Året som gått
Det här har varit ett väldigt omvälvande år för mig. Den 5:e februari fick jag veta att jag skulle bli mamma. En otrolig lycka för både mig och Lukas. Vi hade bestämt redan dagen innan att jag skulle göra ett test morgonen dagen efter. Jag var så hemskt nervös! Jag var rädd för att få ett negativt test när jag hade börjat bli så säker på att jag faktiskt var gravid. Det var snudd på omöjligt att sova den natten och jag klev till slut upp vid 07.00. Lukas hade jobbat natt och han fick därför ligga kvar. Jag gick upp och gjorde testet. Som på bara några sekunder visade klart positivt.
Jag ville inte väcka Lukas så tidigt då han som sagt jobbat natt. Jag satte mig framför tvn, invirad i en filt. Drack te och bara log. Jag var helt överväldigad och kände mig så lycklig då jag senare kröp ner hos Lukas för att berätta att han skulle bli pappa.
Graviditeten blev väl inte precis som jag tänkt mig. För jo, nog hade jag tänkt i förväg hur allt skulle bli! Jag hade allt planerat i huvudet. Jajjemän!
................. Man ska inte planera så mycket. Det blir sällan som man tänkt sig. Men, att säga det till mig är ganska lönlöst. Sån är jag, helt enkelt. Nä. Det blev ganska tungt, helt klart. Nu när vi har vår lille Mateo här hos oss känner jag dock att det var värt varje minut. Jag kan inte säga att jag är sugen på att göra om det väldigt snart. Men... Det var värt det. Givet vis. Trots att det ibland var väldigt svårt att se någon glädje i någonting.
Man ska inte ligga i en soffa dag ut och dag in i ett halvår. Att ha ont, inte orka vara ute eller göra någonting över huvud taget om dagarna tar inte fram det bästa i en. Därför är jag så fantastiskt glad nu när jag kan ta mina promenader och snart ska komma igång med gym. Jag behöver verkligen endorfinerna från träningen. Jag behöver komma ut för att få luft. Annars får jag ju en mindre livskris. Vi är inte gjorda för att sitta stilla och jag märker så tydligt hur påverkad jag blir om jag tvingas göra det.
Lukas jobbar tyvärr natthelg nu under nyår. Tur jag har vänner att umgås med i alla fall. Ingela, Bjarte och Josefin kommer hit för att äta middag, spela spel och bara mysa. Baconlindad fläskfilé med potatisklyftor/rotgrönsaker i ugnen tillsammans med sallad, baguette, ädelostsås och bearneisesås. Gott, gott :)
Ett nytt år ska påbörjas. Utan gravidmage. Utan foglossning eller illamående.
Ett år med min man och vår son.
Nya möjligheter och nya förutsättningar.
Jag längtar :)
Jag ville inte väcka Lukas så tidigt då han som sagt jobbat natt. Jag satte mig framför tvn, invirad i en filt. Drack te och bara log. Jag var helt överväldigad och kände mig så lycklig då jag senare kröp ner hos Lukas för att berätta att han skulle bli pappa.
Graviditeten blev väl inte precis som jag tänkt mig. För jo, nog hade jag tänkt i förväg hur allt skulle bli! Jag hade allt planerat i huvudet. Jajjemän!
................. Man ska inte planera så mycket. Det blir sällan som man tänkt sig. Men, att säga det till mig är ganska lönlöst. Sån är jag, helt enkelt. Nä. Det blev ganska tungt, helt klart. Nu när vi har vår lille Mateo här hos oss känner jag dock att det var värt varje minut. Jag kan inte säga att jag är sugen på att göra om det väldigt snart. Men... Det var värt det. Givet vis. Trots att det ibland var väldigt svårt att se någon glädje i någonting.
Man ska inte ligga i en soffa dag ut och dag in i ett halvår. Att ha ont, inte orka vara ute eller göra någonting över huvud taget om dagarna tar inte fram det bästa i en. Därför är jag så fantastiskt glad nu när jag kan ta mina promenader och snart ska komma igång med gym. Jag behöver verkligen endorfinerna från träningen. Jag behöver komma ut för att få luft. Annars får jag ju en mindre livskris. Vi är inte gjorda för att sitta stilla och jag märker så tydligt hur påverkad jag blir om jag tvingas göra det.
Lukas jobbar tyvärr natthelg nu under nyår. Tur jag har vänner att umgås med i alla fall. Ingela, Bjarte och Josefin kommer hit för att äta middag, spela spel och bara mysa. Baconlindad fläskfilé med potatisklyftor/rotgrönsaker i ugnen tillsammans med sallad, baguette, ädelostsås och bearneisesås. Gott, gott :)
Ett nytt år ska påbörjas. Utan gravidmage. Utan foglossning eller illamående.
Ett år med min man och vår son.
Nya möjligheter och nya förutsättningar.
Jag längtar :)
Kommentarer
Trackback
