Sura strömmingar och konstiga drömmar

Jag har tagit plats i soffan med datorn i knät. Lukas sitter här och grejar med sitt också. När han åker till jobbet efter lunchtid ska jag hoppa in i min lilla bil och köra till mina föräldrars stuga. Surströmmingsfest i kväll nämligen. Om alla kommer kan det bli runt 21 pers så, det känns riktigt kul. Träffa lite folk jag inte sett på länge och så där. Men, jag sover inte där utan åker hem då det känns lämpligt i kväll. Lukas kommer hem kring 23 så.. Jag är nog hemma lagom till det. Man är ju inte 20 längre... Precis.
Och gravid på det då.

Jag sov inte särskilt bra i natt tycker jag. Natten där innan sov jag så väldans bra. Sov ju faktiskt 5 timmar innan jag vaknade första gången! Men, natten innan den fick jag sammandragningar så fort jag la mig lite fel. Det var en spännande upplevlse, hehe. Blev många svängar ur sängen den natten. Dels för att få ändra ställning så sammandragningarna skulle ge dig. Sedan detta evigt springande på toaletten!

Ja... Jag är trött just nu. Många konstiga drömmar om nätterna och vaknar ofta. Fick just ta mig lite smärtstillande också eftersom jag faktiskt inte tog det innan jag la mig i går. Jag är VÄLDIGT glad över att inte ständigt behöva släpa på kryckorna. Det vill jag få sagt i alla fall. Men, tyvärr behövs det inte lång stund av aktivitet innan jag behöver vila. Väldigt trist.

Jag fick frågan i går om jag saknade jobbet något eller om det bara kändes skönt att vara hemma. Jo, jag saknar jobbet. Oerhört mycket. Dels så hör jag till dem som gillar att jobba, över huvud taget. Sedan trivs jag väldigt mycket med det jobb jag har. Jag saknar kollgegorna och vårdtagarna. Jag har haft rätt mycket tid till att tänka på det här med jobb. Att jobba eller inte jobba. Att trivas och att inte trivas, osv.

Jobbet är ett ställe där man tillbringar väldigt mycket tid. Om jag inte skulle trivas, skulle jag göra allt jag kunde för att få byta arbetsplats. Jag VÄGRAR att gå dag ut och dag in på en arbetsplats jag inte trivs på. Nä, händer det i framtiden så byter jag arbetsplats om jag så ska gå tillbaka till att vara timvikarie. Så är det bara.

Nästa grej jag nästan haft en kris över, tills jag insåg att det trots allt känns helt lugnt för min del... Var det här med vad man egentligen använder sitt liv till..? Man spenderar ju som sagt väldigt mycket tid på jobbet och jag personligen kände att jag inte skulle orka med ett jobb som inte fyller ett riktigt syfte i livet. Inom vården tar man ju hand om människor i alla fall. Blir en förlängd arm till de som behöver. Man har chansen att sprida glädje varje dag och i ens arbetsbeskrivning står det i princip att man ska vara en god medmänniska. DET, om något, är vad jag allra helst vill använda mina dagar till. Att jag då har möjligheten att tillämpa det här i så pass stor grad - även då jag är på jobbet... Ja, det känns helt underbart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0