Vad är "bränslepump" på tyska?
Efter frukosten i morse packade vi det sista och sedan bar det av mot Hemavan. Vi stannade tre gånger på vägen. Lunch, kaffe och sedan för att handla all mat vi vill använda under veckan. Vädret var övervägande bra, trots att det blev lite regnskvitter sista biten. Plötsligt i en kurva hör jag Lukas säga någonting jag tycker känns helt fel. han måste skämta. "Bilen är död" säger karln. Det kunde inte vara rätt. jag böev tvungen att fråga vad han egentligen sagt, men fick samma svar som jag tyckt mig höra. Jahapp... Så vad gör vi nu då? Kände jag så där rent spontant.
Vips såg vi en parkeringsficka där vi så lämpligt kunde köra in och komma av vägen. Perfekt!
Ja... Lukas gjorde tappra försök att klura ut hur vi skulle få igång bilen. Han ringde en kompis som kan det här med bilar och provade även hans tips. Inget fungerade. Kul också med säkringsbeskrivning på endast tyska. Men aja. Tacka vet jag tekniken i dessa stunder. Vi kollade upp det vi behövde på Internet via mobilen. Nu hjälpte det visserligen inte, men ändå. Nä... Lyckligtvis var vi relativt nära Hemavan och ringde en av de som är ansvariga på SMU-fjällgård. Han kom utan att tveka till undsättning och bogserade oss upp till lägenheten vi hyrt via Lukas jobb.
Aaa.. Så nu är vi här då. Utan fungerande bil och med mig på kryckor. Vi har i alla fall fått i oss mat som jag gjorde under tiden som Lukas bar in grejerna, i princip. Kändes rätt kul att laga mat med öppen dörr bland en massa väskor. Det blev stekta laxtärningar, kryddade med salt och peppar, som jag blandade med chili creme fraishe och sedan ner i fullkornstagliatelle. Gott, snabbt och ruggigt enkelt.
Nu är maten uppäten och jag diskade bort under tiden som Lukas kikade lite på Internet om han kunde få någon hjälp för att fixa bilproblemet och är nu ute för att se om han kommer på någonting. Vi insåg ju hur bundna jag blir till den här lägenheten nu. Hur mysig den nu än är - känns det ju ganska tragiskt. Mer som blir tragiskt är ju om vi inte ens tar oss här ifrån sedan då vi vill... Ja... Vi får se hur det löser sig här under veckan helt enkelt. En dag i taget, en sak åt gången. Själv har jag just tagit Alvedon. Läkaren på specialst mvc tyckte jag kunde börja med att ta mer Alvedon per dygn, så får vi diskutera någonting starkare framöver. På måndag ska jag få prova akupunktur också, förresten. Fick ett samtal om det i bilen. Kan bli spännande.
Jehopp... Nu ska jag kika runt lite på Internet och sedan lösa lite korsord, läsa i någon av alla böcker jag tagit med eller på annat vis bara ta det lugnt. Kanske sticka lite. Blir nog en lugn kväll. Solen kikar fram i alla fall.
Vips såg vi en parkeringsficka där vi så lämpligt kunde köra in och komma av vägen. Perfekt!
Ja... Lukas gjorde tappra försök att klura ut hur vi skulle få igång bilen. Han ringde en kompis som kan det här med bilar och provade även hans tips. Inget fungerade. Kul också med säkringsbeskrivning på endast tyska. Men aja. Tacka vet jag tekniken i dessa stunder. Vi kollade upp det vi behövde på Internet via mobilen. Nu hjälpte det visserligen inte, men ändå. Nä... Lyckligtvis var vi relativt nära Hemavan och ringde en av de som är ansvariga på SMU-fjällgård. Han kom utan att tveka till undsättning och bogserade oss upp till lägenheten vi hyrt via Lukas jobb.
Aaa.. Så nu är vi här då. Utan fungerande bil och med mig på kryckor. Vi har i alla fall fått i oss mat som jag gjorde under tiden som Lukas bar in grejerna, i princip. Kändes rätt kul att laga mat med öppen dörr bland en massa väskor. Det blev stekta laxtärningar, kryddade med salt och peppar, som jag blandade med chili creme fraishe och sedan ner i fullkornstagliatelle. Gott, snabbt och ruggigt enkelt.
Nu är maten uppäten och jag diskade bort under tiden som Lukas kikade lite på Internet om han kunde få någon hjälp för att fixa bilproblemet och är nu ute för att se om han kommer på någonting. Vi insåg ju hur bundna jag blir till den här lägenheten nu. Hur mysig den nu än är - känns det ju ganska tragiskt. Mer som blir tragiskt är ju om vi inte ens tar oss här ifrån sedan då vi vill... Ja... Vi får se hur det löser sig här under veckan helt enkelt. En dag i taget, en sak åt gången. Själv har jag just tagit Alvedon. Läkaren på specialst mvc tyckte jag kunde börja med att ta mer Alvedon per dygn, så får vi diskutera någonting starkare framöver. På måndag ska jag få prova akupunktur också, förresten. Fick ett samtal om det i bilen. Kan bli spännande.
Jehopp... Nu ska jag kika runt lite på Internet och sedan lösa lite korsord, läsa i någon av alla böcker jag tagit med eller på annat vis bara ta det lugnt. Kanske sticka lite. Blir nog en lugn kväll. Solen kikar fram i alla fall.
Kommentarer
Trackback
