Tadaaa.
Det är ju verkligen med en ständig skiftning mellan att vara så otroligt lycklig och att känna hur allt bara går emot en. Är det inte hormoner, så är det kroppen som inte vill vara med... För att inte talas om alla papper som ska skickas till försäkringskassan.
Det är ju så... Att jag och min Lukas, ska bli föräldrar i höst. Vi är inne i 18:e veckan nu och går in i vecka 19 på fredag. Den 11:e ska vi på det efterlängtade ultraljudet och vi är oerhört spända båda två. Det kommer bli en helt fantastisk upplevelse.
Det kommer mycket klagomål från mig. När folk frågar hur jag mår, får det oftast ett "mjaa" till svar. Samtidigt är det väl kanske inte hela sanningen förstås. Trots alla klagomål från mig, ska ni veta att jag är oerhört lycklig över att få bli mamma. Det har varit min högsta önskan så väldigt länge. Mitt största mål. Att få bli just; mamma. Det mer, än någon slags karriär eller liknande. Jag vill bli mamma. Nu kommer det bli verklighet. Jag önskade också för några år sedan, att jag skulle få vara 23-24 år då jag blir mamma första gången... Ja, jag fyller 23 den 13:e maj. Jag har fått det precis som jag har önskat. Jag är gift, har hus och en fast anställning inom ett yrke där jag trivs oerhört mycket. Egentligen - har jag inte särskilt mycket att klaga på.
Men... Att jag i vecka 18 skulle besväras så pass av foglossningar, att jag måste överväga sjukskrivning... Nä, det hade jag inte tänkt. För ett par år sedan tänkte jag på det här med att vara gravid och uttalade någonting jag helt uppenbart får leva med nu. "Försöök du få mig till att sitta still i 9 månader! Jag tänker gymma och motionera ända in i det sista. ALDRIG att jag kommer kunna sitta still så länge".
... Jag mådde illa från dag ett.
Började kräkas i vecka 7.
Med lågt blodtryck som gjorde att jag svimmade, var det inte lätt att göra någonting alls.
Någon gång mellan vecka 7 och 8 fick jag foglossningarna.
Nu, i vecka 18. Har jag pratat med chefen om en eventuell sjukskrivning.
Det var inte riktigt som jag hade planerat det hela.
Trots det är jag ändå i regel på väldigt bra humör.
Jag har kräkts med ett leende på läpparna mest hela tiden, kan jag säga.
Jag vill känna att allt är värt besväret, eftersom det kommer ge oss ett litet barn.
Tyvärr gör allt detta pappersarbete, få tag i någon läkare för läkarintyg och tankar kring ekonomi och liknande att det är ganska svårt vissa dagar.
Ibland blir det bara svårt att vara trevlig, positiv och aktiv. Jag hoppas bara att folk ska ha överseende.
Jag är ju inte precis den första gravida kvinnan i världshistorien, eller hur...
Igår var jag hos barnmorskan. Mitt blodtryck ligger nu på 90/60 kan jag säga. När jag var på hälsokontroll innan jag blev gravid, hade jag ett fint tryck på 110/70. Så, nog kan man säga att det är skillnad. Däremot tror jag kroppen har hunnit anpassa sig ganska bra till trycket. Jag mår faktiskt helt okey egentligen. Mitt största problem just nu är värken i hela bäckenet och svanken.
Ja jisses. Jag har mycket jag skulle kunna klaga på egentligen... Men, jag vill samtidigt inte göra det. Ibland vill jag ventilera mig och bara tycka lite synd om mig själv.
Trots detta är jag glad över varje graviditetssymtom jag haft, har och kommer ha.
Tack för kräkningar, blodtrycksfall och ständiga hunger. Tack för trötthet, irritation och foglossningar.
För utan allt det här, skulle jag förmodligen haft ganska svårt att förstå det här. Att vi ska bli föräldrar.
Varje gång jag fått tanken att "tänk om jag faktiskt inte är gravid trots allt. Tänkt om det blev något fel på testet eller vad som helst!"... Så har jag i regel fått kräkas precis efteråt. Jag vill se det som att min graviditet är utformad efter mig och mina behov. Därför är jag egentligen glad över precis allt. Det som gör det lite svårt, är att livet i sig inte stannar upp bara för att jag gör det. Därför får jag avsäga mig en del ansvarsområden och liknande.
Jag tror inte jag får en tuffare graviditet än att vi klarar av den tillsammans och jag längtar så oerhört mycket efter att få se vad det blir för en liten personlighet som vi ska få till vårt hem.
Uppgiften för i dag, blir att känna efter om jag klarar mitt 3:e och sista jobbpass för den här gången. Får greja på med någonting lättsamt här hemma, för att liksom testköra kroppen. Vore så skönt om jag kunde fått göra det, egentligen. Vi får se.
Det är ju så... Att jag och min Lukas, ska bli föräldrar i höst. Vi är inne i 18:e veckan nu och går in i vecka 19 på fredag. Den 11:e ska vi på det efterlängtade ultraljudet och vi är oerhört spända båda två. Det kommer bli en helt fantastisk upplevelse.
Det kommer mycket klagomål från mig. När folk frågar hur jag mår, får det oftast ett "mjaa" till svar. Samtidigt är det väl kanske inte hela sanningen förstås. Trots alla klagomål från mig, ska ni veta att jag är oerhört lycklig över att få bli mamma. Det har varit min högsta önskan så väldigt länge. Mitt största mål. Att få bli just; mamma. Det mer, än någon slags karriär eller liknande. Jag vill bli mamma. Nu kommer det bli verklighet. Jag önskade också för några år sedan, att jag skulle få vara 23-24 år då jag blir mamma första gången... Ja, jag fyller 23 den 13:e maj. Jag har fått det precis som jag har önskat. Jag är gift, har hus och en fast anställning inom ett yrke där jag trivs oerhört mycket. Egentligen - har jag inte särskilt mycket att klaga på.
Men... Att jag i vecka 18 skulle besväras så pass av foglossningar, att jag måste överväga sjukskrivning... Nä, det hade jag inte tänkt. För ett par år sedan tänkte jag på det här med att vara gravid och uttalade någonting jag helt uppenbart får leva med nu. "Försöök du få mig till att sitta still i 9 månader! Jag tänker gymma och motionera ända in i det sista. ALDRIG att jag kommer kunna sitta still så länge".
... Jag mådde illa från dag ett.
Började kräkas i vecka 7.
Med lågt blodtryck som gjorde att jag svimmade, var det inte lätt att göra någonting alls.
Någon gång mellan vecka 7 och 8 fick jag foglossningarna.
Nu, i vecka 18. Har jag pratat med chefen om en eventuell sjukskrivning.
Det var inte riktigt som jag hade planerat det hela.
Trots det är jag ändå i regel på väldigt bra humör.
Jag har kräkts med ett leende på läpparna mest hela tiden, kan jag säga.
Jag vill känna att allt är värt besväret, eftersom det kommer ge oss ett litet barn.
Tyvärr gör allt detta pappersarbete, få tag i någon läkare för läkarintyg och tankar kring ekonomi och liknande att det är ganska svårt vissa dagar.
Ibland blir det bara svårt att vara trevlig, positiv och aktiv. Jag hoppas bara att folk ska ha överseende.
Jag är ju inte precis den första gravida kvinnan i världshistorien, eller hur...
Igår var jag hos barnmorskan. Mitt blodtryck ligger nu på 90/60 kan jag säga. När jag var på hälsokontroll innan jag blev gravid, hade jag ett fint tryck på 110/70. Så, nog kan man säga att det är skillnad. Däremot tror jag kroppen har hunnit anpassa sig ganska bra till trycket. Jag mår faktiskt helt okey egentligen. Mitt största problem just nu är värken i hela bäckenet och svanken.
Ja jisses. Jag har mycket jag skulle kunna klaga på egentligen... Men, jag vill samtidigt inte göra det. Ibland vill jag ventilera mig och bara tycka lite synd om mig själv.
Trots detta är jag glad över varje graviditetssymtom jag haft, har och kommer ha.
Tack för kräkningar, blodtrycksfall och ständiga hunger. Tack för trötthet, irritation och foglossningar.
För utan allt det här, skulle jag förmodligen haft ganska svårt att förstå det här. Att vi ska bli föräldrar.
Varje gång jag fått tanken att "tänk om jag faktiskt inte är gravid trots allt. Tänkt om det blev något fel på testet eller vad som helst!"... Så har jag i regel fått kräkas precis efteråt. Jag vill se det som att min graviditet är utformad efter mig och mina behov. Därför är jag egentligen glad över precis allt. Det som gör det lite svårt, är att livet i sig inte stannar upp bara för att jag gör det. Därför får jag avsäga mig en del ansvarsområden och liknande.
Jag tror inte jag får en tuffare graviditet än att vi klarar av den tillsammans och jag längtar så oerhört mycket efter att få se vad det blir för en liten personlighet som vi ska få till vårt hem.
Uppgiften för i dag, blir att känna efter om jag klarar mitt 3:e och sista jobbpass för den här gången. Får greja på med någonting lättsamt här hemma, för att liksom testköra kroppen. Vore så skönt om jag kunde fått göra det, egentligen. Vi får se.
Kommentarer
Postat av: Lina
Du är så stark och bra Sara! Och det känns bra i hjärtat att veta att när du inte är stark så finns Lukas där och hjälper dig! <3
Trackback
