Gör mig till kvinna
I går träffade vi på en av alla tomtar som knatade runt under skyltsöndagen nere på samhället. Jag och killarna satt och drack glögg inne på biblioteket tillsammans med Bjarte, Josefin, Mathias och deras 1 år gammal dotter Saga. Tomten kom fram till oss och tog fram en godis ur en påse, samtidigt som han lite käckt konstaterade att en av oss ju faktiskt var lite väl liten för karameller, men att det ju i alla fall fanns en som var tillräckligt stor.... Hehh... Jo... Det var jag det. Och vad säger man då? "Näherrrru Tomten. Jag är allt för gammal för godis!".
Nä, det sa jag givet vis inte. Jag skrattade lite, sa "jasså det säger du" och tackade snällt Tomten för min karamell. Alltså... Hehe. Mannen bakom masken var ju förhoppningsvis rätt gammal och virrig. Men. Jag har ännu inte nått den ålder då man uppskattar att bli tagen för yngre än vad man är. Det har jag fått uppleva hela mitt liv. Vore kul med motsatsen någon gång.
Hur gör jag då för att folk ska förstå att jag har passerat 10 års strecket?
Jag hade tänkt försöka boka in klipptid nu inom kort i alla fall och jag har försökt klura ut hur jag bäst förklarar den look jag är ute efter. Jag menar; jag kan ju inte gärna sätta mig i stolen och säga; "gör mig till kvinna".
Efter en god och mysig middag hos svärföräldrarna gjorde jag någonting som jag måste erkänna att jag längtat väldigt länge efter. Jag drog på mig mina löparkläder, snörde på mig skorna, tog mp3n och gick ut i mörkret. Utan vagn. Bara med mig själv. Jag joggade tre korta sträckor bara för att få känna om jag kunde få in något slags löpsteg. Benen kändes som att flytta på stockar och jag hade kunnat svära på att någon hällt cement i mina skor. Men, tredje och sista spurten gick klart bättre än de två första. Kanske inte är helt kört i alla fall. Man kan ju inte begära så mycket med ett uppehåll på 10 månader. Jag är förhoppningsvis snart igång igen. Bara att jag fick mig en riktigt rask promenad, ensam i 48 minuter. Plus att Lukas matade Mateo med flaska under tiden som jag fick ta en lång dusch. Ja, det gjorde en hel del kan jag tala om. Efter det har allt känts så bra igen. Inte samma trötthet i kroppen längre och på mycket bättre humör.
I dag blåser det så mycket att man kan tro att södra Sveriges oväder även nått oss i norr. Det har därför blivit en tämligen lugnare dag i dag. En innedag. Lukas har hjälpt mig att komma igång med att virka. På samma papper som hans mönster till en mössa finns - är det även mönster på en halsdukspolo. Jag har börjat på en grå-rosa, men har nu tyvärr fastnat lite och Lukas är inte hemma. Han får hjälpa mig när han kommer hem en sväng innan nattjobb. Lite knepigt med både virkning och stickning, men väldigt mysigt.
What´s for dinner tonight?
Schnitzel, fullkornsris, grönpepparsås som jag blandat ner champinjoner i. Babyspenat, sockerärtor, paprika och fetaost. Inte så pjåkigt :)
Nä, det sa jag givet vis inte. Jag skrattade lite, sa "jasså det säger du" och tackade snällt Tomten för min karamell. Alltså... Hehe. Mannen bakom masken var ju förhoppningsvis rätt gammal och virrig. Men. Jag har ännu inte nått den ålder då man uppskattar att bli tagen för yngre än vad man är. Det har jag fått uppleva hela mitt liv. Vore kul med motsatsen någon gång.
Hur gör jag då för att folk ska förstå att jag har passerat 10 års strecket?
Jag hade tänkt försöka boka in klipptid nu inom kort i alla fall och jag har försökt klura ut hur jag bäst förklarar den look jag är ute efter. Jag menar; jag kan ju inte gärna sätta mig i stolen och säga; "gör mig till kvinna".
Efter en god och mysig middag hos svärföräldrarna gjorde jag någonting som jag måste erkänna att jag längtat väldigt länge efter. Jag drog på mig mina löparkläder, snörde på mig skorna, tog mp3n och gick ut i mörkret. Utan vagn. Bara med mig själv. Jag joggade tre korta sträckor bara för att få känna om jag kunde få in något slags löpsteg. Benen kändes som att flytta på stockar och jag hade kunnat svära på att någon hällt cement i mina skor. Men, tredje och sista spurten gick klart bättre än de två första. Kanske inte är helt kört i alla fall. Man kan ju inte begära så mycket med ett uppehåll på 10 månader. Jag är förhoppningsvis snart igång igen. Bara att jag fick mig en riktigt rask promenad, ensam i 48 minuter. Plus att Lukas matade Mateo med flaska under tiden som jag fick ta en lång dusch. Ja, det gjorde en hel del kan jag tala om. Efter det har allt känts så bra igen. Inte samma trötthet i kroppen längre och på mycket bättre humör.
I dag blåser det så mycket att man kan tro att södra Sveriges oväder även nått oss i norr. Det har därför blivit en tämligen lugnare dag i dag. En innedag. Lukas har hjälpt mig att komma igång med att virka. På samma papper som hans mönster till en mössa finns - är det även mönster på en halsdukspolo. Jag har börjat på en grå-rosa, men har nu tyvärr fastnat lite och Lukas är inte hemma. Han får hjälpa mig när han kommer hem en sväng innan nattjobb. Lite knepigt med både virkning och stickning, men väldigt mysigt.
What´s for dinner tonight?
Schnitzel, fullkornsris, grönpepparsås som jag blandat ner champinjoner i. Babyspenat, sockerärtor, paprika och fetaost. Inte så pjåkigt :)
Kommentarer
Trackback
