Hip hip hurrej!

Vissa dagar är besvärligare än andra. Helt enkelt.
Jag kände här på morgonen att min kropp inte riktigt ville vara med och tog därför tag om kryckorna även idag.
Det är ju svårt att gå med kryckor! Har aldrig behövt göra det förut, lyckligtvis. Speciellt svårt blir det ju i alla fall när jag nu har ont i båda sidorna. Går som inte att hoppa på ett ben. Det gör ingenting bättre. Jag får använda kryckorna för att stötta upp mig lite lämpligt bara.

Tungt att sitta rätt upp och ner i kyrkan och sedan på fikat efteråt. Jag fick ta bilen hem själv, eftersom Lukas skulle sitta med på ett möte. Nu är jag halvliggande i mitt hörn i soffan. Är som bästa stället. Nu ska jag hinna vila ett tag i alla fall. Lukas ska eventuellt ut för att träningscykla MTB, innan det bär av till Lukas halva av familjens stuga. Hans lillebror fyller år på tisdag, men vi firar idag. Så... Jag vilar nu som sagt, för att slippa ha så ont under själva firandet. Alltid lite roligt då folk fyller år :)

Nu känner jag mig ynklig. Jag försöker komma på ett sätt att stava min känsla i kroppen. Det är mer eller mindre ett urtidsvrål och mja... Jag kan inte stava till det. Lukas blev fundersam och skrattade mest när jag frågade.. Så.. Jag lämnar det.

Nya direktiv. Om en stund åker vi ut till stugan. Så springer han sista biten mot stugan istället för att cykla. Är så tråkigt väder och sådär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0