Lady_S

Ibland är det lätt att hamna i ett hjulspår. Ett spår av vanor som man bara fortsätter med, eftersom man kört på i samma tempo - på samma vis alldeles för länge. Ett sätt att hamna i ett sådant hjulspår har jag fått prova på nu sedan maj. Jag har varit sjukskriven sedan 5:e maj och får i regel inte så hemskt mycket gjort om dagarna. Förr hade jag ton av energi. Jag tränade och lagade massvis av mat. Jag klättrade på stege upp för husväggarna för att rensa hängrännorna. Jag vandrade gärna i skog och mark. Antingen bara för vandringens skull och kanske för att fika på vägen. Annars gärna för att kombinera det med bär -eller svampplockning. Jag skulle kunna fortsätta rabbla, men tror nästan ni förstår poängen nu. Kort och gott har jag sedan några år tillbaka gillat att ha lite tempo i tillvaron. Någonting som inte gått sedan jag blev gravid. Då speciellt inte efter att jag fick besvären med foglossningarna

Att vara gravid är spännande och att vara sjukskriven gör att jag får mycket tid över till att känna hur kroppen förändras. Så, visst. Det gäller att ta till vara på den här tiden och se det som är postivt :)
Vad som i alla fall känns som ett problem i det här och egentligen det enda - är att jag inte orkar hitta på grejer för mig och Lukas som förut. Jaa... Nog kommer det dagar då jag får tillbaka en gnutta fantasti. Men, oftast känns hjärnan bara helt tom. Skämt å sido så har jag hört att man kan skylla en del av luddigheten på graviditeten. Däremot känns det jobbigaste att jag gör så lite om dagarna. Jag sitter mest framför tvn. Det är få dagar som jag ens är utanför dörren........ Jag får helt enkelt inte så mycket att prata om eller att få idéer från.

Just nu är Lukas på en mindre springtävling och kommer hem på ett tag. Jag har gjort en av hans favoritefterrätter, som jag tänkt att vi ska äta då han kommer hem. Jag antar att det är sådana små gester man får glädjas av. Det är min insats för att försöka göra någonting lite-lite extra för en gångs skull. Jag vill bara att han ska ha det klart för sig hur stor del av mitt liv han är. Så. I kväll bjuder jag på chokladpudding med en klick vispgrädde och röda vinbär från vår egen vinbärsbuske. Det känns nästan patetiskt med en så liten gest. Men... Jag försöker i alla fall.