Lady_S

Det blev en bra träff med föräldragruppen. Vi var där för första gången allihop. Vi alla väntade vårt första barn och är beräknade till oktober/november. Jättespännande! Jag och Lukas är först ut i planeringen. Vi får väl se vad som händer, man vet ju aldrig. Mm. Nämen. Det var ett gäng väldigt lugna och trevliga blivande föräldrar. Vi gick igenom de olika faserna av förlossningen. Även smärtlindring på så väl medicinsk väg som med profylaxandning. Och ja, vi satt och övade flåset ihop. Stundvis kändes det lite skrattretande och smilet envisades med att tränga sig på. Men, det var ju helt klart nyttigt att prova på. Bara för att ha någonting att relatera till när det sedan ska andas. Vi fick se en film också som jag faktiskt tror att vi såg på barnkursen under gymnasiet... Mycket om känslorna under en förlossning och så där. Jag kände igen den väldigt mycket i alla fall. Aaa... Rörd blev jag. Jag lyckades hålla mig från något störtböl där men... Tårar fick jag, helt klart. Nästan det bästa av allt var ju givet vis att få gå på en sån här träff TILLSAMMANS MED Lukas, som trots allt ska vara den närmsta som stöttar under förlossningen. Det är en skön känsla att nu luta sig på lite mer än förut. Att vi lutar oss mot information tillsammans.
Jag fick lite svårt att sitta där en stund och barnmorskan tyckte jag skulle stå upp en stund så, det fick jag göra. Det blev som så väldans trångt i magen ett tag. Inte lätt. Jag sa det till Lukas efteråt då vi dessutom varit på affären att; det här med att "leva" har en helt annan innebörd för tillfället :P

Aja. Nu är middagen uppäten och Lukas cyklar MTB. Jag fick vila i soffan under tiden som han gjorde mat. Väldigt skönt. Vi använde faktiskt bland annat rabattkuponger för blöjor och lite sånt på affären. När jag har vilat, diskat och möjligtvis vilat lite till... Så ska jag faktiskt ta tag i att förbereda skåpet under skötbädden. Lägga dit blöjpaketen, tvättlappar och sånt där. Lite kläder också tänkte jag. Jag vill bara göra det så lätt som möjligt för oss att komma hem. Allt kommer förmodligen kännas så utmanande och nytt som det är! Då kan man ju underlätta så mycket man då kommer på, för åtminstone första dagarna så där.

Yesbox. Nä det får vara bra nu. Ciiaao.

I dag ska vi på vår första och förhoppningsvis enda träff på föräldrautbildningen. Känns trist att det inte blivit av tidigare helt klart. Men... Det kan ju bli kul att sitta och flåsa ikapp så där. Nu börjar jag i alla fall bli så less att jag mest ser fram emot att få riktigt jädra ont så det får starta igång. Sedan hur mycket jag kommer gråta, skrika och få panik då det händer är en helt annan historia. Det är ju i alla fall övergående och ger en väldigt-väldigt stor belöning. Det jag hoppas på är ju att allt bara ska gå jättebra. Att det inte ska bli några större komplikationer och sådär. Det räcker ganska långt. Shit, vad man utsätter sig för alltså. Men jag menar... Samtidigt känns det ju som livets största mening. Att tillsammans med den man älskar - skapa ett nytt liv. Helt underbart att få vara med om det. Smärtan får vi ta när den kommer och jag tror vi grejar det. På ett eller annat sätt. En timme kvar till träffen nu. Har ni förresten sett så skojig min mage såg ut i går kväll?! Ser ju ut som ett päron hela jag!



I går kväll var vi på någonting intressant! Vår fotoklubb hade en temakväll där en kompis till oss visade hur hon redigerade porträttbilder i Photoshop. Jag grejade ju en del med det under året jag gick media. När jag sedan bytte till omvårdnad så... Ja, då blev det som aldrig av riktigt. Lukas tog MASSVIS med anteckningar. Jag ska verkligen sätta mig ner någon dag och prova med någon bild. Bara på skoj sådär, leka med ljus och färg. Det vore superkul!

Jag fick ju tag i Försäkringskassan också och blev faktiskt lite mer klok på situationen av den andra kvinnan jag pratade med. Hon var väldigt bra att ha att göra med tyckte jag och hon gav mig dessutom ett nummer som min chef kan ringa direkt. Då skulle vi förhoppningsvis slippa en del papperarbete, eftersom det ju är ganska jobbigt, menade hon. Både jag och min chef håller med :P Så. Nu håller jag bara tummarna för att allt ska gå att lösa via telefon för honom. Det vore skönt. Hon jag pratade med försäkrade mig om att det inte skulle bli någon skillnad på mina pengar och så där. Men, det är ju skönt att få allt rätt i systemet för att snabbast möjligast, officiellt sådär, kunna söka föräldrapenningen. Det är samma summa pengar som jag får nu via sjukskrivningen. Men, det ska ju se bra ut på papper också.

Jajja. Lite smink och så där då kanske.

Jag blev helt paff när jag vaknade av att Lukas klev upp i morse. Jag sov alltså en hel natt för första gången på väääldigt länge. Vilken lyx! Inte för att jag är ett dugg piggare för den sakens skull... Men, det kändes skönt att slippa gå upp på toa var 30:e minut. Så, med en fot instucken mellan revbenen - klev jag upp där vid 8 och åt frukost i soffan.

Förmiddagen har mest spenderats åt tankeverksamhet mot Försäkringskassans insatser. Sitter i telefonkö för att ringa en till gång nu för att försöka fixa det som är fel. Jag har pratat lite med min chef och förstår nu vad som blivit fel. Bara inte varför. Gillar inte telefonköer. Men tack och lov är det ingen läskig pausmusik i alla fall!
Jag fick en sån där härlig förvarning att de hade tekniska problem, var på vissa samtal bryts. Och.. Jaa... Heeehhh!!! Klart mitt gjorde det så snabbt jag börjat prata med en av handläggarna. Kul. Väldigt kul. Ringer om en stund igen. Måste vila huvudet alltså.

Ja...Jag har hunnit med att köpa ett begagnat babygym i dag också! Loppisar är bra. Så väl riktiga som på Internet. Det är riktigt fint och passar super bra i bebisrummet. Känns kul!



Nu kommer Lukas hem och jag har bryggt kaffe. Så... Coffe time.

I natt sov jag 4 timmar. De timmarna var mellan ca 06 och 10. Inte okey. jag är väldigt trött. Men väldigt glad i dag.
Vi har varit en sväng till stan eftersom Luaks behövde köpa lite smågrejer till diverse projekt. Jag personligen var inte så hiskeligt intresserad av de smågrejerna. Vad jag hade längtat efter - var att äta lunch på Subway. Haha, det har vi pratat om länge. I flera veckor har jag fantiserat om vilket bröd jag skulle välja. Vilket innehåll och till och med vilken dressing jag skulle ha. Jag visste vad jag ville dricka också. Haha. Så, lyckan var gjord för min del i alla fall. Jag blev lite nervös då jag klev upp och insåg att Lukas inte var hemma. Då jag trodde att han i sin godhet låtit mig sova och åkt till stan själv. Det jag då hoppades på var ju att han skulle köpa med sig subway-mackorna hem. Men... Jag blev litge nervös över att inte få det som jag hade längtat efter. Haha.. Och... Nä, han hade inte åkt. Mycket eftersom han inte ville få det fel. Jag fick följa ;)

På hemvägen svängde vi förbi affären och köpte lite smågrejer som behövdes hem för att vi ska slippa svälta. Jag passade också på att köpa ljung. Det som fanns kvar var blåsprayade och dessutom bara 3 stycken kvar. Men, de var ganska fina så jag köpte dem. Med en viss möda lyckades jag slita upp de gamla blommorna som suttit under sommaren för att sedan sätta ner höstens prydnader. Sittandes på en pall gick det väl hjälpligt. Men alltså... Nä, det var egentligen ingen vidare upplevelse. Däremot var jag så överlycklig över att få sitta där ute i den sköna luften bland höstfärgerna att... Ja... Nä det var underbart. Jag älskar verkligen hösten :)



Jag hade sparat min kaka från Subway eftersom jag blev väldigt mätt av smörgåsen. Så, jag har just ätit kaka och druckit en kopp kaffe. Under tiden som jag sett på när mannen dammsugit.
Jag har det ganska bra va.....? ;)
Risken är nu ganska stor att jag somnar. Bara så vi fick det sagt också.

Tyyypiskt. Jag hade ju beställt tre "babyboxar" från olika ställen. En skulle hämtas ut på Apoteksgruppen. Men alltså... Apoteksgruppen finns tydligen inte ens i Umeå. Haha, jobbigt läge skulle jag vilja säga. Jag tror Ö-vik var närmaste stället. Vad säger man? He bli' inge' av!
Vi kikade på sjukhusapoteket eftersom det var ett av de få ställen som skulle kunnat höra till Apoteksgruppen, när vi ändå var i krokarna för att gå på akupunktur. Men... Vi fick gå därifrån utan babybox, helt enkelt.
Vi hann med att åka de öppna hissarna i trapphsuet jag jobbat också, innan vi gick bort mot specialistmödravården. Jisses. Jag får ju sammandragningar bara av att gå korta sträckor och kände därför av vår lilla promenad en del när vi kom fram. Men, ingen bebis ute än. Efter behandlingen sätter barnmorskan alltid ett gäng senapsfrön i örat på mig som hon fäster med tejp. Jag frågade lite finurligt om vi inte kunde sätta senapsfrön på de punkter som kan starta förlossningen också. Då skrattade vi en stund och sedan ringade hon in var de sitter, så vi ska kunna trycka där emellanåt. Haha, jag sa det att; allt som kan få det här att gå snabbare är välkommet, hehe. Jag hade i alla fall rekordmånga nålar i dag. 20 stycken! Nu bestämde vi att vi "gjorde slut" med varandra tills vidare. Om jag går över tiden kanske vi hinner med någon behandling till men, annars får det vara bra nu. Det har hjälpt mig mycket i alla fall. Trots att det inte är så där skitkul med nålar.







Det är stora rörelser i magen nu. Eller. Stora och stora..? Det syns när Bebisen rör sig, helt enkelt. Jag har försökt säga åt H*n att det nog är lika bra att komma ut nu när det är så trångt där inne men alltså... Mjaaa... Svårflirtad liten knodd där inne alltså.

Vi har ätit god middag i kväll efter att vi kom från stan i alla fall. På tal om trångt, så där.
Raggmunkar med både potatis och morötter i. Väldans gott. Vi varierade med lingonsylt eller purjolök och creme fraishe på dem. Inte alls dumt.



Lukas är på gymmet och jag är ganska avundsjuk, får jag säga. Men, det kommer ju tid för det senare.
Senare kommer Ingela hit. Vi försökte ju dra ihop så att Josefin också skulle komma. Men, med jobb och barn är det inte alltid lätt att pricka in då det passar. Ingela kommer då i alla fall! Hon ska hjälpa mig att färga mitt hår, snäll som hon är. Så får jag se om jag eller hon vågar klippa lite i håret också, eller om jag låter bli.

Till sist här vill jag bara visa ett smakprov på hur det börjar se ut i barnrummet. Det blir ju lite tomt bara i och med att spjälsängen blir stående i vårt rum i början. Sedan ska vi väl få in en eller ett par hyllor, en liten soffa och vad vi nu kan vilja ha där inne. I byrån är alla kläder sorterade och klara och i väskan finns det lite böcker och leksaker. Så här ser det då som sagt ut hitttils i alla fall!



Och så kläderna jag och svärmor håller på att sy!

I dag sov jag ut, vill jag lova. Jag hade som ingen brådska med att kliva upp eftersom Lukas ändå sov efter nattjobb. Klockan 12 bestämde jag mig för att det fick räcka. Då klev jag upp, gjorde lunch och började sedan mitt dagliga tv-tittande och Internet-surfande. Mycket givande liv. Jajjemän.

Alltså. Jag är en sån person som gärna vill göra det mesta själv. Jag vill i alla fall ha provat själv innan någon annan lägger sig i. På gott och ont. Det här gäller verkligen allt, har jag ju börjat få inse. Ett exempel är det här med tånaglar...........
Det var ett tag sedan jag kom ner till mina fötter... Kan jag ju säga.
Jag har vid så många tillfällen tänkt fråga Lukas, mamma eller någon kompis om jag kanske skulle kunna få lite assistans med dem, men har känt att det faktiskt finns gränser för vad jag vill ha hjälp med. Om jag knappt kan be om hjälp medhushållssysslor så ligger mina tånaglar inte särskilt bra till, helt enkelt.
Lyckligtvis har de ju så lämpligt inte vuxit särskilt snabbt! Jag undrar om man är konstruerad så... Hehe. Att de växer långsammare för att jag inte når ner. Jag tycker över huvud taget det är lite spännande det här; att inte nå ner. Jag menar... Med min längd på 148 cm.... Har jag väl ALDRIG haft några som helst problem med att marken är för långt bort. Eller vad säger ni? Det har som inte funnits på kartan att mina fötter skulle kunna vara för långt bort. Men, så har jag fått prova det också.
Ja, vilket som... I dag fick jag faktiskt ta tjuren vid hornet och be min älskade Lukas om hjälp med fötterna. Snäll som han är hann jag ju knappt formulera frågan innan han hämtat sax för att börja klippa. Så, det gick ju som bra. Det var lite jobbigt att sedan också behöva hjälp med strumporna. Men. Lyckligtvis är det ju den här perioden snart avklarad. Snart har vi bebisen på utsidan och min mage blir mer hanterbar. Det är spännande att känna på magen för att kunna ana en fot eller liknande. Men även det börjar jag kunna nu. Nu behöver vi utveckling här i huset. Barnet behövs bättre på utsidan av magen, än på insidan.


Vi fick taccos hos Lukas lillebror till middag. Väldigt gott och väldigt mysigt att få middag någon annan stans. Alltid roligt. Jag fick låna med mig Jan Bylunds film: Hemlängtan, med klipp från olika framträdanden, som jag har sett nu i kväll i sällskap av en tallrik med glass. Lukas jobbar även i natt så jag får som roa mig med det jag kan. Jan Bylund har länge varit en stor idol för mig så det var kul att få kika på den filmen igen. Förutom det har jag hunnit tvätta lite bebiskläder som låg kvar i plastpåsar. Jag delade rätt och slätt upp i två olika högar. Stickat och inte stickat, för att kunna köra utan centrifugering på det som är stickat. Jag hade väldigt svårt att tro att de där gamla kläderna som tvättats gång på gång på gång på gång på... Skulle färga av sig. Och det gick bra. Så, nu får vi se när jag tvättar upp de stickade kläderna. Då är alla kläder upptvättade som vi hittils samlat på oss. Känns riktigt bra :)

Nu hade jag faktiskt velat sova. Jag gjorde som jag skrev i förra inlägget och tog mig en liten tupplur här under kvällen. Jag ställde en klocka för att sova fram till ett program jag tänkt se och vaknade faktiskt riktigt utvilad. Skönt. Jag är väldigt trött nu också och har sovit nån halvtimme i sängen. Tyvärr lyckades jag vakna och sedan blev det svårt. Jag sitter nu med datorn i sängen och bara tar det lugnt. Har ätit en banan men känner mig ändå lite hungrig. Får se om det blir att fika ännu mer. De står ju överallt när jag läser runt att jag ska kolhydratladda nu så, varför inte, egentligen? Men vad tusan... Vi blir ju ruinerade :P

Jag börjar tro att jag kör på med lite fel taktik jsut nu, när det kommer till sömn. Jag är alldeles för inställd på att skjuta fram all möjlig sömn till natten och pressar mig därför väldigt hårt vissa dagar för att hålla mig vaken. Dumt gjort. Jag borde sova så fort jag känner att jag är trött. Det är ju inte helt ovanligt att värkarbetet börjar just på nätterna. Det blir tungt om jag ska vara så trött som jag i regel är. Sedan är jag ju trött av anledningar, förmodligen. Det jag inte kan sova på nätterna, borde jag ta igen på dagarna. Med en bebis här hemma kommer jag ändå inte få se en skymt av det där med dygnsrytm. Jag kan lika gärna vänja mig.

Men, på en stund kommer i alla fall Ingela hit. Vi ska bara slöa tillsammans. Jag har köpt tacco-chips med cheese smak. Egentligen hade jag tänkt mig popcorn också. Tyvärr köpte jag bara olja och inte popcorn. Bra-vo :P
Vi har några stackars korn kvar i en påse om det skulle knipa. Men. Chips tillsammans med några glas saft med bubbel blir nog helt perfekt. Sedan ska jag sova. Var så säker. Från och med nu ska jag börja vila mer. Jag bara måste. Så långt bort är det förhoppligen inte innan jag ska orka prestera under en förlossning och det vore rätt dumt av mig att inte vila de gånger jag har chans till det.

ÅÅhh vad jag är less på mitt hår nu. Det var ett bra tag sedan jag klippte och färgade. Det känns hemskt dyrt att gå till frissan just nu. Gaahh. Jag saknar nästan en känsla jag hade i kroppen för några år sedan. Jag ville ha håret klippt - då fixade jag det själv. I badkaret, med spegel framför och en sax i handen. Färgning har jag ju också egentligen fixat i alla år. Antingen själv eller med lite hjälp av någon kompis/familjemedlem. Att färga själv är ju däremot inte alltid det bästa man gör. Mitt hår har inte gillat det. Nu har jag fått hjälp på en frisörsalong sedan december och har också hunnit använda hårinpackning under nästan hela den tiden. Så, nu har jag nog räddad upp det en hel del om inte annat. Frågan nu, är om jag ska plocka fram saxen och klippa en halvdan och VÄLDIGT personlig frisyr, för att sedan färga själv eller med hjälp av någon kompis. Eller om jag ska försöka få boka in mig hos en frisör så här i sista sekund.

Mm.. Det får jag fundera på ett tag. Jag har bil hemma i kväll om jag vill ner på affären för att köpa färg i alla fall.
Ett som är säkert; är att jag inte kan se ut som jag gör särskilt länge till. Och nej, det här är ingen graviditetsnoja. Det här handlar om att jag varken klippt eller färgat håret sedan i våras.

"Den du söker, är på möte och återkommer 14.00"
Ringde upp 14.05 ... Med inte allt för stora förhoppningar får jag säga.
"Den du söker, har gått för dagen"
Mm... Det är lätt att få tag i sin handläggare på Försäkringskassan. Jajjemän. Nä. Jag får försöka på måndag, helt enkelt.

Jag började kika på det här med föräldraledigheten i dag och tänkte fixa det med Bank ID. Det hade kunnat gå jättebra och smidigt, om det inte vore för att både min arbetsprocent och barnets beräknade datum för födsel var fel i deras system. Jag tänkte då ringa och prata med handläggaren om det för att få det fixat på något smart sätt. Men så har ju vissa lite slappare på jobbet än andra. Det är ju uppenbart :p

Vi har hunnit med en runda på affären också, i dag igen. Det står två härliga damer där som har provsmakning. I går smakade vi på en röra de hade lagt ner i grovt korvbröd. Rivna morötter, purjolök, creme fraishe, stark senap, majonnäs, dill och citron. Som då gojjsades ner tillsammans med stekta bitar av kyckling och romansallad i bröden. Ruggigt gott! Ska jag tala om. Jag blev som inspirerad och då särskilt när jag insåg hur många av ingredienserna som vi faktiskt hade hemma! Så, jag gjorde samma röra, men använde tortillabröd i stället. Sedan la jag till salladsost och gul paprika med romansalladen. Väldans gott om jag får säga det själv. Kycklingen kryddades med salt, peppar, paprikakrydda och chili explosion. Det skulle ha varit cayennepeppar men det fanns då varken hemma eller på affären.









Nu har Lukas gått och lagt sig inför att gå på sin natthelg. Jag hade också velat sova känner jag. Är så galet trött i vanlig ordning. Men, jag väntar tills dess han åkt på jobbet kring 21.00 i alla fall. Blir en så lång natt om jag ska börja sova redan nu.

Nä... Vissa dagar är det faktiskt inte så kul. Jag skulle vilja att Bebis kom ut till oss på utsidan snart. Jag mår illa och känner mig inte alls särskilt positiv just nu. Ruskigt vad magen blir känslig när huden är så utdragen! Både på utsidan och insidan. Nä... När barnmorskan sa att "vi får väl hoppas att du gör som de flesta andra förstföderskor och går över tiden..." när vi pratade om föräldragruppen som blivit uppskjuten ännu en gång - så kände jag att "Ehmn... Nää". Jag kan heller inte låta bli att fundera över varför man säger så till en höggravid kvinna. Dåligt drag.

Jaaajaaa..... Kvällen i går blev väldigt lugn för oss. Eller. Först hade vi en ganska spontant middagsbesök av Lukas föräldrar. Jag gjorde potatis -och purjolöksoppa för första gången som faktiskt blev riktigt god! Sedan sydde jag och svärmor lite på bebiströjan vi börjat på och började också på ett par byxor. Jag var trött och mådde inte så bra då heller, faktiskt. Dessutom var jag hemskt trött och vi avrundade därför rätt snabbt. Vi hade i alla fall hunnit få lite hjälp av Lukas pappa med eluttag i bebisrummet och Lukas hade redan under dagen limmat fast plastmattan som av någon anledning var lös under listerna.
Vi avslutade kvällen med att äta lite godis och se youtube-klipp på datorn i soffan, då det bara var skit på tv.

Nu spikas listerna fast igen under tiden som jag vilar i soffan. Det ska bli så skönt att snaaart kunna stöka in allt som ska vara i bebisrummet. Jag är ingen pedant. Verkligen inte. Men alltså. Nån jädra gräns får det ju ändå finnas! Det ser ju ut som crap här just nu. Uschas!

... Och ständigt hungrig är jag på något vis. Mår för illa för att äta då jag ska äta och blir därför hungrig på en gång efteråt. Men, det är ju charmen det med att vara höggravid. Äta lite men ofta - är knepet. Så. That´s the plan.

Det var ganska trevligt att komma ner på jobbet en sväng i dag. Däremot blev det en ganska lååååång APT. Lite drygt 2,5 timme faktiskt. Kaffe och god kladdkaksbit med grädde där på mitten i alla fall. Dessutom fick jag träffa ALLA mina nattkollegor på samma gång. Det var inte illa.

När det var klart slet jag med mig Ingela i bilen och så körde vi runt lite. Efter ett tag kom vi överens om att vi båda skulle äta och att vi lika gärna kunde göra det tillsammans. Då också tillsammans med våra karlar. Så, vi drog på affären och köpte det som fattades för att det skulle räcka till alla. Sedan bar det av hem till oss för att göra pasta med kasslersås/gryta. Gott :)

Mina fötter är helt sanslöst svällda efter den här dagen i alla fall. Ingela lät mig använda henne som fotpall en stund under mötet. Väldigt snällt. Det blev trots det väldigt svårt att få fötterna tillbaka in i skorna som jag tagit av mig. Såg lite kul ut med skorna längst ut på tårna. Men, det gick ju det också. Nu är jag som så slut bara. Jag är egentligen så galet trött att jag egentligen vill gå och lägga mig. Däremot kändes det väl kanske bättre att pressa sig till att vara vaken några timmar till. Så KANSKE jag får sova större delen av natten i alla fall.

Och till er som läste mitt förra inlägg kan jag meddela att jag inte hade någon bättre lycka med duschen i dag heller. Jag började duscha fötterna och insåg att; nä... Det finns ingen värme i dag heller. Det blev deo och hudcreme för min del. Jajjemän. Lukas startade om pannan när han kom hem från jobbet, så innan sängdags ska jag ta mig en skön dusch i alla fall. Blir bra.

I går såg vi en film med Småstadsliv. Det är en sån där film som kräver alldeles lagom med hjärnceller för att tittas på. Mötet i dag var gränsfall, måste jag säga. Speciellt när det började röra på sig inne i magen. ELLER när de TVÅ otroligt söta barnen som var med på mötet gjorde någonting gulligt... Då var det inte lätt att lyssna på hur många faktiska arbetstimmar vi har eller någonting annat för den delen. Då ville jag bara få ut min lilla knodd och sitta med h*n i famnen jag också. Jaaah. I alla fall - så ska vi se en till film med Småstadsliv nu på en stund. Det blir bra.

När man inte sover på nätterna och faktiskt har möjligthet att sova på dagen - ja... Då får man faktiskt göra det.
Jag åt frukost i sängen vid 07.00 i morse efter att ha vaknat ett antal gånger under natten. Satt vaken till 08 och sov sedan till efter 11. Nu har jag ätit lunch och ska snart fixa till mig inför att visa mig bland folk. Jag ska ner på jobbet för att vara med på en APT. Se lite folk och höra vad som händer på jobbet jag inte kunnat jobba på sedan i maj.
Ouuff.. Jag blev verkligen supermätt efter lunchen. Mätt så det gör ont. Tänk vilka problem man kan ha.

Mjaja. Nämen.. Mot duschen i hopp om bättre lycka i dag än i går - då jag fick märka att pannan stod still och att det därför inte fanns något varmvatten. Sedan ska jag se om jag hittar några kläder och börja dra mig ner på jobbet.

Ciaaao.

Nä, det blev inget drastiskt kablääm-startande av någon förlossning i dag från akupunkturen. BB-väskorna (joo, det blev plural av BB-väskan) fanns med i bilen. Halvvägs kom jag dock på att snutten och kameran inte var med, men tänkte att det fick gå vägen i alla fall - OM vi nu skulle få sån tur att det skulle starta igång.
Så att... Nä, jag fick mig lite fika hos Nicolina efter behandlingen och sedan körde jag hem.

Jag hade förberett en fiskgratäng till middag som Lukas fick laga klart. Min tanke var att vara hemma före honom. Men, pendeltrafiken tänkte inte lika dant som jag. Så det sket sig. Efter maten drog Lukas på springtävling och hans syster kom hit på besök. Vi gjorde pannkakor tills dess Lukas sedan kom hem som vi nu har ätit till kvällsfika.
Nu är det Landet brunsås på svt1 som gäller.

Jag hade velat ta värktablett nu måste jag säga, men känner att det är rätt värdelöst. jag väntar någon timme, så jag hinner somna innan de slutat värka.

I går började jag räkna på -och klippa i lite tyg för ett örngott till bebiskudde. Allt blir ju så fruktansvärt krångligt då jag inte kan sitta hur jag vill. När jag pysslar vill jag helst sitta på golvet. Det kan jag inte nu och har inte kunnat på ett bra tag :P Sedan var jag så osäker på hur stor kudde jag ville göra. Vad som är lämpligt riktigt och så där. Jag gör klar den jag börjat på, vilket är en ganska liten. Sedan ska jag göra en lite större också. Så får man prova sig fram vad som passar bäst. Om då ingen av dem känns bra när Bebis kommer... Ja, då får jag lämna tjurigheten hemma och köpa kudde. Det kändes bara så onödigt att köpa kudde då jag har material hemma för att göra en.

Så har vi varit preggos i 38 veckor då. 38+0 i dag och jag ska på akupunktur kring 14.00. Där ska det då som jag skrivit tidigare - stickas en nål vars bieffekt är att förlossningen kan starta. Jag vet inte hur ofta det händer eller så, då jag blev alldeles för upp i varv för att fråga någonting speciellt... Men, jag ska då packa klart BB-väskan HELT i dag och stoppa med allt i bilen. Bara för säkerhets skull, så får vi se. Det vore bara så otajmat om det nu faktiskt skulle starta under eftermiddagen och så har vi inte grejerna i stan. Allt går ju att lösa förstås men, nää... Jag ska packa klart.

Efter akupunkturen ska jag till en vän och fd kollega, Nicolina, som bor i stan. Det var ett bra tag sedan vi sågs nu så det blir väldigt kul. Dessutom känns det rätt bra att stanna i stan en stund efter akupunkturen. Dels för att jag kan bli väldigt trött av behandlingen, men också då som sagt; för att jag rätt vad det är får värkar.

Usch... Jag sov inte bra i natt. Bebis dansade vilt inne i magen och hela jag kände mig rätt konstig. Får se var det leder. Nu har jag då suttit här i sängen med datorn och lite frukost sedan 7-tiden. Jag la fram fisken till gratängen vi ska ha till middag och tänkte att jag skulle ha försökt förbereda den så mycket jag kan innan jag åker till stan. Lukas jobbar och ska sedan springa tävling i kväll och jag kommer väl som hem i sista sekund inför middagen känns det som.

Men först... Jo, jag ska nog försöka sova en liten stund till och sedan ta mig en dusch innan dagen får börja på riktigt. I dag har jag då i alla fall strax över 19 grader inomhus, till skilldnad från gårdagens 16-17. Lukas slog på värmen i går så jag ska slippa frysa. Går som inte så bra att elda då man inte kan böja sig som folk.
Men hörrni. Vi hörs.
Ciao.

Lite lustigt att det är nu då det är lite drygt två veckor kvar till beräknad fördsel för oss - som jag börjar få njuta lite och känna mig mer lugn. I stället för att ha särskilt mycket panik över den kommande förlossningen, känner jag mer att det gärna får starta precis när som helst. Jag kommer kanske bli nervös sen igen, det kan jag inte svara på. Men, just nu känns det ok. Räknandet är inne i 37+6 nu så, imorgon har vi gått 38(+0) fulla veckor. Spännande :)

Vi har inte höjt värmen efter sommaren här hemma, utan kör på att elda någon gång om dagen. När jag klev upp var det därför 16 grader här och det är inte okey. Nackdelen då blev att jag tragiskt nog inte fick igång någon eld. Jag kunde inte sätta mig eller böja mig ner och såg därför inte vad jag gjorde. Jag ska ta en pall och ge det en ny chans. jag måste säga att det inte känns så kallt just nu. Men, lite extra värme är skönt.

Eftersom jag knappt sover på nätterna blir jag ju rätt trött på dagarna. Jag gick därför och la mig en gång till efter frukosten och sov sedan mellan ca 10.00 och 12.30. Väldigt skönt. Det behövdes.
Nu har jag ätit lunch och ska ta mig en dejt med duschen. Sedan hade jag faktiskt tänkt ge det ett försök att sy lite. Ofast går det totalt åt skogen så fort jag försöker. Men... Jag ska faktiskt prova sy något slags örngott till en liten platt bebiskudde. Om det går bra får jag väl sy en eller ett par till så där. Annars har jag i alla fall varit sysselsatt en stund.

Önska mig lycka till :P

Ooh. Till middag ska jag göra morotsbiffar som vi inte ätit på väldigt länge. Det var ett recept som jag, Lukas och Ingela hittade en gång i somras. Supergoda verkligen! Tyvärr har jag egentligen inte exakt vad jag behöver hemma. Men, experimenterar lite. Gul lök i stället för purjolök och sedan tänkte jag lite ingefära i stället för selleri. Det är ju gott i alla fall! ;) Sedan morötterna och kryddorna. Jag plockar fram en bild från galleriet på dem här.

Akupunkturen gick fint även i dag och barnmorskan sa en väldigt spännande sak inför nästa gång. Jag har då hunnit gå precis 38 fulla veckor och kommer få en nål på ett ställe som KAN starta förlossningen..! Man vill inte sticka den tidigare just eftersom det kan anses lite väl tidigt innan vecka 38. Men, barnmorskan menade ju på att det ju är rätt välkommet då man är så pass långt gånget. Själv låg jag där och funderade på att be henne sticka mig med den bara på plats, med en gång! Hehe. Men... Mmm... Så det känns ju ganska spännande. Jag som håller på att boka in en dejt med Nicolina antingen samma dag eller dagen efter. Men, det känns ju trist att bara vänta på förlossning i 17 dagar till. Jag fortsätter planera saker att göra, så ser vi vad som hinns med och inte.

Det blev lunch hemma hos Eva efter akupunkturen. GRYMT goda varma mackor och en supergod muffin efter det. Deras lille pojk, Wille, är ju verkligen ett litet charmtroll. Oj så mysigt att få träffa honom. Han har redan blivit så stor och så med. Kul! :)

Lukas jobbar kväll och jag skulle därför varit ensam. Men, efter maten åkte jag hem till familjen i stället, efter en liten biltur. Fick mig en kopp kaffe, prat och lite hundmys. Kändes klart bättre än att sitta själv.
Mamma fyllde år i går och imorgon ska vi ut och äta allihop. Kinamat står på menyn och det har jag verkligen längtat efter. Helt underbart!

Nu väntar jag bara på Lukas. Egentligen skulle jag ju ha gått och lagt mig, då jag är så galet trött nu. Får ju snart skaffa kisskateter för att slippa gå upp en gång i halvtimmen. Fördelen är väl att jag inskolas inför min kommande tid av konstant sömnbrist. Men, att kliva upp varannan/ var tredje timme för att mata en bebis känns klart mysigare, än att kliva upp en gång i halvtimmen för att gå på toaletten.

Jo det blev som lite hastigt hos barnmorskan i dag. Orginalplanen var ju egentligen att vi först skulle ha barnmorskebesök och sedan föräldrautbildning efter det. När man ska på en sån utbildning så får partnern ta ledigt från jobbet för att delta, vilket Lukas också hade fixat med sin chef. Nu blev det tyvärr så att barnmorskan var sjuk i dag och utbildningen därför var inställd. Det här betydde att Lukas var tvungen att åka iväg mot jobbet ca 15-20 in i barnmorsketräffen. Vi körde dit tillsammans och tanken var att jag skulle gå hem, vilket inte kändes bra. Inte alls. Faktiskt. När vi då pratade lite allmänt om hur jag rör mig nu i jämförelse med för några veckor sedan, tack vare akupunkturen, kom det ju fram att jag skulle behöva gå hem när nu dagsschemat blivit ändrat. Så, barnmorskan körde en slags "speed date" med oss för att Lukas skulle hinna köra hem mig. Det är ju positivt att allt ser så perfekt ut att besöken kan gå så snabbt i alla fall! Samtidigt som det är lite tröttsamt att bara jäkta igenom ett sånt där samtal. Men... Jag hoppas på att allt ska gå bra i alla fall.

Över till annat då.
Nu när hösten kommer mot oss har vi fått plocka in våran lilla skörd från trädgårdslandet. Dill, persilja, potatis och nu i dag; morötter. Salladen är nog inte så god längre, men har varit väldigt bra att ha hela sommaren. Helt underbart lyxigt! De sockerärtor vi fått har också varit så goda och jag överväger om jag ska ta in gräslök för att frysa in också. Inte säker. Här har ni en bild på dagens skörd. Det är verkligen kul att kunna ta fram sånt man själv odlat. Potatisen också - är superfin!



Jag åt ganska tidig middag och har därför hunnit med två middagar i dag. Haha. Ja, sån är jag.
Min andra middag blev något så härligt som pannkakor! Jag blev bara så sjuuukt sugen. Så, då passade jag på att göra så det blev 2 matlådor. Perfekt att stoppa in i frysen. Lukas behöver ju matlådor då han jobbar och detsamma gäller ju mig. Jag tycker om att blanda lite olika gryner när jag gör pannkaka. Då blir det mer mat av det hela och enligt mig väldigt - väldigt gott. Jag tog 1 dl vetemjöl, 1 dl fullkornsdinkelmjöl och 1 dl havregryn.
SUPERGOTT!!! Och... Sedan blev det grädde på då, tillsammans med blåbärssylt. Gott som rackarn var det!

Det blev en glass efter lunchen tillsammans med mannen. Efter det har jag hunnit äta lite chips också. När jag nu kände att jag blev hungrig IGEN - kände jag att det helt klart fick tänka efter vad det här med att "unna sig" betyder.
Så, jag unnade mig själv en tallrik med varma jordgubbar tillsammans med lite keso. Jordgubbar är ju..... Jordgubbar! Helt enkelt! Och keso är bra protein så man håller sig mätt en stund. Grymt gott och lyxigt mellanmål får man ju lugnt säga :)

I natt hade jag det jobbigt. Vaken ca 3 timmar under natten och sov därför ganska länge. Tror klockan var närmare 11 innan jag orkade dra mig upp. När jag hade vaknat till liv fixade jag luchen åt oss i alla fall. Nästa uppgift blir middagen med tillhörande restlådor. Lukas jobbar eftermiddag, så jag får som roa mig själv.

Måste ju bara passa på att skriva om hur mysig kväll vi fick tillsammans med två vänner häromkvällen. Elin och Viktor. Vi fick för oss att prova på en ny rolig grej. Jag och Lukas lagade middag som vi sedan tog med hem till dem. Det blev kaffe med bulle efteråt och sedan spelade vi Yatzy. Sådana stunder är verkligen guld värt.

Blev en sån där halvjobbig natt igen. Mardrömmar, ont i fogarna och sedan hemskt trångt i magen min. Varje gång jag kliver upp så där på natten - sneglar jag ner i spjälsängen som står vid sidan av vår säng. Ännu är den tom. Jag kan inte förklara hur mycket jag längtar efter att kliva upp på grund av den som ska ligga där. Visst, graviditeten i sig är ju tämligen nödvändig för att få en liten människa att lägga där i spjälsängen. Givet vis. Är bara det att jag börjar bli less, helt enkelt. Jag är ganska säker på att det hade känts en aningen lättare om jag inte varit hemma i 4 månader redan. Om jag kunnat hålla igång kroppen fram tills dess att magen i sig kom i vägen, såå hade jag givet vis varit less ändå... MEN... Inte på samma sätt när jag nu står här med facit i handen.

Illamåendet tycks ha börjat om nu också när det är ett tryck på alla organ i hela kroppen och hormonnivåerna ändrar sig. Det är slutspurten nu och jag/vi ska nog fixa även den, när vi nu fixat allt hittils. Det är bara så mycket.
Jag ska i alla fall på akupunkturen i dag och ska fundera riktigt ordentligt om det är någonting jag behöver passa på att fråga barnmorskan där på specialistmödravården. Grymt skönt egentligen att jag fått vara där 1-2 gånger i veckan, när det nu är lite svårt att komma fram till bm här i kommunen. Minns inte om jag skrev det i förra inlägget, att vår inbokade föräldrautbildning på ons och tor blev inställd eftersom bm är sjuk. Sånt man inte kan göra så mycket åt då det inte finns mer folk än det gör. Det känns bara så synd att det ska behöva påverka oss.

Jag är full av känslor just nu kan jag tala om. Det är helt sanslöst att se någonting som är det minsta känslosamt på tv eller att prata om sådant som rör mig. Tårarna är aldrig särskilt långt bort. Tankarna är många inför allt det här nya. Jag har ont, mår illa, är så galet uttråkad av att bara gå hemma utan att göra någonting. Tur man inte är gravid längre tid än vi människor faktiskt är. För snart räcker det faktiskt. Samtidigt är jag ju fullt medveten om att det är så här många känner sig, inte minst i slutet av graviditeten. Låt det bara vara min tur, så är det ju trots allt snart över.

Tack på förhand.