This is a story about...
Låt mig berätta om den oerhört tunga dagen som nämns i föregående inlägg...Haha :P
Jag hade varit lite halvirriterad ett par dagar sådär, som man kan vara bara! Inga konstigheter med det liksom.
Sedan kom jag på jobbet en dag.....Det var i...Onsags! Det jag då upplevde, var att väldigt många i personalen betedde sig allmänt snäsigt mot mig :o Visst, har funnits sådana tidigare och fanns även idag, personer man kommer mindre överens med än andra. Men det jag plötsligt upplevde, var att personalen inte alls uppskattade mig. Trots att jag sedan första dag har lagt ner både hjärta och själ i mitt arbete. Plus att patienterna, FAKTISKT (måste få skryta liiite), tenderar att tycka om mig.
Just eftersom jag varit så positivt inställd på jobbet och även haft otroligt kul hittils, kändes detta som ett otroligt nederlag för mig. Dessutom fick jag för mig att minst två, helt nya undersköterskor, fått varsin tjänst på avdelningen. Vilket kändes lite taskigt eftersom jag varit där hela sommaren och dessutom har fått alla dessa "...så får vi se om det går att ordna mer sedan" av cheferna.
Aja, vilket som, så kändes den där dagen verkligen helpissig! På ren Svenska :P
När jag satte mig på bussen hem fick jag dock ett väldigt fint sms av min mamma. Hon sa att jag gärna fick komma hem till dem efter jobbet, så skulle jag få en present (De har varit utomlands). Jag blev jätteglad! Men faktiskt mest för att jag verkligen, för en gångs skull, kände att jag behövde mina föräldrar. Så, hem till dem bar det av!.............Men var mamma och pappa hemma kanske??? ÖÖHHHH!!! NÄÄÄÄÄ!!!! Mamma jobbade och pappa var bortrest!!! :o
Där kände jag hur det bara var ogjort att jag skulle börja gråta. Usch vad besviken jag blev :(
Klockan 18.00 hade jag och Lukas bestämt att jag skulle komma till honom, vilket gjorde mig åtminstone på lite bättre humör. Där en 15 minuter innan började jag gå hemifrån. Vädret var faktiskt väldigt fint, inte var det speciellt kallt heller, så jag tog ingen jacka. Jag tog min mp3 och en klementin, sedan gick jag. "Det ska bli skönt med en promenad" tänkte jag...............Tills det började regna..........!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja gott folk, de som eventuellt fortfarande läser...Där gick jag nu, blöt och kall...Arg och ledsen...Besviken och bara allmänt nedstämd. När jag sedan äntligen inte hade mer än 200m kvar till Lukas får jag ett sms...
"Jag blir lite sen, kom halv 7 istället. Puss"
.........JAMEN PUSS PÅ DIG OCKSÅ!!! hahaha...Ja jissesss :P hahha..Nää hörrni...
"Nääääe!!! Jag väntar utanför om det så ska vara" svarade jag på det :P
Snacka om att jag var trött och less..Kläderna var alldeles fuktiga och jag var alldeles slut av alla besvikelser under dagens gång. Jag la mig i soffan och bara släppte ut tårarna...
Så kom min älskade, älskade älskling och la en filt på mig.
Emellertid har jag nu fått reda på att ingen har fått någon tjänst, utan att även de andra vikarierar. Jag har dessutom pratat med en 3-4 stycken om hur jag kände den där dagen och fick då massor med uppmuntran av dem.
Idag gick jobbandet jättebra, jag hade till och med en elev!!! :D hihi :]
Dessutom berättade chefen att hon jag vickar för, är sjukskriven ända till 10:e oktober, istället för 30:e september som det varit sagt tidigare. Såå....Mer jobb for meee :D hehe, om man ska vara lite okänslig sådär :P Jag tycker självklart synd om stackarn!
Ja....I mitt första blogg-inlägg konstaterar jag att mina inlägg kommer till att kunna bli allt mellan enstaka ord, till mindre romaner...Öhmn...Här har vi väl en mindre roman då, I guess? :P
Snart ska jag hem och röjja upp lite i lägenheten.
Sedan ska jag baka scones och förbereda kvällsfika för mig och Lukas.
Scones och te, blir det :]
Imorgon ska jag till stan med Eva, blir kul att träffa henne! Det var jättelänge sedan sist nu.
På kvällen blir det att äta middag hos Lukas och sedan umgås med honom.
Det här blir en bra helg :)
Ta hand om er!
Jag hade varit lite halvirriterad ett par dagar sådär, som man kan vara bara! Inga konstigheter med det liksom.
Sedan kom jag på jobbet en dag.....Det var i...Onsags! Det jag då upplevde, var att väldigt många i personalen betedde sig allmänt snäsigt mot mig :o Visst, har funnits sådana tidigare och fanns även idag, personer man kommer mindre överens med än andra. Men det jag plötsligt upplevde, var att personalen inte alls uppskattade mig. Trots att jag sedan första dag har lagt ner både hjärta och själ i mitt arbete. Plus att patienterna, FAKTISKT (måste få skryta liiite), tenderar att tycka om mig.
Just eftersom jag varit så positivt inställd på jobbet och även haft otroligt kul hittils, kändes detta som ett otroligt nederlag för mig. Dessutom fick jag för mig att minst två, helt nya undersköterskor, fått varsin tjänst på avdelningen. Vilket kändes lite taskigt eftersom jag varit där hela sommaren och dessutom har fått alla dessa "...så får vi se om det går att ordna mer sedan" av cheferna.
Aja, vilket som, så kändes den där dagen verkligen helpissig! På ren Svenska :P
När jag satte mig på bussen hem fick jag dock ett väldigt fint sms av min mamma. Hon sa att jag gärna fick komma hem till dem efter jobbet, så skulle jag få en present (De har varit utomlands). Jag blev jätteglad! Men faktiskt mest för att jag verkligen, för en gångs skull, kände att jag behövde mina föräldrar. Så, hem till dem bar det av!.............Men var mamma och pappa hemma kanske??? ÖÖHHHH!!! NÄÄÄÄÄ!!!! Mamma jobbade och pappa var bortrest!!! :o
Där kände jag hur det bara var ogjort att jag skulle börja gråta. Usch vad besviken jag blev :(
Klockan 18.00 hade jag och Lukas bestämt att jag skulle komma till honom, vilket gjorde mig åtminstone på lite bättre humör. Där en 15 minuter innan började jag gå hemifrån. Vädret var faktiskt väldigt fint, inte var det speciellt kallt heller, så jag tog ingen jacka. Jag tog min mp3 och en klementin, sedan gick jag. "Det ska bli skönt med en promenad" tänkte jag...............Tills det började regna..........!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ja gott folk, de som eventuellt fortfarande läser...Där gick jag nu, blöt och kall...Arg och ledsen...Besviken och bara allmänt nedstämd. När jag sedan äntligen inte hade mer än 200m kvar till Lukas får jag ett sms...
"Jag blir lite sen, kom halv 7 istället. Puss"
.........JAMEN PUSS PÅ DIG OCKSÅ!!! hahaha...Ja jissesss :P hahha..Nää hörrni...
"Nääääe!!! Jag väntar utanför om det så ska vara" svarade jag på det :P
Snacka om att jag var trött och less..Kläderna var alldeles fuktiga och jag var alldeles slut av alla besvikelser under dagens gång. Jag la mig i soffan och bara släppte ut tårarna...
Så kom min älskade, älskade älskling och la en filt på mig.
Emellertid har jag nu fått reda på att ingen har fått någon tjänst, utan att även de andra vikarierar. Jag har dessutom pratat med en 3-4 stycken om hur jag kände den där dagen och fick då massor med uppmuntran av dem.
Idag gick jobbandet jättebra, jag hade till och med en elev!!! :D hihi :]
Dessutom berättade chefen att hon jag vickar för, är sjukskriven ända till 10:e oktober, istället för 30:e september som det varit sagt tidigare. Såå....Mer jobb for meee :D hehe, om man ska vara lite okänslig sådär :P Jag tycker självklart synd om stackarn!
Ja....I mitt första blogg-inlägg konstaterar jag att mina inlägg kommer till att kunna bli allt mellan enstaka ord, till mindre romaner...Öhmn...Här har vi väl en mindre roman då, I guess? :P
Snart ska jag hem och röjja upp lite i lägenheten.
Sedan ska jag baka scones och förbereda kvällsfika för mig och Lukas.
Scones och te, blir det :]
Imorgon ska jag till stan med Eva, blir kul att träffa henne! Det var jättelänge sedan sist nu.
På kvällen blir det att äta middag hos Lukas och sedan umgås med honom.
Det här blir en bra helg :)
Ta hand om er!
Kommentarer
Trackback
