för insulin och medicin. Spännande. Tänk om jag inte lyckas! Haha, jobbigt. Men, jag tror nog att I still got it.
Jag skulle behöva hämta ut lite blommor jag beställt också. Helst ganska snabbt så de inte vissnar och har sig. Blir bara så himla mycket rännande tycker jag. Får se om jag går ner på en stund för att hämta dem trots allt, så har jag de där blommorna som förmiddagssysselsättning och jobbet på eftermiddagen. Gäller ju att bestämma sig för att både gå iväg och komma hem innan Mateo tycker det är lekdags igen.
Det gick i alla fall bra på löpträningen igår tycker jag. Jag som joggar vääääldigt långsamt då jag är ute - fick det bevisat att jag kan ha ett rätt bra temo. Jag orkar inte lika länge då. Givet vis. Det var däremot roligt att få se hur pass bra tid jag ändå kunde få på kilometern. Tanken är nu att vi ska göra om det här testloppet i höst och då jämföra den tiden vi fick igår. Så, nog tog jag i mer än då jag tränar själv alltid. Jag fick bra draghjälp genom att en av ledarna, Kalle, sprang med mig. Han tyckte jag hade ett jämt tempo och det kändes faktiskt rätt bra under rundan. Jag blev väldigt trött efteråt och behövde verkligen vila den stund vi gjorde det, men var i alla fall väldigt nöjd över mitt resultat. Tänk; jag som för något år sedan helt hade tappat hoppet för att jag någonsin skulle löpträna! Inte illa.
Happ... Nu då?
Jag tycker jag hör min lille son ute på bron nu i alla fall. Annars är det väl att röja upp lite och sedan mellis som står näst på tur. Kanske får sällskap av Mateo då :) Det blir förmodligen en sväng ner på affären efter mellis här. Så får jag hämta ut blommorna och se i vilket skick de är.
Imorse tyckte Mateo det var morgon redan vid 4. Jag la honom då hos oss och han lyckades få någorlunda med ro i kroppen. Vi låg kvar till strax efter 5, men då var det också verkligen nog för honom. Haha. Han är så härlig. Så uttrycksfull! Han kan ligga och leva om, knuffa på mig. Ta mig och Lukas på insiktet... Sedan när man tittar på honom - får man jordens största leende. Då känner man att varje minut av sömnbrist är värt mödan. Och man kliver upp.
Jag måste erkänna att jag försökte få honom att sova en stund med mig i soffan... Det gick inte. Nä, han ville verkligen vara vaken. Vi stökade fram frukost, hann se pappa Lukas en väldigt snabb sväng innan han åkte på jobbet och sedan drack jag kaffe för två. Då Lukas inte hann med sitt eftersom det blev lite brottom till jobbet.
Nu sover pojken ute på bron efter att han faktskt varit vaken ganska länge. Jag skulle också gärna lägga mig i en vagn ute på bron. Men hur skulle det se ut, liksom? Nä. Jag får nog skippa det.
Kring klockan 13 idag ska jag vara nere på jobbet! Vi ska förnya våra delegeringar för insulin och medicin. Spännande. Tänk om jag inte lyckas! Haha, jobbigt. Men, jag tror nog att I still got it.
Jag skulle behöva hämta ut lite blommor jag beställt också. Helst ganska snabbt så de inte vissnar och har sig. Blir bara så himla mycket rännande tycker jag. Får se om jag går ner på en stund för att hämta dem trots allt, så har jag de där blommorna som förmiddagssysselsättning och jobbet på eftermiddagen. Gäller ju att bestämma sig för att både gå iväg och komma hem innan Mateo tycker det är lekdags igen.
Det gick i alla fall bra på löpträningen igår tycker jag. Jag som joggar vääääldigt långsamt då jag är ute - fick det bevisat att jag kan ha ett rätt bra temo. Jag orkar inte lika länge då. Givet vis. Det var däremot roligt att få se hur pass bra tid jag ändå kunde få på kilometern. Tanken är nu att vi ska göra om det här testloppet i höst och då jämföra den tiden vi fick igår. Så, nog tog jag i mer än då jag tränar själv alltid. Jag fick bra draghjälp genom att en av ledarna, Kalle, sprang med mig. Han tyckte jag hade ett jämt tempo och det kändes faktiskt rätt bra under rundan. Jag blev väldigt trött efteråt och behövde verkligen vila den stund vi gjorde det, men var i alla fall väldigt nöjd över mitt resultat. Tänk; jag som för något år sedan helt hade tappat hoppet för att jag någonsin skulle löpträna! Inte illa.
Happ... Nu då?
Jag tycker jag hör min lille son ute på bron nu i alla fall. Annars är det väl att röja upp lite och sedan mellis som står näst på tur. Kanske får sällskap av Mateo då :) Det blir förmodligen en sväng ner på affären efter mellis här. Så får jag hämta ut blommorna och se i vilket skick de är.
Kommentarer
Trackback
