tillfällig sinnesförvirring

Det var ganska trevligt att komma ner på jobbet en sväng i dag. Däremot blev det en ganska lååååång APT. Lite drygt 2,5 timme faktiskt. Kaffe och god kladdkaksbit med grädde där på mitten i alla fall. Dessutom fick jag träffa ALLA mina nattkollegor på samma gång. Det var inte illa.

När det var klart slet jag med mig Ingela i bilen och så körde vi runt lite. Efter ett tag kom vi överens om att vi båda skulle äta och att vi lika gärna kunde göra det tillsammans. Då också tillsammans med våra karlar. Så, vi drog på affären och köpte det som fattades för att det skulle räcka till alla. Sedan bar det av hem till oss för att göra pasta med kasslersås/gryta. Gott :)

Mina fötter är helt sanslöst svällda efter den här dagen i alla fall. Ingela lät mig använda henne som fotpall en stund under mötet. Väldigt snällt. Det blev trots det väldigt svårt att få fötterna tillbaka in i skorna som jag tagit av mig. Såg lite kul ut med skorna längst ut på tårna. Men, det gick ju det också. Nu är jag som så slut bara. Jag är egentligen så galet trött att jag egentligen vill gå och lägga mig. Däremot kändes det väl kanske bättre att pressa sig till att vara vaken några timmar till. Så KANSKE jag får sova större delen av natten i alla fall.

Och till er som läste mitt förra inlägg kan jag meddela att jag inte hade någon bättre lycka med duschen i dag heller. Jag började duscha fötterna och insåg att; nä... Det finns ingen värme i dag heller. Det blev deo och hudcreme för min del. Jajjemän. Lukas startade om pannan när han kom hem från jobbet, så innan sängdags ska jag ta mig en skön dusch i alla fall. Blir bra.

I går såg vi en film med Småstadsliv. Det är en sån där film som kräver alldeles lagom med hjärnceller för att tittas på. Mötet i dag var gränsfall, måste jag säga. Speciellt när det började röra på sig inne i magen. ELLER när de TVÅ otroligt söta barnen som var med på mötet gjorde någonting gulligt... Då var det inte lätt att lyssna på hur många faktiska arbetstimmar vi har eller någonting annat för den delen. Då ville jag bara få ut min lilla knodd och sitta med h*n i famnen jag också. Jaaah. I alla fall - så ska vi se en till film med Småstadsliv nu på en stund. Det blir bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0