Lady_S

Nu har han kommit. Vår lille son. Den 6:e oktober klockan 10.57 lyftes han upp på min mage. Han var 49 cm lång och vägde 3380 g och får namnet Mateo.

För att inte göra det mer komplicerat för er än vad som behövs - gör vi så här.

Jag tog en KORT kvällspromenad runt kvarteret den 5:e oktober. Kom in med sammandragningar och fick vila en liten stund. Kände en molande mensvärkliknande smärta som jag känt några kvällar i rad och tänkte att; vad skönt. Det kanske blir nu under veckan i alla fall...
kl. 01.30 Vattnet gick
Kl. 02.00 Värkarna startar. Ganska panikartat. Fick börja profylaxandas väldigt snabbt
Låg med dessa i sängen och fick hjälp av Lukas att tänka på andningen då det blev som värst.
Kl.05.00 Jag gav upp. Klarade inte av att vara hemma längre och vi åkte in.
Bilresan blev rätt jobbig. Mycket profylaxandning.
Hade svårt att gå från bilen och in genom dörren på sjukhuset. Fick ställa mig och koncentrera mig på värkarna.
Kl.06.15 Barnmorskan upptäcker att bebisens puls sjunkit och då blev det rätt full fart.
En gjorde gyn-undersökning. En satte nål i handen på mig och en fixade med en säng.
Jag var här öppen 5 cm.
Allt gick så snabbt. De kallade på narkosläkare eftersom jag ville ha EDA.
Det blev ingen EDA för mig... :P
10.25 Krystvärkarna startade ÄNTLIGEN och med hjälp av pepp-talk och profylaxandning började jag jobbet. Här kom på många vis en stor lättnad för mig. Eftersom jag hade väldigt svårt att inte krysta, som jag inte fått göra fram tills nu.
10.57 Ja... Här kom pojken ut. Det gick snabbt. Väldigt snabbt.

Inga ovanliga komplikationer bortsett från de vanliga krigsskadorna efter en förlossning. Dvs ont i mer eller mindre hela kroppen. Men, jag är på bättringsvägen. Helt klart.
Och vår son. Oj. Ja. Nu vet vi vad kärlek är.