One of those moments
Jag är mest mållös faktiskt. Vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget.
Trots en lite dum start på dagen, får det här räknas som något av det bästa jag upplevt hittils. MINST på samma plats som vårt bröllop, helt klart.
Idag var vi iväg på ultraljudet. Jag hade ju ett sånt där mardrömsscenario att barnmorskan skulle säga någonting i stil med att "nää, det finns ingenting här. Du har bara blivit tjock Sara". Hehe. Men... Så satte hon scannern, eller vad man säger, mot magen. Och där..! Där dök det helt plötsligt upp en bebis, på den stora skärmen framför oss. En bebis, som rörde på sig och direkt vände sig åt lite fel håll för att vi skulle få någon riktigt bra bild på ansiktet, tyvärr.
Den sparkade så pass att jag för första gången, där jag låg på britsen, fick känna hur bebisen sparkade. Lukas kunde också känna med handen, för första gången. Den spretade med tårna emellanåt och gjorde någonting med armarna som såg ut som att den vinkade åt oss. Nu gjorde den ju inte det precis... Men... Det är ju i alla fall vad vi gärna tror, som de stolta blivande föräldrarna vi nu är. Jag tror jag mest låg och gapade hela tiden. Jag har aldrig förr känt den lycka som fyllde min kropp just då. Det första jag utbrast var "det är en bebis!". Riktigt svårt att greppa. Så fort jag såg den lille, kände jag verkligen att den där lilla krabaten, vill jag skydda med mitt liv så länge jag lever.
Tre bilder blev det ju då. Den bästa fotades med båda våra mobiler och användes snabbt som bakgrundsbild. Sedan skickade jag till närmsta vännerna och till pappa, som är på väg till Norge med jobbet. Mamma kom hit på en kaffe och fick se live.
Lukas skulle i alla fall på jobbet efter undersökningen och jag åkte vidare hem till Cilla och Lucas. De ville se bilderna och bjuda på kaffe. Så, det blev lite mys på balkongen i solen och en skvätt kaffe.
För övrigt kan jag berätta att vi gått längre i graviditeten än vad vi trott. Vi var inne på att den var vecka 18-19 nu. Jag är i vecka 20. För att vara exakt 19+1. Vi var tidigare beräknad till 5:e oktober, men blev nu beräknad till 3:e istället. Blir ännu en liten bilaga till Försäkringskassan.
Jag hade väl tänkt bjuda på en bild av lill-grodan våran. Men, först vill jag att båda våra familjer ska ha fått se. Efter det kan det komma en bild här.
Trots en lite dum start på dagen, får det här räknas som något av det bästa jag upplevt hittils. MINST på samma plats som vårt bröllop, helt klart.
Idag var vi iväg på ultraljudet. Jag hade ju ett sånt där mardrömsscenario att barnmorskan skulle säga någonting i stil med att "nää, det finns ingenting här. Du har bara blivit tjock Sara". Hehe. Men... Så satte hon scannern, eller vad man säger, mot magen. Och där..! Där dök det helt plötsligt upp en bebis, på den stora skärmen framför oss. En bebis, som rörde på sig och direkt vände sig åt lite fel håll för att vi skulle få någon riktigt bra bild på ansiktet, tyvärr.
Den sparkade så pass att jag för första gången, där jag låg på britsen, fick känna hur bebisen sparkade. Lukas kunde också känna med handen, för första gången. Den spretade med tårna emellanåt och gjorde någonting med armarna som såg ut som att den vinkade åt oss. Nu gjorde den ju inte det precis... Men... Det är ju i alla fall vad vi gärna tror, som de stolta blivande föräldrarna vi nu är. Jag tror jag mest låg och gapade hela tiden. Jag har aldrig förr känt den lycka som fyllde min kropp just då. Det första jag utbrast var "det är en bebis!". Riktigt svårt att greppa. Så fort jag såg den lille, kände jag verkligen att den där lilla krabaten, vill jag skydda med mitt liv så länge jag lever.
Tre bilder blev det ju då. Den bästa fotades med båda våra mobiler och användes snabbt som bakgrundsbild. Sedan skickade jag till närmsta vännerna och till pappa, som är på väg till Norge med jobbet. Mamma kom hit på en kaffe och fick se live.
Lukas skulle i alla fall på jobbet efter undersökningen och jag åkte vidare hem till Cilla och Lucas. De ville se bilderna och bjuda på kaffe. Så, det blev lite mys på balkongen i solen och en skvätt kaffe.
För övrigt kan jag berätta att vi gått längre i graviditeten än vad vi trott. Vi var inne på att den var vecka 18-19 nu. Jag är i vecka 20. För att vara exakt 19+1. Vi var tidigare beräknad till 5:e oktober, men blev nu beräknad till 3:e istället. Blir ännu en liten bilaga till Försäkringskassan.
Jag hade väl tänkt bjuda på en bild av lill-grodan våran. Men, först vill jag att båda våra familjer ska ha fått se. Efter det kan det komma en bild här.
Kommentarer
Postat av: Zandra
åh så kul!!
jag kommer ihåg den där känslan! den är ju så fantastisk! njut njut njut njut!
det är det absolut bästa som finns. förstå vilken resa ni har framför er!
Postat av: Lina
Ja!! Jag vill också se bild på finaste systerbarnet! :D Är OTROLIGT GLAD för er skull!!
Tusen kramar! <3
Trackback
