Revange

Äääntligen tog jag mig på gymmet. I kväll passade det som bra att gå ner på gymmet, eftersom Lukas inte skulle iväg på nattjobb förrän strax efter 21. Blev axlar och rygg den här gången, så nu är hela kroppen genomkörd en gång. Jag har träffade även på en av ägarna till gymmet och passade på att förlänga gymkortet. Så, nu ska man vara igång då! Sweet. Jag avslutade passet med en liten stund på löpbandet. Jag har verkligen att jobba med. Både styrkemässigt och konditionsmässigt. Men jag menar; vad skulle jag annars dit för?? Det är ju just därför man tränar. Oavsett vad man tränar på: För att bli bättre. Jag är grymt peppad och försöker hitta nya övningar för att göra det så nytt, roligt och omväxlande som möjligt. Härligt! Är det någon som vill komma med tips på bra övningar så kommentera gärna. Med egna ord eller länk till en sida med beskrivning. Alltid roligt! :)

Happ. Annars så har jag förberett lite inför morgondagens stadsresa. Blir lunch hos Emmy och sedan tar vi småpojkarna våra för att gå på babycafé. Väldigt mysigt. Är ju lite kul att jag ännu bara kikat in som hastigast på öppna förskolan här i hemkommunen en enda gång. Under tiden som jag nu ska andra gången i grannkommunen :P
Men, nu har jag fått veta av sköterskan på BVC att vår föräldragrupp snart ska ha återträff. Får se om det blir av att ta sig ner någon gång emellanåt då. När det kanske blir fler föräldrar med barn som är mer jämngamla med vår pojk.

Och en grej till. Till er som suttit och läst receptet till omeletten på baksidan av Norrmejeriers mellanmjölk och funderat på om ni ska prova den eller inte... Gör det! Hehe.. Jo men faktiskt. Lukas gjorde den till middag idag. Supergott :)

Jag sitter här mer eller mindre förstummad över att Mateo faktiskt sover i sin säng trots att Lukas inte är hemma. Det är nämligen så att han på något vis verkar känna av när det finns extra mycket plats i sängen, eller nåt. När Lukas inte är hemma brukar jag i alla fall få sällskap av denna lilla underbara guldklimp. Men, än så länge sover han sött i sin spjälsäng. Vi har som sagt jag och Lukas att han får bestämma själv. Vill han sova med oss så är han välkommen att göra det. Däremot är det ju alltid kul om han känner sig tillräckligt trygg att sova själv också. Så, det känns bra. Han är verkligen helt fantastisk. Vi blir lika förundrade varje gång vi tittar på honom.
Haha... Åh vad jag förresten fick skratta bara för en stund sedan. Mateo började ropa från sängen. Ett tämligen ansträngt rop. Alltså... Det lät nästan besvärligt. Haha. "Aa-aa. aaaaah-aaa. Aaaa-aa" Om nu någon förutom jag förstår hur det skulle kunna låta :P När jag lutade mig över honom för att prata och trösta log han så otrooooligt finuligt åt mig. Ungefär som "Haaa-haaa, gick du på den enkla!". När jag då började skratta - log han bara ännu mer. Oj oj. Ja han är mysig. Helt makalöst :)

Hmn... Min lilla söta rosa dator tycks ha börjat gjort sitt efter de här ca 4 åren. Det är en 10 tumms Samsung jag har. Jag är rädd att livslängden på sånna här inte överskrider så mycket mer än så här, helt enkelt. Jag skyndade mig att föra över mina bilder på Mateo till externa hårddisken så det är gjort åtminstone. Vill inte förlora dem. Inte datorn heller. Speciellt inte nu. Inte med alla utgifter som blir och med min mamma-inkomst. Jag är tillräckligt stressad över pengar som det är och kommer förmodligen få brottas med Lukas om hans dator ett bra tag framöver. Hoppas min håller ihop trots allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0