Fantastiskt :)
Det är ju fantastiskt vilka kollegor man har,måste jag börja med att berätta. Inte för att jag inte redan visste det. Blir bara änn mer märkbart nu då jag verkligen blivit i behov av lite back up.
När klockan var över 12 och jag fortfarande satt i pyjamas, började jag känna mig tämligen misserabel.
Helt plötsligt dök Marianne, kollegan jag jobbar mest tillsammans med, upp på Facebook. För första gången på ett år eller vad hon sa. Marianne skulle ner till sin kolonilott för att dricka kaffe och jag var inte sen med att bjuda in mig. Snäll som hon då är kom hon till och med hit med bilen och hämtade mig. Sedan bjöd hon på kaffe och glasswienerbröd där i solen nere på "kollo".
Jag fick mig en blomsterrunda där nere för att se det som kommit upp hittils. Sedan även runt en av hennes vänner där nere. Jag kände att vi ligger i lä här hemma med blomsteriet... Helt klart. Men, jag har ju alldeles just börjat lära mig lite. Kan inte vara bäst på en gång.
När vi fikat klart skjutsade hon ner mig på vårdcentralen, eftersom jag skulle ta prover på labb. Jättesnällt! Skönt att slippa gå. Nackdelen blev ju då bara, att jag när jag sedan också pratat med chefen om min sjukskrivning och lämnat lite papper, lika snällt fick gå hem. Jag hade egentligen hoppats i min lilla värld på att få skjuts hem av Lukas. Tyvärr var han minst en timme bort sa han, så... Jag gick. Och ja. Det gick. Men kändes gjorde det.
Nu har jag förberett middagen. Pasta carbonara. När Lukas kommer hem har han med sig en lånebil som ska användas under springtävlingen imorgon här i Vännäs som han är med och anordnar. Vi ska då köra i väg dit Lukas ställt sin egen bil imorse, eftersom han samåker med kollegorna. Hämta den och sedan får någon av oss åka på affären på tillbakavägen. Hellst inte jag känner jag i min rygg... Dessutom kan jag ju lika gärna få åka hem tycker jag, för att göra klar maten tills han kommer hem. Kändes vettigare.
Happ. Provade ringa vakansförmedlingen, men fick inget svar. Tyvärr. Får prova på måndag. Känns som roligt att sätta dem på pottkanten med att fixa vikarie. Därför bra att förvarna. Lyckligtvis har mina kollegor sinsemellan ordnat en eventuell lösning nu under maj månad. Det gör mig oerhört lättad och nästan lite generad. Skönt att få hjälp kan jag lova.
Annars sitter jag och sneglar lite argsint mot några papper från Försäkringskassan. Lite jobbigt när jag inte vet exakt hur jag ska fylla i dem. Men, jag får väl ringa dem och höra mig för. Nån dag. Hade ju tänkt mig ringa imorgon, till både dem och vakansförmedlingen... Tills jag insåg att det är lördag imorgon.
Aja.. Nu måste jag lägga mig ner en stund känner jag, innan min rygg - eller jag skriker rätt ut.
När klockan var över 12 och jag fortfarande satt i pyjamas, började jag känna mig tämligen misserabel.
Helt plötsligt dök Marianne, kollegan jag jobbar mest tillsammans med, upp på Facebook. För första gången på ett år eller vad hon sa. Marianne skulle ner till sin kolonilott för att dricka kaffe och jag var inte sen med att bjuda in mig. Snäll som hon då är kom hon till och med hit med bilen och hämtade mig. Sedan bjöd hon på kaffe och glasswienerbröd där i solen nere på "kollo".
Jag fick mig en blomsterrunda där nere för att se det som kommit upp hittils. Sedan även runt en av hennes vänner där nere. Jag kände att vi ligger i lä här hemma med blomsteriet... Helt klart. Men, jag har ju alldeles just börjat lära mig lite. Kan inte vara bäst på en gång.
När vi fikat klart skjutsade hon ner mig på vårdcentralen, eftersom jag skulle ta prover på labb. Jättesnällt! Skönt att slippa gå. Nackdelen blev ju då bara, att jag när jag sedan också pratat med chefen om min sjukskrivning och lämnat lite papper, lika snällt fick gå hem. Jag hade egentligen hoppats i min lilla värld på att få skjuts hem av Lukas. Tyvärr var han minst en timme bort sa han, så... Jag gick. Och ja. Det gick. Men kändes gjorde det.
Nu har jag förberett middagen. Pasta carbonara. När Lukas kommer hem har han med sig en lånebil som ska användas under springtävlingen imorgon här i Vännäs som han är med och anordnar. Vi ska då köra i väg dit Lukas ställt sin egen bil imorse, eftersom han samåker med kollegorna. Hämta den och sedan får någon av oss åka på affären på tillbakavägen. Hellst inte jag känner jag i min rygg... Dessutom kan jag ju lika gärna få åka hem tycker jag, för att göra klar maten tills han kommer hem. Kändes vettigare.
Happ. Provade ringa vakansförmedlingen, men fick inget svar. Tyvärr. Får prova på måndag. Känns som roligt att sätta dem på pottkanten med att fixa vikarie. Därför bra att förvarna. Lyckligtvis har mina kollegor sinsemellan ordnat en eventuell lösning nu under maj månad. Det gör mig oerhört lättad och nästan lite generad. Skönt att få hjälp kan jag lova.
Annars sitter jag och sneglar lite argsint mot några papper från Försäkringskassan. Lite jobbigt när jag inte vet exakt hur jag ska fylla i dem. Men, jag får väl ringa dem och höra mig för. Nån dag. Hade ju tänkt mig ringa imorgon, till både dem och vakansförmedlingen... Tills jag insåg att det är lördag imorgon.
Aja.. Nu måste jag lägga mig ner en stund känner jag, innan min rygg - eller jag skriker rätt ut.
Kommentarer
Trackback
