Första besöket på dagis
Här på förmiddagen har vi varit borta på Mateos dagis. Vi fick inbjudan för ett tag sedan för att komma och kika på lokalerna, träffa personalen och då också få veta exakt vilken avdelning han ska gå på och få chans att ställa frågor. Dagiset som är helt nybyggt är väldigt fräsht och fint. Personalen verkar superfin och jag gillar verkligen hela det pedagogiska tänket de har. Enkla men spännande och stimulerande leksaker. Det känns så rätt. Det känns helt enkelt som att de har samma tankebanor som jag och Lukas är inne på här hemma också.
Jo, det verkar bra där. Men givet vis känns det ända in i varje liten molekyl av kroppen att vi ska lämna ifrån oss honom till främmande människor. Samtidigt vet man ju att de är kunniga och duktiga på alla sätt och vis, så nog tror jag det ska gå bra. Bara vi lyckas pussla med våra arbetstider så den biten fungerar så ska nog det här bli fint. Mateo var snabb med att krypa iväg för att utforska och verkade tycka om att träffa de andra barnen. Det här blir absolut svårast för oss föräldrar, jag säger ju bara det, för Mateo verkade mest tycka det var spännande.
Mateo och Lukas har åkt iväg till Lukas föräldrars stuga nu, eftersom jag ändå är mitt upp i mina jobbdagar här. Jag jobbar nu inatt och går av imorgonbitti. När jag fått sova lite ska även jag ta mig ut till stugan. Lukas föräldrar är inne på slutspurten av semestern och uppskattar alltid då vi kommer på besök för att även sova över. Nu får killarna göra det själv då jag som sagt ska jobba. Jag kände att det blev så trist att det skulle hänga helt på mina arbetstider. Så... Nu är jag ensam hemma utan både man och barn. Det känns konstigt, vill jag lova.
Jag har nyss fått i mig lunch i alla fall. Lyckligtvis är ägg en sådan grej som vi alltid har hemma och jag kunde därför slänga ihop en omelett av lite grejer vi hade i kylen.
Jag känner precis just NU att jag bestämmer mig för ett löppass av något slag under eftermiddagen. Så. Nu ska jag ladda strömmen i mp3n. Slänga in en tvätt och passa på att städa lite nu när Mateo inte är här och kryper efter golven. Då blir det nog ganska lagom sen med träningspasset och sen får vi se om jag hinner med att träffa någon innan jag ska packa ihop salladslådan, tepåsen, proteinshaken och sedan knata iväg på jobbet ikväll igen.
Måste bara dela med mig av en bild på min väldigt enkla men fantastiskt goda middag. Jag har verkligen fastnat för att steka rivet vitkål som ett alternativ istället för pasta/potatis/ris någon gång emellan sådär. Det efter att jag fått det hemma hos mamma och pappa till taccobiffar och turkisk yoghurt. Till middag ikväll stekte jag just vitkål och blandade då ner bacon, färsk champinjon, svartpeppar och en gnutta örtsalt. Jag satt och "Mmm:ade" hela middagen. Hehe. Det måste väl räknas som godkänt då?
Mitt löppass gick bra också förresten. Det blev backintervaller. När jag tränade backintervaller sist på samma ställe tillsammans med gruppen jag tränat ihop med under våren - orkade jag 6 stycken intervaller. När jag idag sprang min 6:e gång upp för backen - tänkte jag att; åååh så lätt och härligt det känns! Jag skulle säkert orka lika många till! ................... Och ja..... Vad gör man då efter att man yttrat en sån tanke? Jo, jag fick ju helt enkelt lov att kuta upp för den där backen 6 gånger till ;)
Jo, det verkar bra där. Men givet vis känns det ända in i varje liten molekyl av kroppen att vi ska lämna ifrån oss honom till främmande människor. Samtidigt vet man ju att de är kunniga och duktiga på alla sätt och vis, så nog tror jag det ska gå bra. Bara vi lyckas pussla med våra arbetstider så den biten fungerar så ska nog det här bli fint. Mateo var snabb med att krypa iväg för att utforska och verkade tycka om att träffa de andra barnen. Det här blir absolut svårast för oss föräldrar, jag säger ju bara det, för Mateo verkade mest tycka det var spännande.
Mateo och Lukas har åkt iväg till Lukas föräldrars stuga nu, eftersom jag ändå är mitt upp i mina jobbdagar här. Jag jobbar nu inatt och går av imorgonbitti. När jag fått sova lite ska även jag ta mig ut till stugan. Lukas föräldrar är inne på slutspurten av semestern och uppskattar alltid då vi kommer på besök för att även sova över. Nu får killarna göra det själv då jag som sagt ska jobba. Jag kände att det blev så trist att det skulle hänga helt på mina arbetstider. Så... Nu är jag ensam hemma utan både man och barn. Det känns konstigt, vill jag lova.
Jag har nyss fått i mig lunch i alla fall. Lyckligtvis är ägg en sådan grej som vi alltid har hemma och jag kunde därför slänga ihop en omelett av lite grejer vi hade i kylen.
Jag känner precis just NU att jag bestämmer mig för ett löppass av något slag under eftermiddagen. Så. Nu ska jag ladda strömmen i mp3n. Slänga in en tvätt och passa på att städa lite nu när Mateo inte är här och kryper efter golven. Då blir det nog ganska lagom sen med träningspasset och sen får vi se om jag hinner med att träffa någon innan jag ska packa ihop salladslådan, tepåsen, proteinshaken och sedan knata iväg på jobbet ikväll igen.
Måste bara dela med mig av en bild på min väldigt enkla men fantastiskt goda middag. Jag har verkligen fastnat för att steka rivet vitkål som ett alternativ istället för pasta/potatis/ris någon gång emellan sådär. Det efter att jag fått det hemma hos mamma och pappa till taccobiffar och turkisk yoghurt. Till middag ikväll stekte jag just vitkål och blandade då ner bacon, färsk champinjon, svartpeppar och en gnutta örtsalt. Jag satt och "Mmm:ade" hela middagen. Hehe. Det måste väl räknas som godkänt då?
Mitt löppass gick bra också förresten. Det blev backintervaller. När jag tränade backintervaller sist på samma ställe tillsammans med gruppen jag tränat ihop med under våren - orkade jag 6 stycken intervaller. När jag idag sprang min 6:e gång upp för backen - tänkte jag att; åååh så lätt och härligt det känns! Jag skulle säkert orka lika många till! ................... Och ja..... Vad gör man då efter att man yttrat en sån tanke? Jo, jag fick ju helt enkelt lov att kuta upp för den där backen 6 gånger till ;)
Kommentarer
Trackback
