BLUUÄÄÄÄ
I dag är det en sån där sammanbiten dag.
Vi har ju haft främmande nu sedan tisdag och de är kvar än. Jag kan inte riktigt hänga med på deras turer i skogarna på MTB och likande, men har väl varit den som skött markservicen. De hjälper ju gärna till både Kristofer och Maggie bara de får chansen. Lukas också. Men, nu är jag trött. Hela dagen och egentligen veckan hittils har känts riktgit så där "Bluäää" rent allmänt. Ont i mina svullna fötter och vader. Trött. Inte största charmtrollet i hela världen för tillfället. Samtidigt som jag anstränger mig allt jag bara kan för att våra gäster ska känna sig välkomna. Vi trivs ju verkligen superbra med att ha matgäster och även för längre stunder än så! Men... Just nu så... Näh... Jag vet inte riktigt. Tyvärr. Ingenting emot dem alltså! Är bara det att jag HELST hade varit piggare och kunnat serva oss alla utan att sedan behöva vila med fötterna i högläge och ta värktabletter för att orka med resten av dagen. Och för all del... Att vara piggare, så jag slipper sova bort en hel film, som jag exempelvis gjorde igår.
Vi har blivit bortbjudna på middag i kväll, ute i Lukas familjs stuga. Hans lillasyster (tror hon kommer vara där i alla fall) och deras morbror med fru är där. Vi har inte träffat morbrorn och frun sedan vi mellanlandade hos dem under vår bröllopsresa i augusti. Så, det känns verkligen supermysigt! Mitt humör blev klart åt det bättre när det blev bestämt. Att inte laga mat, komma till en ny miljö och dessutom träffa dem igen.
Lukas, Kristofer och Maggie åkte ner med deras bil till en av våra vänner för att låna en lyft. De behövde få snabbfixa en grej med avgasröret bara. Jag passade på att hoppa in i duschen eftersom de alla tre behöver duscha när de sedan kommer tillbaka. Efter att jag bara duschat ett par minuter, kom känslan av att vattnet bara blev allt kallare... Jag duschade då klart i alla fall, sedan kikade jag in i pannrummet. Jajjemän, pannan hade stannat. Vår Herre har humor. Helt klart. SÅ... Den trevliga värdinnan får stå hukad över det där åbäket. Rensa ur all pellets som inte brunnit upp i brännkoppen. Pilla ut en massa sot och sedan starta om den... Nu verkar den gå igen åtminstone och eftersom jag upptäckte det så pass tidigt hinner förhoppningsvis inte så mycket av värmen som fanns kvar i vattnet försvinna innan de nu kommer tillbaka. Kanske även så att det hunnit bli riktigt skönt då. Hoppas.
Ja... Så, efter det kändes det ganska "Bluuäää" igen. Måste jag få säga. Skulle haft mig mer Alvedon men.. Det blir nästan tätt inpå sist jag tog. Jag får hålla mig tills vi åker mot stugan i alla fall tror jag.
Vi har ju haft främmande nu sedan tisdag och de är kvar än. Jag kan inte riktigt hänga med på deras turer i skogarna på MTB och likande, men har väl varit den som skött markservicen. De hjälper ju gärna till både Kristofer och Maggie bara de får chansen. Lukas också. Men, nu är jag trött. Hela dagen och egentligen veckan hittils har känts riktgit så där "Bluäää" rent allmänt. Ont i mina svullna fötter och vader. Trött. Inte största charmtrollet i hela världen för tillfället. Samtidigt som jag anstränger mig allt jag bara kan för att våra gäster ska känna sig välkomna. Vi trivs ju verkligen superbra med att ha matgäster och även för längre stunder än så! Men... Just nu så... Näh... Jag vet inte riktigt. Tyvärr. Ingenting emot dem alltså! Är bara det att jag HELST hade varit piggare och kunnat serva oss alla utan att sedan behöva vila med fötterna i högläge och ta värktabletter för att orka med resten av dagen. Och för all del... Att vara piggare, så jag slipper sova bort en hel film, som jag exempelvis gjorde igår.
Vi har blivit bortbjudna på middag i kväll, ute i Lukas familjs stuga. Hans lillasyster (tror hon kommer vara där i alla fall) och deras morbror med fru är där. Vi har inte träffat morbrorn och frun sedan vi mellanlandade hos dem under vår bröllopsresa i augusti. Så, det känns verkligen supermysigt! Mitt humör blev klart åt det bättre när det blev bestämt. Att inte laga mat, komma till en ny miljö och dessutom träffa dem igen.
Lukas, Kristofer och Maggie åkte ner med deras bil till en av våra vänner för att låna en lyft. De behövde få snabbfixa en grej med avgasröret bara. Jag passade på att hoppa in i duschen eftersom de alla tre behöver duscha när de sedan kommer tillbaka. Efter att jag bara duschat ett par minuter, kom känslan av att vattnet bara blev allt kallare... Jag duschade då klart i alla fall, sedan kikade jag in i pannrummet. Jajjemän, pannan hade stannat. Vår Herre har humor. Helt klart. SÅ... Den trevliga värdinnan får stå hukad över det där åbäket. Rensa ur all pellets som inte brunnit upp i brännkoppen. Pilla ut en massa sot och sedan starta om den... Nu verkar den gå igen åtminstone och eftersom jag upptäckte det så pass tidigt hinner förhoppningsvis inte så mycket av värmen som fanns kvar i vattnet försvinna innan de nu kommer tillbaka. Kanske även så att det hunnit bli riktigt skönt då. Hoppas.
Ja... Så, efter det kändes det ganska "Bluuäää" igen. Måste jag få säga. Skulle haft mig mer Alvedon men.. Det blir nästan tätt inpå sist jag tog. Jag får hålla mig tills vi åker mot stugan i alla fall tror jag.
Kommentarer
Trackback
