Surhagga
Helgen i Hemavan blev bra. Grymt dåligt väder tyvärr och Mateos sömnvanor blev därför lite störda då vi knappt kunde ställa ut vagnen. Vi gjorde i alla fall det vi kunde för att vara med på de mötena som hölls. Samtidigt som vi servade Mateo och jag även fick vara med i en kör. Vi övade två gånger under ledning av en otroligt duktig artist/spelman/singer-songwriter Bengt Johansson. Att få prata med, sjunga med och bara vara i samma rum som en av personerna som skrivit så många av de lovsånger som sjungs i kyrkor runt om i landet var grymt kul. Jag måste tyvärr säga att jag hade en svacka i mitt humör när vi övade. Men igår då vi uppträdde under sista gudstjänsten innan helgen avslutades med lunch så kändes det genast så mycket bättre. Söndagen i sig vägde upp allt som kändes jobbigt under resten av helgen. Skön känsla.
Förmiddagen blev ganska lugn. Jag klev upp med Mateo kring 7. Vi åt frukost och latjade sedan fram tills det blev dags för en tupplur för hans del och att väcka Lukas. Det fortsatte i ett ganska lugnt tempo med lunch och sådär. När Lukas sedan åkt på eftermiddagsjobb och det blev tid för Mateos andra tupplur - packade jag ner honom i vagnen igen och tog en promenad i sällskap av Annelie och hennes föräldrars hundar. Vi gick rätt länge i det fantastiska vädret och jag tog en sväng på affären innan det bar av hemåt för middag.
Jag är som en hormon hela jag just nu. Ett riktigt mens-monster. Här på eftermiddagen har jag faktiskt känt mig rätt irriterad och lite nere. Eftersom Lukas jobbar kände jag också hur mina planer på att få vara med på löpträningen gick i kras, vilket inte gjorde någonting bättre. Under promenaden med Annelie sa hon då mitt i allt ihop att hon kunde tänka sig att ställa upp som barnvakt om det inte löste sig på annat sätt. Det gjorde mig fantastiskt glad, bara att få erbjudandet. Tusen tack :) Jag ringde i alla fall mamma, eftersom jag tänkte att hon säkert ville få träffa sitt lilla barnbarn nu innan de åker utomlands. Mamma kunde komma, så det löste sig bara fint. Jag fick mitt löppass trots allt. Backträning stod på schemat. Jag sprang upp och gick ner för backen, för att orka så många gånger som möjligt. Det är ju trots allt löpningen uppför backen man vill åt. Hur många gånger jag sprang nerför kändes mindre viktigt för mig. Jag klarade 6 stycken och det kändes verkligen toppen! När vi joggade tillbaka mot utgångspunkten slog jag och Ingela vårt förra personbästa i distans. Ganska snabbt efter det blev jag tvungen att gå någon minut, men körde sedan på igen och fick ihop lite drygt en kilometer till än det tidigare rekordet. Härligt!
Nu har jag duschat och har kurat ihop mig i soffan med mys/sovkläder. När jag var på affären köpte jag en liten påse med vad som är en av mina absoluta godis-favoriter. Gräddkola. Jag tyckte att jag kunde få det när jag nu känt mig lite ynklig sådär. Det var mysigt att sitta här med min choklad och en mugg kaffe efter att ha slagit rekord i löpning. Bara för att jag är lite som jag är - såg jag att den där godispåsen hade ungefär lika många kcal som en stor portion av Lukas gainer. Så. Idag var chokladen min återhämtning ;)
Jag ska bara ta det lugnt nu resten av kvällen. Får se om jag hinner mata Mateo innan Lukas kommer hem. Jag får se om jag kan hålla mig med kvällsfika tills han kommer. Det vore mysigt med sällskap :) Men något mer än choklad ska jag helt klart äta i alla fall.
Nu tackar jag för mig och fortsätter mitt TV-mys med helt nya förutsättningar. Efter mitt löppass kan Lukas nu komma hem till en glad fru. I stället för en, utan att linda in det särskilt mycket, surhagga.
Förmiddagen blev ganska lugn. Jag klev upp med Mateo kring 7. Vi åt frukost och latjade sedan fram tills det blev dags för en tupplur för hans del och att väcka Lukas. Det fortsatte i ett ganska lugnt tempo med lunch och sådär. När Lukas sedan åkt på eftermiddagsjobb och det blev tid för Mateos andra tupplur - packade jag ner honom i vagnen igen och tog en promenad i sällskap av Annelie och hennes föräldrars hundar. Vi gick rätt länge i det fantastiska vädret och jag tog en sväng på affären innan det bar av hemåt för middag.
Jag är som en hormon hela jag just nu. Ett riktigt mens-monster. Här på eftermiddagen har jag faktiskt känt mig rätt irriterad och lite nere. Eftersom Lukas jobbar kände jag också hur mina planer på att få vara med på löpträningen gick i kras, vilket inte gjorde någonting bättre. Under promenaden med Annelie sa hon då mitt i allt ihop att hon kunde tänka sig att ställa upp som barnvakt om det inte löste sig på annat sätt. Det gjorde mig fantastiskt glad, bara att få erbjudandet. Tusen tack :) Jag ringde i alla fall mamma, eftersom jag tänkte att hon säkert ville få träffa sitt lilla barnbarn nu innan de åker utomlands. Mamma kunde komma, så det löste sig bara fint. Jag fick mitt löppass trots allt. Backträning stod på schemat. Jag sprang upp och gick ner för backen, för att orka så många gånger som möjligt. Det är ju trots allt löpningen uppför backen man vill åt. Hur många gånger jag sprang nerför kändes mindre viktigt för mig. Jag klarade 6 stycken och det kändes verkligen toppen! När vi joggade tillbaka mot utgångspunkten slog jag och Ingela vårt förra personbästa i distans. Ganska snabbt efter det blev jag tvungen att gå någon minut, men körde sedan på igen och fick ihop lite drygt en kilometer till än det tidigare rekordet. Härligt!
Nu har jag duschat och har kurat ihop mig i soffan med mys/sovkläder. När jag var på affären köpte jag en liten påse med vad som är en av mina absoluta godis-favoriter. Gräddkola. Jag tyckte att jag kunde få det när jag nu känt mig lite ynklig sådär. Det var mysigt att sitta här med min choklad och en mugg kaffe efter att ha slagit rekord i löpning. Bara för att jag är lite som jag är - såg jag att den där godispåsen hade ungefär lika många kcal som en stor portion av Lukas gainer. Så. Idag var chokladen min återhämtning ;)
Jag ska bara ta det lugnt nu resten av kvällen. Får se om jag hinner mata Mateo innan Lukas kommer hem. Jag får se om jag kan hålla mig med kvällsfika tills han kommer. Det vore mysigt med sällskap :) Men något mer än choklad ska jag helt klart äta i alla fall.
Nu tackar jag för mig och fortsätter mitt TV-mys med helt nya förutsättningar. Efter mitt löppass kan Lukas nu komma hem till en glad fru. I stället för en, utan att linda in det särskilt mycket, surhagga.
Kommentarer
Trackback
