oj...oj....oj
Oj. Vilken pärs alltså. I dag vaccinerades vår lille Mateo för första gången. Nu när han är 3 månader.
Nog har jag väl alltid tyckt att det är trist när små barn ska stickas eller över huvud taget behöver vara i kontakt med sjukvård. Jag har däremot inte trott att jag skulle påverkas så här mycket själv. Jag trodde ärligt talat att jag skulle klara av det. Dels för att jag själv jobbar inom vårdyrket, men också för att vi helt enkelt anser att en vaccination bara ska göras. Man vet att barn många gånger blir ledsna av att bli stuckna - vilket man ju inte kan klandra dem för. Men att jag skulle känna mig som en sån stor skithög som jag faktiskt gjort både igår och idag trodde jag inte. Det var väldigt svårt att somna igår och jag har varit gråtmild hela dagen. Jag känner mig som en riktig fjant... Eller som en mamma? Vet inte.
Ja. Bara att ändra i dagsrutinerna för att vara på BVC kring den tid vi vanligtvis kliver upp var ju lite spännande. Det gick dock väldigt bra och Mateo sken som en sol när han sedan vaknade då vi kommit fram. Han log, jollrade och charmade sköterskan så det stod härliga till. Han växer och gror, vår lille pojk ;)
När det var dags för själva vaccineringen fick Mateo sitta i mitt knä - med ansiktet från mig. Jag blundade och pussade på hans huvud hela tiden och när hans gråt kom kände jag mig som en stor skithög till morsa. Låta någon sticka nålar i honom på detta vis. Och TVÅ på samma gång dessutom! Jo. Han blev som ledsen, men det gick snabbt över. Otroligt snabbt, faktiskt. Han låg och pratade bekymrat med mig där på skötbordet efteråt när jag skulle klä honom. Lillgubben min. I vagnen somnade han snabbt och han har varit trött nu hela eftermiddagen här. Han slutade som sagt gråta snabbt efter sprutan. Men här hemma har han gråtit, gråtit och gråtit. Och sovit lite däremellan, lyckligtvis. Nu har han lyckats somna en sväng. Men vaknar ofta till så jag får gunga på vagnen långa stunder emellanåt. Jag är faktiskt väldigt trött just nu får jag säga.
Jag har missat två samtal och känner att jag inte är så pratsugen just nu heller.
Snart kommer Lukas hem och för ovanlighetens skull är middagen inte klar. Vi ska bara värma burksoppa i dag, så det går ju då snabbt. Mateo har legat lugn i min famn nu en stund i alla fall. Tror Lukas får ta över ett tag då han kommer. Tur att det här är övergående åtminstone. Jag köpte alvedon åt Mateo på hemvägen för säkerhets skull. Håller tummarna för att han ska få pigga på sig snabbt. Lillskrutten.
Nog har jag väl alltid tyckt att det är trist när små barn ska stickas eller över huvud taget behöver vara i kontakt med sjukvård. Jag har däremot inte trott att jag skulle påverkas så här mycket själv. Jag trodde ärligt talat att jag skulle klara av det. Dels för att jag själv jobbar inom vårdyrket, men också för att vi helt enkelt anser att en vaccination bara ska göras. Man vet att barn många gånger blir ledsna av att bli stuckna - vilket man ju inte kan klandra dem för. Men att jag skulle känna mig som en sån stor skithög som jag faktiskt gjort både igår och idag trodde jag inte. Det var väldigt svårt att somna igår och jag har varit gråtmild hela dagen. Jag känner mig som en riktig fjant... Eller som en mamma? Vet inte.
Ja. Bara att ändra i dagsrutinerna för att vara på BVC kring den tid vi vanligtvis kliver upp var ju lite spännande. Det gick dock väldigt bra och Mateo sken som en sol när han sedan vaknade då vi kommit fram. Han log, jollrade och charmade sköterskan så det stod härliga till. Han växer och gror, vår lille pojk ;)
När det var dags för själva vaccineringen fick Mateo sitta i mitt knä - med ansiktet från mig. Jag blundade och pussade på hans huvud hela tiden och när hans gråt kom kände jag mig som en stor skithög till morsa. Låta någon sticka nålar i honom på detta vis. Och TVÅ på samma gång dessutom! Jo. Han blev som ledsen, men det gick snabbt över. Otroligt snabbt, faktiskt. Han låg och pratade bekymrat med mig där på skötbordet efteråt när jag skulle klä honom. Lillgubben min. I vagnen somnade han snabbt och han har varit trött nu hela eftermiddagen här. Han slutade som sagt gråta snabbt efter sprutan. Men här hemma har han gråtit, gråtit och gråtit. Och sovit lite däremellan, lyckligtvis. Nu har han lyckats somna en sväng. Men vaknar ofta till så jag får gunga på vagnen långa stunder emellanåt. Jag är faktiskt väldigt trött just nu får jag säga.
Jag har missat två samtal och känner att jag inte är så pratsugen just nu heller.
Snart kommer Lukas hem och för ovanlighetens skull är middagen inte klar. Vi ska bara värma burksoppa i dag, så det går ju då snabbt. Mateo har legat lugn i min famn nu en stund i alla fall. Tror Lukas får ta över ett tag då han kommer. Tur att det här är övergående åtminstone. Jag köpte alvedon åt Mateo på hemvägen för säkerhets skull. Håller tummarna för att han ska få pigga på sig snabbt. Lillskrutten.
Kommentarer
Trackback
