Flåsa, bröla, stöna... Gråta?

Det blev en bra träff med föräldragruppen. Vi var där för första gången allihop. Vi alla väntade vårt första barn och är beräknade till oktober/november. Jättespännande! Jag och Lukas är först ut i planeringen. Vi får väl se vad som händer, man vet ju aldrig. Mm. Nämen. Det var ett gäng väldigt lugna och trevliga blivande föräldrar. Vi gick igenom de olika faserna av förlossningen. Även smärtlindring på så väl medicinsk väg som med profylaxandning. Och ja, vi satt och övade flåset ihop. Stundvis kändes det lite skrattretande och smilet envisades med att tränga sig på. Men, det var ju helt klart nyttigt att prova på. Bara för att ha någonting att relatera till när det sedan ska andas. Vi fick se en film också som jag faktiskt tror att vi såg på barnkursen under gymnasiet... Mycket om känslorna under en förlossning och så där. Jag kände igen den väldigt mycket i alla fall. Aaa... Rörd blev jag. Jag lyckades hålla mig från något störtböl där men... Tårar fick jag, helt klart. Nästan det bästa av allt var ju givet vis att få gå på en sån här träff TILLSAMMANS MED Lukas, som trots allt ska vara den närmsta som stöttar under förlossningen. Det är en skön känsla att nu luta sig på lite mer än förut. Att vi lutar oss mot information tillsammans.
Jag fick lite svårt att sitta där en stund och barnmorskan tyckte jag skulle stå upp en stund så, det fick jag göra. Det blev som så väldans trångt i magen ett tag. Inte lätt. Jag sa det till Lukas efteråt då vi dessutom varit på affären att; det här med att "leva" har en helt annan innebörd för tillfället :P

Aja. Nu är middagen uppäten och Lukas cyklar MTB. Jag fick vila i soffan under tiden som han gjorde mat. Väldigt skönt. Vi använde faktiskt bland annat rabattkuponger för blöjor och lite sånt på affären. När jag har vilat, diskat och möjligtvis vilat lite till... Så ska jag faktiskt ta tag i att förbereda skåpet under skötbädden. Lägga dit blöjpaketen, tvättlappar och sånt där. Lite kläder också tänkte jag. Jag vill bara göra det så lätt som möjligt för oss att komma hem. Allt kommer förmodligen kännas så utmanande och nytt som det är! Då kan man ju underlätta så mycket man då kommer på, för åtminstone första dagarna så där.

Yesbox. Nä det får vara bra nu. Ciiaao.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0