Eeen så'n da'
Igår hade jag en väldigt bra dag ska ni veta. Trots förkylning och väldig smärta i fogarna.
Jag hade sedan någon vecka tillbaka inbokat en lunchdejt med Nicolina. Hon är i princip den enda jag umgås med - som vill äta sushi. ÅH så jag hade längtat!
Lukas ville också in till stan för att göra lite ärenden, så vi åkte in båda två.
Jag lunchade med Nicolina då och sedan gick vi ner på Caféstation för en kaffe. Blev en halv latte för mig innan jag gav upp. Man skulle kunna säga att jag minskat på kaffeintaget de senaste månaderna...
När vi knatat runt lite på stan satte vi oss på en bänk i solen där vi åt jordgubbar. Lite lustigt bara hur det kändes som att ett regnmoln var precis ovanför just oss. Klarblå himmel men lik för baskat kommer det regn. Då blir man lycklig :P Aja. Mestadels fick vi sol i alla fall. Tack för det.
Efter ett tag var Nico tvungen att dra sig hemåt och då mötte jag upp med Josefin istället. Vi knatade runt på lite affärer och sådär. Sedan blev det nästa dejt. Middag med Lukas på Max. Ännu en sak vi hade sett fram emot, haha. Så... Vi körde all in på Max. Hamburgare med strips och sedan glass och kaffe efteråt.
I bilen på vägen hem fick jag en så jobbig känsla i kroppen. Det började göra så ont i hela bäckenet, benen, svanken och bara överallt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. När vi väl kom hem och jag skulle ut ut bilen, var det med nöd och näppe att det ens gick. Jag hamnade snabbt i soffan. På sidan. Och där låg jag sedan. Jag kunde inte röra på mig på säkert 40 minuter. Kunde inte sitta upp eftersom soffan sviktade för mycket. Då blev det väl för ostabilt. Ont gjorde det i alla fall.
När jag fått använda Lukas som mänsklig krycka till och från toaletten ett par gånger, blev jag rätt less. I ett desperat försök efterlyste jag ett par kryckor på Facebook. Och snabbt gick det! Så här i efterhand inser jag att jag hade kunnat få tag i sisådär 3 par kryckor. Inte klokt vilket folk man har omkring sig. Tack!
Lukas tog i alla fall cykeln ner till den första som hann skriva och hämtade ett par åt mig. De blev en otrolig hjälp.
Inatt hade jag svårt att hitta bra sätt att ligga på. Samtidigt som jag nästan hade kunnat börja gråta av glädje över att jag kände bebisen röra sig, förbannade jag nästan mig själv för att jag lagt mig på rygg. Jag kunde verkligen inte vända på mig!!! När jag försökte sno på mig skar det in i höften på mig så jag trodde jag skulle behöva ringa 112. Sedan kände jag bara hur jobbigt det skulle bli och funderade vad de skulle kunna hjälpa med. Nä.. 112 kändes inte som ett alternativ. Lukas då? Väcka Lukas och be om vändhjälp? Mmm, mer troligt i alla fall. Til slut fick jag en liten kudde mellan knäna och lyckades vända på mig. Ont gjorde det, men det gick. Blev kryckor till och från toaletten hela natten men fick i alla fall vakna relativt smärtfri.
Idag har jag pratat med barnmorskan och blivit rådd av henne att ringa sjukgymnast, vilket jag också gjort. Lämnade ett meddelande och hoppas på att de hör av sig snabbt.
Nu har jag skrivit så mycket att jag blir förvånad om någon orkat sig ända hit.
Är lunchdags snart. Jag har redan hunnit äta en banan mellan frukosten och nu eftersom jag blev så rackarns hungrig. Lukas har varit ute och klippt ner lite gamla döda blommor i en av våra rabatter. Blev jättefint! Jag duger ju som sagt knappt till att gå på toaletten själv så... Han hjälper med mycket.
Aja... Det får väl räcka nu.
Ciiaaoo.
Jag hade sedan någon vecka tillbaka inbokat en lunchdejt med Nicolina. Hon är i princip den enda jag umgås med - som vill äta sushi. ÅH så jag hade längtat!
Lukas ville också in till stan för att göra lite ärenden, så vi åkte in båda två.
Jag lunchade med Nicolina då och sedan gick vi ner på Caféstation för en kaffe. Blev en halv latte för mig innan jag gav upp. Man skulle kunna säga att jag minskat på kaffeintaget de senaste månaderna...
När vi knatat runt lite på stan satte vi oss på en bänk i solen där vi åt jordgubbar. Lite lustigt bara hur det kändes som att ett regnmoln var precis ovanför just oss. Klarblå himmel men lik för baskat kommer det regn. Då blir man lycklig :P Aja. Mestadels fick vi sol i alla fall. Tack för det.
Efter ett tag var Nico tvungen att dra sig hemåt och då mötte jag upp med Josefin istället. Vi knatade runt på lite affärer och sådär. Sedan blev det nästa dejt. Middag med Lukas på Max. Ännu en sak vi hade sett fram emot, haha. Så... Vi körde all in på Max. Hamburgare med strips och sedan glass och kaffe efteråt.
I bilen på vägen hem fick jag en så jobbig känsla i kroppen. Det började göra så ont i hela bäckenet, benen, svanken och bara överallt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. När vi väl kom hem och jag skulle ut ut bilen, var det med nöd och näppe att det ens gick. Jag hamnade snabbt i soffan. På sidan. Och där låg jag sedan. Jag kunde inte röra på mig på säkert 40 minuter. Kunde inte sitta upp eftersom soffan sviktade för mycket. Då blev det väl för ostabilt. Ont gjorde det i alla fall.
När jag fått använda Lukas som mänsklig krycka till och från toaletten ett par gånger, blev jag rätt less. I ett desperat försök efterlyste jag ett par kryckor på Facebook. Och snabbt gick det! Så här i efterhand inser jag att jag hade kunnat få tag i sisådär 3 par kryckor. Inte klokt vilket folk man har omkring sig. Tack!
Lukas tog i alla fall cykeln ner till den första som hann skriva och hämtade ett par åt mig. De blev en otrolig hjälp.
Inatt hade jag svårt att hitta bra sätt att ligga på. Samtidigt som jag nästan hade kunnat börja gråta av glädje över att jag kände bebisen röra sig, förbannade jag nästan mig själv för att jag lagt mig på rygg. Jag kunde verkligen inte vända på mig!!! När jag försökte sno på mig skar det in i höften på mig så jag trodde jag skulle behöva ringa 112. Sedan kände jag bara hur jobbigt det skulle bli och funderade vad de skulle kunna hjälpa med. Nä.. 112 kändes inte som ett alternativ. Lukas då? Väcka Lukas och be om vändhjälp? Mmm, mer troligt i alla fall. Til slut fick jag en liten kudde mellan knäna och lyckades vända på mig. Ont gjorde det, men det gick. Blev kryckor till och från toaletten hela natten men fick i alla fall vakna relativt smärtfri.
Idag har jag pratat med barnmorskan och blivit rådd av henne att ringa sjukgymnast, vilket jag också gjort. Lämnade ett meddelande och hoppas på att de hör av sig snabbt.
Nu har jag skrivit så mycket att jag blir förvånad om någon orkat sig ända hit.
Är lunchdags snart. Jag har redan hunnit äta en banan mellan frukosten och nu eftersom jag blev så rackarns hungrig. Lukas har varit ute och klippt ner lite gamla döda blommor i en av våra rabatter. Blev jättefint! Jag duger ju som sagt knappt till att gå på toaletten själv så... Han hjälper med mycket.
Aja... Det får väl räcka nu.
Ciiaaoo.
Kommentarer
Trackback
