Lady_S

Jag kommer börja med att gnälla av mig lite, för att sedan komma med det positiva. Ha i åtanke att det är en gravid kvinna som yttrar sig här. Kan du inte det - mja, då får du nog sluta läsa redan nu. Jag kan också passa på att berätta att det här är en blogg skriven av -och om mig. Tycker du inte om att läsa om mig... Ja... Då gör du inte det helt enkelt.

Det är superhärligt med värme. Absolut! Men alltså... Nä, inte nu. Jag var inte införstådd i hur mycket varmare man känner sig som gravid, mot för i vanliga fall. När jag nu dessutom stapplar runt på kryckorna så.. Ja. Det är bara så........ Besvärligt! :P För att gnälla lite lagom. Det är varmt och gör ont att gå runt hemma för att ens hitta någonting att ha på sig. Det är varmt och gör ont att byta plagg efter plagg då de ett efter ett inte passar. Det är inte utan att jag blir lite förskräckt då jag iser att jag dessutom inte vuxit klart än. Just att jag växer är ju inte största problemet. Bring it on bara. Men, vad i hela friden ska jag ha på mig?? Jag kommer ju bli ruinerad.

Jaaadå. Just nu skulle jag kunna gnälla rätt mycket och ja, jag skulle också önska att jag faktiskt får göra det, utan att någon tycker att; "ja men du är ju faktiskt gravid. Vad hade du väntat dig?". För nä. Jag måste ärligt säga att jag inte hade väntat mig att få foglossningar från vecka 8 och att sedan bli sjukskriven från ca vecka 19 i min graviditet. Jag ber om ursäkt, men nej... Det hade jag inte tänkt mig och det gör mig fruktansvärt frustrerad. Jag har ett hus med tillhörande trädgård och trädgårdsland, som jag knappt kan påta i eftersom jag har ont. Jag kan i princip inte ta mig någon stans utan bil. Om bilen inte är hemma, får jag vara hemma. Helt enkelt.
Jag kan inte sitta upp för länge. Inte stå upp för länge och har väligt svårt att hitta liggställningar då jag ska sova.
Jag tappar lusten till det mesta, då jag så sällan får vara igång. En uppgift som att bädda sängen kan bli skjuten på hela dagen. Antingen på grund av smärta, eller för att jag helt enkelt inte har motivation till att ta tag i någonting. Det är verkligen inte roligt, att se hur Lukas får göra i princip allt. För att jag inte kan. Jag vill kunna jobba. Tjäna pengar. Livet är inte gratis. Speciellt inte med ett hus och en bebis på väg. Jag tjänar väl tillräckligt lite som undersköterska kan man ju tycka. Sjukpenningen är 80% av det. Underbart... Men det jobbigaste av allt. Vet du vad det är? ... Att man känner att det inte är helt okey att vara på dåligt humör. Att jag måste vara glad hela tiden, eftersom jag är gravid och ska få ett barn i slutänden.

Helt lätt är det inte. Jag trodde inte det skulle vara lätt att vara gravid. Däremot trodde jag inte att jag skulle bli så här... Nä, det gjorde jag inte. Helt enkelt. Ja, som sagt. Nu ska jag gå och lägga mig i soffan en stund innan jag fortsätter med det här. Jag var tvungen att sätta datorn på laddning vid datorbordet. Gör ont i kroppen nu.

För att gå över till den mer positiva sidan då...

Graviditetsvecka 28 (Från tidsskriften Amelias "Vänta barn. Så utvecklas din bebis - vecka för vecka")

"Skulle barnet födas nu har det goda chanser att överleva. Det väger ca 1,1 kg och totala längden är ca 35 cm. Kroppen lagrar snabbt underhudsfett och börjar bli riktigt knubbig. Håret på huvudet börjar bli långt och ögonfransarna har växt ut. Hjärnan börjar växa och får sina karakteristiska veck på ytan."

Jag vill inte vara den som avskräcker andra från att bli gravida. Det är en fantastisk resa vi gör, jag och Lukas. Tillsammans. Det är otroligt spännande hur magen växer och hur jag nästan varje dag får uppleva någonting nytt. Det är mysigt att känna hur det lilla livet rör sig inne i magen och att se sparkarna utanpå kläderna. Där inne, växer ett liv som jag och den personen som står mig allra närmast, har skapat tillsammans. Tänk hur fantastiskt det är att allting fungerar. Dels vilket lotteri det är bara att bli gravid. Sedan hur man exempelvis kan läsa att det här händer med fostret redan i graviditetsvecka 6:

"Längd: 4 mm. Barnet har huvud, bål och ett anlag till hjärna. Små armknoppar sticker ut på sidorna. Ögon och öronanlagen syns och hela embryot är knappt en halv cm långt. Den här veckan, 22 dagar efter befruktningen, slår hjärtat sina första slag! Hjärtats tickande kan redan nu ses med ultraljud."

Det är helt fantastiskt. Det är bara så.
Vad som också är ganska fantastiskt, är att jag trots allt, kan se någon slags mening med att gå hemma. Sjukskriven. Om det är någonting jag får, så är det i alla fall tid. Det är nog få - som legat så många timmar och bara känt på magen. Pratat med magen. Sett förändringar på den. Legat och bara väntat på de där sparkarna. Jag får tid till att vila. Att vara nedvarvad. Lugn. Avslappnad. För jag kan ingenting annat. Om jag hade mått som innan graviditeten, hade jag förmodligen kört på mer eller mindre som vanligt. Med träning, hushållsarbete, jobb, vänner, familj, åtaganden via vår församling och sedan - förutom allt det, fått tid till att fokusera på vad som händer med min kropp. Kan det vara så, att det här var precis vad jag behövde? Jag tror nästan det.
Jag hade kunnat må superduper bra av att få fortsätta precis som innan också. Jag mår nämligen bra av just jobb, träning, människor och att över huvud taget vara aktiv. Men, nu blev det inte så och jag tvingas hitta positiva sidor av det här. Bara för att må så bra som möjligt. Mår inte jag bra, kommer heller inte Bebis må bra. Jag måste ta tag i mina känslor, finna mig i situationen och bara försöka må så bra som möjligt i det här som jag nu prövas i. Trots att det inte blev precis som jag tänkt mig och att jag stundvis inte vet var jag ska ta vägen med all värk och tristess, så är jag förmodligen gladare än jag varit under hela mitt liv. Jag ska bli mamma. Jag går och bär på det som ska bli vårt barn och jag hoppas på att kunna värdesätta min tid som gravid. Just eftersom det är en sådan fantastisk del av livet. Att skapa ett nytt liv.

Vi åt grötfrukost för en timme sedan och jag är redan hungrig igen.
Får bli en frukt och ett ägg.
Jag behöver ta mina kryckor och gå ner på marknadsområdet i dag för att kunna klämma mig in på apoteket.
Det kommer göra ont och göra mig väldigt trött, men Lukas har bilen på en springtävling.
Aja, det är ju i alla fall värktabletter jag ska hämta ut så, ja... Jag får ta en när jag kommer dit i värsta fall.

Förutom det är det ganska bra. Sparkarna börjar bli så ordentliga innifrån magen nu. Grymt spännande! Lyckligtvis gör de inte det minsta ont. Sedan känns det kul också förresten med grillmiddag här i kväll. Får se om det blir en vända ner på någon konsert senare på kvällen.

Nääh nu äär jag hungrig. Måste styra upp det här nu. Vi hörs.

GOD morgon :)
Ehmn... Vi tycker om pannkakor. Helt enkelt.
Nä men. Vi har länge velat göra Amerikanska pannkakor med lönnsirap på. Lukas styrde upp det i morse som frukost. Inte bara lite lyxigt kan jag tala om! Egentligen tänkte vi äta det igår, men skippade det eftersom jag skulle till barnmorskan. Sist vi var där och hon tog blodsockret - var det en aning högt. Det - eftersom jag hade ätit gröt med sylt på bara en stund innan. Om jag inte haft den förklaringen hade jag fått göra en så kallad sockerbelastning på vårdcentralen för att se så jag inte har en begynnande diabetes. Därför kändes det som att leka lite med älden, om jag skulle komma dit efter en portion av pannkaka och lönnsirap till frukost.

Efter frukosten åkte jag på akupunktur och Lukas åkte för att paddla havskajak. Känns som att jag kanske drog nitlotten där va? Men, dne här gången gick det mycket bättre och jag kunde mest bara ligga och mysa med sparkarna i magen under tiden som jag blev lämnad ensam i rummet med alla mina nålar. Som en annan igelkott.
Jag fick ingen i örat lyckligtvis! Jag är som lite nervös över det där. Nästa gång vill hon sätta en i örat mest troligt. Känns lite läskigt :P

På hemvägen handlade jag inför grillmiddagen vi ska ha imorgon med min favvo-Cilla och hennes pojkvän. Plus min favvo-gudson Lucas(Tror jag i alla fall). Där efter svängde jag förbi hemma hos mamma och pappa för att hämta ett trädgårdsredskap vi fått av (min) Lukas föräldrar. De var till min förvåning hemma och jag fick då träffa deras alldeles nyhämtade lilla hundvalp. Den var verkligen hur underbar som helst! Bland det sötaste jag sett! Helt seriöst! Och snäll så oj oj oj! Här har vi det lilla livet.





Jag fick mina trädgårdsböcker i dag också och slängde mig genast över dem. Sedan fick jag som lov till att slänga mig ut i trädgårdslandet och ge lite omvårdnad till morötterna. Sedan vattna lite. Jag är väl ändå den sista personen som borde ha problem med att marken är för långt bort... Med min fallhöjd på 148cm. Men alltså. Nu är det gränsfall.



Vi har varit ner på byn och sett Johnny Glaas med sitt band nu i kväll också. Är ju marknad i helgen med musik och grejer på kvällarna. Lukas ska i väg på tävling imorgon och jag har ont, så... Det blev rätt tidigt hem.
Nu ska tänderna borstas och riskudden värmas. Sedan är det sängen som gäller.

Solen skiner så det står härliga till och bebismagen är blottad för allmän beskådan. Lyckligtvis har vi bra med buskar och träd på vår baksida, så man klarar sig undan publik. Vi har varit hos barnmorskan i dag och blivit besiktade. Mitt blodvärde har stigit fint av blutsaften + järntabletter. Så, det fortsätter jag med. Allt var bra. Hjärtljuden lät jättefina och mitt magmått var bra. Är som lite väl spännande att ställa sig på en våg i dessa tider bara. Men, så är det. Om Bebis ska växa - måste mamma växa. Lite ovant bara.

Till lunch köpte vi var sin sallad från buffén på Konsum, som vi sedan åt i en av parkerna här. Skönt i värmen. Sedan blev det kaffe och glass hemma på altanen.



Efter det satte Lukas upp vår piltavla och vi inveg den lite. Rätt kul, men jag behöver träning. Trots att jag mestadels skrämde mig själv genom att nästan kasta pilarna på mig själv - vann jag faktiskt stort en gång. Så stort att Lukas aldrig fick högre poäng. Så, jag tänker leva på det :P

Det är ju inte bara jag som växer här hemma. Även det vi satt i trädgårdslandet växer väldigt fint! Sedan vi kom hem från Hemavan har jag velat kupa potatisen, eftersom det började vara dags för det. Nu har jag äntligen gjort det. Tro det eller ej. Man skulle kunna säga att det är 1-1 Sara VS Potatislandet. För ja. Nu är det kupat... Men det är jag också. Med Alvedon i soffan. Tur det är ett litet potatisland. Men nästa år! Då blir det kanske att vidga landet för att få plats med mer skojigheter. Jag har verkligen fått blodad tand för det här med att odla själv. Det vore ju helt fantastiskt att kunna odla så mycket som möjligt själv, i stället för att köpa allt på affären!

Jag lyckades faktiskt dammsuga i dag. När det bara var sovrummet kvar sa kroppen ifrån och jag fick ta Alvedon och lägga mig i soffan. Men, det var faktiskt första och enda gången jag tog Alvedon för dagen och jag har heller inte tagit fler efteråt. Lukas fick göra klart det allra sista då han kom hem. Nu är det rent och fint igen.
Vi har hunnit med en stund på stranden med Ingela också. Vi hade med oss solstolen vi fått av min familj som jag kunde sitta och steka i. Skönt att komma ut i solen en stund. Både Ingela och Lukas hann med en runda i vattnet. Jag skippade den biten.





När vi var nöjda åkte vi hemåt. Vi skulle precis släppa av Ingela hos sig, när vi kände att hon ju absolut skulle äta middag med oss istället för ensam. Nu när hennes blivande man har "flytt" landet för ett tag. Så, vi åkte hem till oss alla tre och körde igång en vegetarisk rätt. Det blev morotsbiffar. Någonting jag verkligen ALDRIG gjort förut. De blev så otroligt goda. Jag är supernöjd och tänkte dela med mig av receptet vi hittade.

Morotsbiffar
4 pers

Fräs i en panna:
1 msk olja
400 gram morötter
200 gram rotselleri (Vi använde faktiskt rädisor i brist på rotselleri)
1 st purjolöj, liten (Här blev det salladslök eftersom det var vad vi hade)

Kryddor:
1 tsk Salt (Tåls absolut att ökas i mängd)
1 msk Curry
1 tsk spiskummin, mald

2 msk vatten

Lägg allt i en skål och blanda ner:
2st ägg
0,5 dl vetemjöl
0,5 dl ströbröd

Ta en vanlig matsked eller liknande. Ös lämpligtvis 3-4 skedar i en stekpanna med matfett i eller en smord form (225 grader 20 minuter, vänd dem efter halva tiden) och platta ut dem med skeden.

Lukas har en del för sig i dag och är därför inte hemma nu några timmar. Jag tog mig lunch framför tvn, med dubbelavsnitt av Seventh heaven. Inte illa. Sesamnuggets, bulgur, bönor, keso och pesto.

Jag skulle verkligen behöva dammsuga i dag. Det har skjutits på ganska länge nu och jag nyser så jag tror jag ska gå åt! Har hört att man kan nysa extra mycket när man är gravid också. Men alltså... Jag tror nog dammet är största boven här. Tyvärr.

Senare har jag och Ingela bokat in en dejt. Får se om jag tar mig hemifrån eller om hon kommer hit. Hoppas på fortsatt fint väder, så man kan sitta utomhus i alla fall. Mm.. Ska verkligen försöka dammsuga det värsta här i alla fall. Om jag sedan kan stå upp utan att börja gny, kan det hända att jag gör mitt första bidrag till hamstrande av fika till stora frysen i garaget. Jag hade tänkt prova baka Drömmar! Jag och Lukas ska baka bullar någon dag fram över också. Det gäller att passa på nu ett tag fram över.

Jag måste ändå få säga att det är en del skillnad på kroppen. Grymt spännande att se hur det växer! Samtidigt som man blir lite förfärad. Men, jag gillar trots allt min gravid-mage. Jag tycker den är ganska fin :)
Däremot ser man PRECIS hur mycket tid jag lagt ner på håret i dag. Men, det är en annan historia :P

I morse fick jag känna mig fräsh... Först ska jag berätta för de som inte vet att jag är undersköterska och jobbar i hemtjänsten då jag inte går hemma och ruvar. Men, i morse var det då jag som kände att jag skulle haft hemtjänst. När jag drog på mig stödsgtrumpor och svepte en drös med tabletter till frukostgröten. Det kändes lite knas, helt enkelt. Men, som det mesta annat under den här graviditeten (min enda hittils dock) - gör jag det trots allt med ett leende på läpparna och kryddar med en gnutta humor.


Det här med nålar har aldrig varit min grej. Inte att ha ont över huvud taget egentligen och jaa... Att sticka nålar genom skinnet är väl lite att tigga om smärta, egentligen. I dag har jag trots detta varit på specialistmödravården för en första akupunkturbehandling. Det ska ju vara bra mot mot smärtan vid foglossningar och jaa... Jag börjar känna att jag provar det mesta för att få lindring nu.

Barnmorskan sa att; "Jag ska inte använda så många nålar nu första behandlingen, då jag vet att du inte gillar nålar och dessutom inte provat akupunktur förut och vi därför inte vet hur du kommer svara på det.

Ja det tyckte jag ju lät väldigt bra, men fick bli lite fundersam ändå. Först får jag veta att hon skulle sticka mig i händerna, vaderna och fötterna........... Kunde hon inte hitta värre ställen att sticka nålar eller???
Sedan säger hon -under tiden som hon letar runt i en låda att- jaa, 12 nålar vill vi ju ha då.

Då tänkte jag att... 12???? Inte så många sa du??? Hur många är MÅNGA då??? Ska du ha ihjäl mig männish? AAAAAAAAAJ.

Ja, jag lyckades i alla fall slappna av och kände mig lugn då vi började. Nålarna i händerna gjorde absolut inte ont och inte heller de i vaden. Sedan var det bara en punkt på foten som gjorde riktigt ont. En punkt som gjorde ont bara hon tryckte med en penna där. Grymt spännande sånt där med akupunktur egentligen! Ja. När jag då hade 9 nålar stuckna i mig kände jag hur svimfärdig jag blev och jag kände hur fruktansvärt jädra typiskt det var. Att JAG giiivetvis ska hålla på med att svimma och ha mig av nålar. Jag fick däremot lov att le lite av barnmorskans reaktion. "Jahaa, redan?? Aja, då tar vi bort de här två så får vi se." De två nålar hon satt i vaden påverkade blodtrycket. Eftersom jag har ganska lågt i vanliga fall, vilket gjorde att att då påverkades ganska snabbt av det här. När jag varit utan dem bara någon minut mådde jag hur bra som helst och jag kunde ha kvar de andra nålarna. Däremot ville hon inte sätta fler denna gång. Jag fick fler tider, en redan på fredag. Bland det sista barnmorskan sa innan jag gick var att "Nästa gång ska vi prova sätta en nål i ena örat på dig."
... Don´t you just love it?

Jag och lillasyster såg ett matlagningsprogram på svt här i kväll som jag lyckats se ett par gånger tidigare. I en av rätterna han gjorde fanns det blomkål. Plötsligt blev både jag och syrran så fruktansvärt sugna på att dippa blomkål. Tror det grundar sig i att vi kommer från samma hem, där just blomkål brukar finnas med de gånger det dippas grönsaker. Så, vi åkte ner på affären och kombinerade lite utav en veckohandling, tillsammans med grönsaker och dipp. Blomkål, morötter och gurka. Dippen är en sån där från Solchips eller vad den heter. Dill och gräslök. Alltså... Det är nog den godaste dippen jag någonsin smakat! Inte dumt.

Josefin kom hit på besök mellan sina jobbpass. Jag och syster styrde upp bakning och snörde ihop en sockerkaka. Dundergod! Inte mycket kvar nu när jag, Lukas, syrran och Josefin ätit av den. Josefin har åkt och jag har städat undan efter grötlunch, bakning och go'fika i solskenet på altanen. Nu är kroppen trött och får vila i soffan fram tills det ska förberedas för middagen. Vi ska grilla i kväll. Mysigt :)

I går fick jag hjälp av lillasyster att rensa lite ogräs i en av rabatterna. Under tiden vilade jag i en stol och när hon var klar - fixade jag med en viss möda så att mina solrosor fick flytta ur sin glasslåda och ner i rabatten. Solrosor??? Ogräs, kanske vissa tycker. Men nä. Ska ni någon gång charma mig med blommor, så är faktiskt solrosor eller liknande blommor sådana som går bäst hem. För att sätta lite mer min touch i rabatterna som annars är planerade av de förra ägarna, ja... Då blir det bra med just solrosor.



På framsidan har vi sedan tidigare fått hjälp av svärmor med att sätta nya blommor. När vi flyttade hit satt det Margeriter där, som är väldigt lika prästkragar. Jag hade tänkt mig likadana, men såg i sista stund liknande blommor fast i olika färger. Stjärnöga, heter de. Det blev riktigt fint! :)

Mellis tillsammans med lillasyster. Jordgubbar, banan och vindruvor med en skvätt Kesella vanilj.
Lillasyster ska vara med oss idag, imorgon och en stund på måndag. Mysigt!
Lukas är borta i dag för att cykla downhill med några polare. Jag och syrran ska fixa pesto-pasta med chorizo och paprika till middag. Blir nog ännu en lugn dag med lite tvätt och kanske någon film. Jag skulle också vilja flytta mina solrosor från glassbyttan och ut i rabatten. Kanske kan göra det också :)

- God morgon. Det är frukost nu. Jag har gjort pannkakor.

Jo då, man kan helt klart vakna på mindre roliga sätt än så. Jag tog en ordentlig sovmorgon, till efter 11 i dag. Vi kom hem från Hemavan kring 02.00 och jag hade då dels väldigt ont och var dessutom hur trött som helst. Det har varit en lugn dag i ett tråkigt väder. Jag hade helt klart kunnat sova hela dagen. Vi har varit en sväng på affären, där vi bland annat köpte jordgubbar. Om en liten stund ska vi sätta oss framör en film med jordgubbar och kesella. Jag har duschat och krypit i myskläder så, det känns som härligt. Ska bara bättra på Alvedonmängden i kroppen så blir det fint.

Vi hade inte så mycket inplanerat för vår vistelse här i Hemavan, eftersom jag inte orkar med precis vad som helst. En av planerna vi hade - var i alla fall att ta bilen så långt vi kunde och sedan gå sista biten, till den plats där Lukas friade till mig. Mortsbäcken. När nu bilen inte fungerar kändes det lite svårt. Men, skam den som ger sig. Jag vet inte hur många som hoppat på kryckor till Mortsbäcken... Men det har jag.

















Det var fantastiskt mysigt att få komma dit igen. Trots att oddsen inte var så goda. Fint att få berätta för Bebis sedan att mamma och pappa gick tillbaka till sitt förlovningsställe när Bebis var med dem i magen. Trots foglossningar och bilproblem. Sol fick vi också mestadels! Helt fantastiskt.

Nu ä jag däremot helt slut i kroppen. Jag har bunkrat upp med kuddar i soffan och sett Dagispapporna samtidigt som jag grejat med datorn. Lukas är på ett löparpass. Jag ska snart kliva in i duschen och få på mig några andra kläder. Får se om det blir en tupplur också. Det blir i alla fall väldigt lugnt för mig nu. Jag ska klura ut vad vi ska äta och så där bara. Jag är verkligen dödstrött. Men, det var värt det :)

Efter frukosten i morse packade vi det sista och sedan bar det av mot Hemavan. Vi stannade tre gånger på vägen. Lunch, kaffe och sedan för att handla all mat vi vill använda under veckan. Vädret var övervägande bra, trots att det blev lite regnskvitter sista biten. Plötsligt i en kurva hör jag Lukas säga någonting jag tycker känns helt fel. han måste skämta. "Bilen är död" säger karln. Det kunde inte vara rätt. jag böev tvungen att fråga vad han egentligen sagt, men fick samma svar som jag tyckt mig höra. Jahapp... Så vad gör vi nu då? Kände jag så där rent spontant.
Vips såg vi en parkeringsficka där vi så lämpligt kunde köra in och komma av vägen. Perfekt!
Ja... Lukas gjorde tappra försök att klura ut hur vi skulle få igång bilen. Han ringde en kompis som kan det här med bilar och provade även hans tips. Inget fungerade. Kul också med säkringsbeskrivning på endast tyska. Men aja. Tacka vet jag tekniken i dessa stunder. Vi kollade upp det vi behövde på Internet via mobilen. Nu hjälpte det visserligen inte, men ändå. Nä... Lyckligtvis var vi relativt nära Hemavan och ringde en av de som är ansvariga på SMU-fjällgård. Han kom utan att tveka till undsättning och bogserade oss upp till lägenheten vi hyrt via Lukas jobb.


Aaa.. Så nu är vi här då. Utan fungerande bil och med mig på kryckor. Vi har i alla fall fått i oss mat som jag gjorde under tiden som Lukas bar in grejerna, i princip. Kändes rätt kul att laga mat med öppen dörr bland en massa väskor. Det blev stekta laxtärningar, kryddade med salt och peppar, som jag blandade med chili creme fraishe och sedan ner i fullkornstagliatelle. Gott, snabbt och ruggigt enkelt.



Nu är maten uppäten och jag diskade bort under tiden som Lukas kikade lite på Internet om han kunde få någon hjälp för att fixa bilproblemet och är nu ute för att se om han kommer på någonting. Vi insåg ju hur bundna jag blir till den här lägenheten nu. Hur mysig den nu än är - känns det ju ganska tragiskt. Mer som blir tragiskt är ju om vi inte ens tar oss här ifrån sedan då vi vill... Ja... Vi får se hur det löser sig här under veckan helt enkelt. En dag i taget, en sak åt gången. Själv har jag just tagit Alvedon. Läkaren på specialst mvc tyckte jag kunde börja med att ta mer Alvedon per dygn, så får vi diskutera någonting starkare framöver. På måndag ska jag få prova akupunktur också, förresten. Fick ett samtal om det i bilen. Kan bli spännande.

Jehopp... Nu ska jag kika runt lite på Internet och sedan lösa lite korsord, läsa i någon av alla böcker jag tagit med eller på annat vis bara ta det lugnt. Kanske sticka lite. Blir nog en lugn kväll. Solen kikar fram i alla fall.

Hittade en ledig klipptid under tiden som Lukas löptränade i stan tillsammans med några andra. Det blev på Attityd som jag till slut klippte mig. Väldigt trevliga där och jag blev riktigt nöjd. Så skönt att bli av med massvis av hår nu när det är så varmt. Frisörer tenderar till att vara väldigt faschinerad över tjockleken och mängden hår jag har på mitt huvud, haha. Men, jag klandrar dem inte. Väldigt tjockt, väldigt tungt och tragiskt om jag inte klipper mig ofta. Det var så skönt att få bli tvättad i håret också. Jag älskar det! Det är ju nästan det bästa med att gå till frisören.
Här har vi två bilder tagna med webkameran bara.





Lukas skulle köpa lite power bars också och efter det gick vi in på Skopunkten. Jag hittar ju nästan aldrig skor som passar och när jag gör det, ja... Då köper jag dem. I dag hittade jag ett par som jag faktiskt kunde ha i 36 och blev verkligen hur glad som helst. Jag får se hur mycket de kommer användas nu under sommarmånaderna just. Men, det gäller att passa på då det finns.



Vi åt lunch på stan och hade tid på specialistmödravården. Det kändes väldigt bra att bli undersökt av en läkare och att få svar på lite frågor. Hon ska ringa här inom kort för att berätta om jag eventuellt kan få prova på akupunktur för mina foglossningar.

Yesbox. Nu är middagen på G. Det blir lax i ugnen med potatis och stuvad spenat till. Gott, gott. Lukas har hunnit klippa gräset efter att vi kom hem. Det var ett moln på himlen som såg lite hotande ut och han ville därför få det gjort. I kväll blir det att packa eftersom vi åker till fjälls imorgon. Blir nog en ovanligt liten packning, då jag knappt har några kläder som jag kommer i fortfarande. Det blir i alla fall skönt att komma i väg ett tag. Bara ha det lugnt och skönt och få luftombyte. Jag är helt ärligt lite brydd över att inte kunna gå så mycket utan att jag mest kommer vilja åka bil. Känns inte roligt alls. Men. Vi får ta det för vad det är och just dit vi ska, Hemavan, är en plats som ligger oss väldigt varmt om hjärtat. Lukas friade där och vi gifte oss även där. Det är alltid mysigt att få komma tillbaka.



MINUTERNA INNAN LUKAS FRIADE

Det har varit en bra helg med god mat och trevligt sällskap. Min familj och lite släktingar i min halva av familjens stuga på midsommarafton och sedan Lukas familj och en extra kompis i går, i Lukas halvas stuga. Jag känner mig glad över att ha kunnat spela lite kubb, fiskat och över huvud taget gjort lite roligt under helgen. Allt har avrundats med ryggläge emellanåt. Men... Jag är glad så länge det bara fungerar något sånär.

Det var lite roligt i går då vi bestämde oss för att åka till svärföräldrarnas stuga. Här var det ett riktigt praktregn. Det ÖSTE ner. Regnet studsade mot vägen. Helt galet. Ute i stugan, ca 45 minuter bort, var det strålande sol. Lukas bror och hans kompis hade badat och låg på sina handdukar och njöt av solen. Vi fikade kaffe, bulle och glass utomhus och åkte ut på en fisketur med båten. I morse hann vi dock inte äta frukost ute innan regnet kom även till stugan. Men, snabbt var det över och vi åkte ut med båten även i dag på förmiddagen. Efter att vi ätit lunch körde vi hemåt. Då vi kört ca 15 minuter var regnet över oss, lika ihärdigt som i går. När vi kom hem hade vi kört i från det värsta, men har ändå fått höra lite åskmuller och se lite regn mitt i solskenet. Jaa.. Det har helt klart varit omväxlande väder för oss under det här dygnet. Det var i alla fall grymt skönt att få komma i väg till lite sol en stund.

Sedan vi kom hem har jag mest legat i soffan. Ganska trött efter att ha varit så pass i farten. Jag somnade innan middagen också. Skönt. Det behövdes. Lukas gjorde varsina lattes åt oss efter maten som vi drack framför ett par avsnitt Entourage och nu är han ute på sin MTB med ett gäng han brukar cykla med någon gång i veckan. När han kommer hem ska vi se mer Entourage och kanske att jag kan övertyga honom till en tallrik glass. Fram tills dess blir det att hitta något annat att slötitta på.





Jag fick då ingen fisk kan jag tala om. Däremot fick jag en näckros. Av Lukas :)

Ja. Det är alltid kul att ställa sig i duschen och inse att det inte finns något varmvatten. Don´t you just love it?
Pannan har tydligen stannat tidigt i morse. Lukas är ute och springer i regnet och kommer snart tillbaka. Så, jag duschade snabbt av mig i kallt vatten och startade sedan om pannan. Jag är tillräckligt ren ändå. Nu hoppas jag bara varmvattnet kommer tillbaka hyfsat innan Lukas kommer hem.

Jag har gjort marinad till kycklingen vi ska äta i min familjs stuga ikväll. När vi är klara här hemma blir det en sväng på affären och på blomaffären. Det är nämligen inte bara midsommarafton i dag. Farmor fyller faktiskt år i dag också. Vi ska köpa blommor från oss alla. Vi ska hämta upp en av mina farbröder på vägen mot stugan också och vid klockan 12 ska vi gå ner till farmor för att fika och lämna lite middagsmat.

Kvällen och natten spenderar vi sedan i stugan. Tillsammans med min familj, båda farbröderna, en faster och hennes man. Får se om det blir någon kusin också :) Mamma är väldigt bestämt med att man sitter ute på midsommar så, vi kommer sitta på altanen "in i det sista" som hon sa till mig i telefon. Man får klä sig ordentligt helt enkelt och sedan går vi in när det blir för kallt :)

Jag vill bara skriva också att vi hade en väldigt mysig grillmiddag tillsammans med några vänner i år. Vi var 7 stycken som invigde våra nya utemöbler. När det blev för kallt flyttade vi inomhus och de sista åkte hem närmare 24.00. Väldigt, väldigt mysigt :)

Det blev mys framför en film i kväll för oss. "Patrik 1,5" och grönsaker med dipp stod på menyn. Vilken film alltså! Otroligt fin. Men nu - är det värmekudde, massage och sänggående som gäller. Vi funderar på en tripp till Ö-vik imorgon eftersom Lukas faktiskt har ett par ärenden ditåt. Blir inte att sova till 10 då inte, om vi ska hinna hem innan soptippen stänger... För dit måste vi också. Sedan blir det grillning med några vänner här. Vi ska förhoppningsvis få inviga utemöblerna ordentligt, säga hej till sommaren och hej då till Arvid som flyttar söder ut till hösten.

Nä men som sagt. Säng.